Unga karelare tar tillbaka sitt glömda språk

Finskans närmaste släktspråk karelskan har drabbats av en landsgräns som flyttat sig, evakuering och tryck från majoritetsspråket, men sakta men säkert ökar intresset för det utrotningshotade språket i Finland.

Det karelska språket klassas som ett hotat språk, men det finns fortfarande både äldre och yngre finländare som talar språket aktivt. Vilken relation talarna har till språket kan i viss mån vara beroende av ålder.

För den yngre generationen är språket viktigt på ett medvetet plan.

– Många äldre har talat karelska som barn, men utan att tänka på det som en identitetsgrej. För den yngre generationen är språket viktigt på ett medvetet plan, eftersom de varit tvungna att ta tillbaka språket, säger Milla Tynnyrinen som är projektkoordinator för ett revitaliseringsprojekt för karelska som pågår vid Östra Finlands universitet.

Intresse för språket bland unga

Tynnyrinen hör till dem som har karelska rötter men som själv har lärt sig språket i vuxen ålder. Det talades karelska ännu i hens pappas barndomshem på 1960-talet, men efter det bröts kedjan tills Tynnyrinen började studera karelska i 20-årsåldern.

Mönstret följer karelskans utveckling i Finland. Karelskan nådde sin topp före andra världskriget, då språket var huvudspråk i byarna i Gränskarelen. Redan före kriget började finskan i viss mån tränga undan karelskan via skolan och arbetslivet, men efter kriget blev äktenskap mellan karelare och savolaxare mer regel än undantag och det här i kombination med evakueringen av Gränskarelen gjorde att språket inte längre överfördes mellan generationerna. Nu finns ett nytt intresse bland unga med karelsk bakgrund att lära sig sin släkts språk.

– När jag började mina magisterstudier vid Östra Finlands universitet 2020 var kretsarna små och folk utanför de karelska kretsarna kände inte ens nödvändigtvis till karelskan. Sedan dess har språket fått mer synlighet både i traditionella och sociala medier. När jag i dag berättar vad jag jobbar med ställer sig folk inte lika undrande som förr, säger Tynnyrinen om karelskans ökade synlighet.

Samma språk i Finland och Ryssland

Karelskan kan delas in i två huvuddialekter, egentlig karelska och livvikarelska eller olonetsiska. I Finland talas livvikarelska samt vitahavskarelska och sydkarelska, som räknas som dialekter inom den egentliga karelskan. De olika dialekterna har olika skriftspråk men är inbördes förståeliga.

Karelskan är finskans närmaste släktspråk och vitahavskarelskan är den dialekt som ligger närmast finskan.

– Vardagsspråket är ganska lätt att förstå för en finskspråkig, men nyhetsspråk och fackspråk kan vara svårare. Det är ofta lättare att förstå skriven text om man läser den högt!

I Ryssland bor ännu fler karelsktalande än i Finland, i ett område som sträcker sig från S:t Petersburg i söder till Petrozavodsk i öster och ungefär lika högt upp som Salla i norr.

– Ordförrådet i karelskan i Finland och Ryssland kan i viss mån skilja sig åt på grund av lånord från det omgivande språket, antingen finska eller ryska, och det kan höras på talaren om hen har finsk eller rysk bakgrund. Men talare på båda sidor om gränsen förstår varandra utan problem, säger Tynnyrinen.

Ordförrådet i karelskan i Finland och Ryssland kan i viss mån skilja sig åt på grund av lånord från det omgivande språket.

Kontakterna mellan de karelsktalande i Finland och Ryssland har varierat genom århundradena beroende på den politiska situationen, och just nu är kontakten svag.

– Det är svårt att gissa hur det påverkar språkutvecklingen eftersom vi inte vet hur länge den här situationen kommer att pågå, men vi försöker arbeta för att språket ska fungera både i den finska och ryska kulturen och undvika lånord som är alltför tydligt förankrade i endera, säger Tynnyrinen.

Sociala medier och föreningsverksamhet

Just språkutveckling är ett av de områden som projektet vid Östra Finlands universitet arbetar med, bland annat genom att skapa ordlistor över temaområden där karelskan har saknat ord. Hit hör till exempel samhällsord och ord som har med sociala medier att göra. Ordlistorna och projektbloggen hör till det som Milla Tynnyrinen tycker har lyckats allra bäst inom projektet.

– Användarstatistiken visar att ordlistorna och bloggen har många besökare och att de är viktiga för talarna. Sociala medier är också viktiga och många får sin första kontakt med karelskan via dem.

Sedan kriget finns det karelsktalande på många orter i Finland och föreningen Karjalaiset nuoret har till exempel verksamhet i flera av de större städerna. Östra Finlands universitet i Joensuu är det enda universitetet där det går att studera karelska som biämne och därför sker en stor del av verksamheten där, men tack vare coronan har det börjat röra på sig också på andra orter.

Sociala medier är viktiga och många får sin första kontakt med karelskan via dem.

– Det goda med coronan var att vår verksamhet flyttade till nätet och då fick också de som inte bor i Joensuutrakten möjlighet att delta och tala karelska. Nu händer inte allt i Joensuu längre utan Karelska förbundet och det karelska ungdomsförbundet har till exempel ordnat evenemang i biblioteket Ode i Helsingfors, säger Tynnyrinen.

Materialbrist men fler möjligheter att tala

En av de största utmaningarna för revitaliseringen av karelskan är bristen på material. Det finns en del material för småbarn men för unga och unga vuxna är det sämre ställt. Risken är att de barn som får lära sig karelska som små tappar språket om de inte kan uppehålla det genom att läsa och lyssna på karelska.

Det positiva är att medvetenheten om karelskan har ökat under de senaste åren och unga som vill lära sig karelska har fler möjligheter att tala språket på fritiden. Härnäst står bättre möjligheter att studera språket på önskelistan.

– Det behövs kurser på en nivå mitt emellan medborgarinstitut och universitet. Det kan till exempel kännas svårt att som ny börja i en läsecirkel vid ett medborgarinstitut där deltagarna har varit desamma i många år, och en kurs på universitetsnivå känns utmanande för många. Vi kunde utnyttja samma möjligheter till undervisning på distans som finns för samiskans del, menar Tynnyrinen.

Det behövs kurser på en nivå mitt emellan medborgarinstitut och universitet.

Hen är ändå optimistisk inför framtiden. Antalet talare ökar och fler och fler unga människor vill ta tillbaka det språk som de upplever som sitt. Det finns unga familjer som vill föra språket vidare till sina barn och Tynnyrinen tror att antalet sådana familjer kommer att öka, i och med det ökande intresset för språket bland unga.

– Vi hoppas också på en starkare officiell status för språket och mer långsiktigt stöd för revitaliseringen. Nu har vi finansiering till slutet av 2024 och jag vågar inte sia om framtiden, säger Milla Tynnyrinen.

Mer om karelska

• Karjala (kotus.fi, på finska)
• Bloggen Uhanalaisten puolella (kotus.fi, på finska)
• Karelsk ordbok