”Jag känner af erfarenhet att Edert uppdrag både blir obehagligt och svårt, men bjud nu till, vår snälla, rara, lilla fröken!”
Så här vädjar fabrikören och konstsamlaren Paul Sinebrychoff till Sigrid Lindqvist från konsthuset Bukowski i ett av sina brev. Sinebrychoff vill att Lindqvist ska hjälpa honom att få konstsamlaren Christian Hammer att sälja ett eftertraktat föremål till Sinebrychoff.
Sinebrychoff var direktör för bryggeriet Sinebrychoff 1888–1917 och en stor konstsamlare. Korrespondensen som presenteras i boken Handel med konst består av brev från åren 1881–1909. Hela brevsamlingen består av 1 455 brev, så det är inget litet material det är fråga om, och bokens författare hoppas på vidare forskning i det gedigna materialet. Kärnmaterialet i Handel med konst består av 166 brev mellan 1899 och 1904. Forskarna har velat få med längre brevkedjor som återspeglar processerna i handeln med konst. Största delen av breven handlar om köp och försäljning av konst, men här finns även personliga brev och brev som Sinebrychoff skrev när han införskaffade varor till sitt bryggeri.
Åtta språkforskare från Helsingfors universitet belyser bland annat syntax, lexikon, språkliga handlingar och ortografi i breven.
Boken består av elva kapitel och en sammanfattande diskussion. På många sätt var sekelskiftet 1900 en banbrytande tid språkligt sett, och det återspeglar sig givetvis även i Sinebrychoffs korrespondens. Forskarna har velat lyfta fram vad som var utmärkande i språket vid sekelskiftet, men de har också velat granska vad som varit typiska drag för just detta material.
Det som slår mig när jag läser Handel med konst och ser vilka intressanta iakttagelser man kan göra i gamla brev är att detta kanske inte låter sig göras i framtiden. Hur är det med dagens e-postkorrespondens? Kommer forskarna åt den i framtiden? Knappast i samma utsträckning som med pappersbrev, åtminstone blir det betydligt svårare.
Boken finns även tillgänglig på nätet som pdf (Svenska litteratursällskapet).