Framför skärmen sitter Frej Grönholm och tidskodar – det vill säga anger exakt när varje replik ska visas i bild. Varje textrad hamnar i en egen ruta och ju fler rutor, desto fler repliker.
Grönholm översätter i flera riktningar – mellan engelska, svenska och finska, både för den finländska och den svenska publiken, i såväl public service som internationella produktioner.
– En undertext är bra om den är osynlig och du inte stannar upp i upplevelsen, säger han.
Utgår från publiken
Det viktigaste är att känna sin publik. För en finlandssvensk publik behöver Grönholm inte förklara vad Borgbacken eller Hesburger är – men han kan heller inte utgå från att alla känner igen de finska uttryck som letat sig in i språket. Är det en ungdomsfilm med mycket slang, ska det märkas även i textningen.
På skärmen rullar ett avsnitt av Efter nio, ett av de program han regelbundet undertextar. Eftersom samtalen ofta förs på både svenska och finska handlar arbetet ibland om att hitta en svensk motsvarighet till de finska uttryck som smyger sig in i dialogen.
I ett avsnitt intervjuar Janne Grönroos komikern Christoffer Strandberg och använder det finska uttrycket lähteä käsistä, som Strandberg spontant upprepar som ”for ur händerna”. Men på idiomatisk svenska låter det mer naturligt att säga att något spårar ur, förklarar Grönholm.
Grönholm är restriktiv med att använda dialektala uttryck om det inte är själva poängen med produktionen – alla svenskspråkiga i Finland ska kunna förstå.
När han arbetar har han alltid flera uppslagsverk öppna: sanakirja.fi, Glosbe och ibland även dialektordboken. Vid osäkerhet kontrollerar han hur vanliga uttrycken är, för att försäkra sig om att de inte bara förekommer i vissa dialekter.
– I grunden är jag också språkvårdare, så att vara lojal mot språket är alltid viktigast.
Med det menar han att hans uppgift inte bara är att få tittaren att förstå, utan att välja formuleringar som är språkligt korrekta, hållbara och trovärdiga. Han kan inte ta till förenklade eller “billiga” lösningar bara för att publiken kanske skulle förstå dem bättre.
När finlandssvenskan möter svenskan
En av filmerna han skrivit undertexterna till är Stormskärs Maja (2024), både för en svenskspråkig publik i Finland och i Sverige, vilket även inkluderade personer med hörselnedsättning. I den finländska versionen lät en replik så här:
Nå, vad är det vidare, inga har vi någge emot Janne.
Enligt Grönholm var det rimligt att anta att tittaren ändå skulle förstå innebörden av uttrycken eftersom de återkommer i filmen i olika sammanhang.
– Men det tyckte inte producenterna i Sverige om. De ville ha neutral, proper svenska.
I den svenska versionen blev repliken därför:
Nå, då säger vi så. Vi har inget emot Janne.
Lärde sig genom misstag
När Frej Grönholm 2009 började arbeta som undertextare för Svensk Medietext, som tillhandahåller översättningar åt Sveriges Television, kastades han direkt in i arbetet under en period med brist på översättare från finska till svenska. Hans första uppdrag var att texta barnprogram riktade till sverigefinska barn.
– Det är hög standard och allt kontrolleras. Och det var fruktansvärt i början – man kände sig bara så sjukt dålig. Många av mina finlandssvenska uttryck och mitt sätt att formulera mig behövde putsas bort, säger han.
Grönholm växte upp tvåspråkig i Pargas med en svenskspråkig och en finskspråkig förälder, men det var först på SVT som han blev medveten om sin finlandssvenska. Där lärde han sig att känna igen och justera uttryck som månne det – som i Sverige blev mån tro.
Humor – svårast att översätta
Enligt Grönholm är humor det svåraste att översätta, särskilt när den bygger på ordlekar. Han tar som exempel serien Fingerborg (Fingerpori) av Pertti Jarla, som till stor del bygger på finska ordvitsar och dubbla innebörder.
Grönholm översätter ledigt det som står på finska i den första serierutan här nedan till:
Inrikesministern Vainikainen höll ett tal och påminde medborgarna om matförrådet.
– Men muistutti kotivarasta betyder också att han “påminde om en inbrottstjuv”. Hur översätter man något sådant, när hela poängen ligger i ordets dubbla betydelse? Det är nästan omöjligt att hitta en exakt motsvarighet – och samtidigt ska det ju fortfarande vara roligt, säger Grönholm.
Undantag som bröt alla regler
Grönholm stod också för den svenska undertextningen till filmen Okänd soldat (2017), baserad på Väinö Linnas roman. I filmen talar soldaterna olika dialekter beroende på varifrån i Finland de kommer – något som även återspeglas i Nils-Börje Stormboms svenska översättning.
– Han lade till finlandssvenska dialekter för att få det att fungera på svenska och fick då helt enkelt flytta karaktärernas hemorter för att det skulle fungera dialektalt. Han fick ett specialtillstånd för att ändra på originalverket.
Eftersom dialekterna var en så central del av filmen beslutade teamet att även låta den svenska undertexten få drag av talspråk – något som sällan förekommer, eftersom det svenska talspråket är så mycket svårare att återge i skrift än det finska.
– På finska kan man skriva precis som det låter, men på svenska måste man veta hur det uttalas för att förstå, säger Grönholm.
Han visar ett exempel ur filmen:
Myö ollaan Kannaksel’t. Maatilat hää hitto meilt otti, henkee ei saanut vaik hää tykkilöil yrittel
Som han översatte så härr:
Vi e från Näset. Dom for iväg me våra gårdar, men våra liv fick dom int
Grönholm beskriver arbetet som ett undantag som ”bröt mot alla regler” – regissören ville att dialekten skulle märkas.
– I vanliga fall kan man inte ta sig sådana friheter, säger han.
Den version som visas på Svenska Yle fick dock skrivas om till en mer standardiserad form.
Enklare att översätta till finska
Att översätta finskt talspråk till svenska innebär särskilda utmaningar. Betoningarna, rytmen och många talspråkliga uttryck saknar direkt motsvarighet på svenska. Lediga uttryck vars mening ofta förmedlas genom betoning och kontext är särskilt svåra att översätta på ett naturligt och kortfattat sätt.
Han tar som exempel Sinäkin siinä, häh?, som betyder ungefär ”Och du där, vad är ditt problem egentligen?” och Semmosta sitten juu, ”Jaha ja, på det viset”. Utmaningen ligger ofta i att kunna översätta fraserna ledigt och kortfattat och samtidigt bevara alla nyanser. Man tvingas ofta baka in fraserna i en större helhet för att få det att fungera.
För Grönholm är det ofta enklare att arbeta åt andra hållet, från svenska till finska. Med små ändringar i ändelserna kan han skapa en helt ny betydelse – och samtidigt slipper han fundera på skillnaden mellan rikssvenskt och finlandssvenskt språkbruk.
Det blev en oväntad språklektionsupplevelse när han skulle översätta den svenska versionen av Paradise Hotel till finska.
– Att svära på svenska är ganska trist. Det är fan, helvete och jävlar. Men i Paradise hotel använde de uttryck som “fuck” och jag ska “fucka dig”. Om det är en ungdomsfilm tycker jag att man absolut kan skriva ut de orden.
För Grönholm handlar yrket om balans – att vårda språket utan att döda rytmen i det.
– Det är alltid en avvägning. Jag försöker hålla språket korrekt och snyggt, men kan krydda med talspråk eller stark slang när det behövs för att skapa rätt ton för publiken.