Lätt språk är inte längre ett marginellt fenomen

Både i Finland och globalt har det skett stora förändringar som har ökat behovet av lätt språk. Befolkningen lever längre, vilket leder till fler personer med demenssjukdomar, och världen blir allt mer global då människor rör på sig. Båda dessa grupper behöver anpassade texter som fungerar för deras nivå. Digitaliseringen och den försämrade läskunnigheten är andra bidragande orsaker till att behovet av lätt språk ökar mer och mer.

– När lätt språk utvecklades på 1960-talet i Sverige sågs det som ett marginellt fenomen och något som främst gällde personer med intellektuell funktionsnedsättning. I dag är behovet mycket större, säger Camilla Lindholm, professor i nordiska språk vid Tammerfors universitet med tillgänglighet och lätt språk som inriktning.

Första professorn med inriktning på lätt språk

Lindholm är med stor sannolikhet det första professorn i Finland med inriktning på tillgänglighet och alldeles säkert det första med lätt språk som specialitet. Det är ett av tecknen på att det rör på sig inom fältet. Lätt språk har länge haft låg status och setts som en ”sämre” språkform, men det hoppas Lindholm kunna bidra till att råda bot på.

– Ulla Bohman som är en av pionjärerna för lätt språk i Sverige sa en gång att hon tror att den låga status som lätt språk har haft har lett till att så få forskare har intresserat sig för ämnet. Jag hoppas att den ökande forskningen i lätt språk ska höja statusen, säger Lindholm.

Under de senaste åren har forskningen särskilt i Finland börjat vakna. I fjol utkom två böcker, Lätt svenska i Finland och Tutkimusretkellä selkokieleen, som ger en språkvetenskaplig och forskningsmässig bild av lätt språk. Lindholm har varit med och redigerat båda böckerna. Hon har också varit med i forskningsprojekt om lätt språk, bland annat projektet Lätt svenska i Finland som ligger till grund för boken med samma namn. Härnäst kommer hon att fortsätta forska i lätt svenska i Finland med ett utökat material.

– Projektet Lätt svenska i Finland fokuserade på personer med intellektuell funktionsnedsättning, demens och teckenspråkiga, men nu kommer jag att inkludera inlärare av svenska. Tillsammans med kolleger i Sverige har vi också planer på en jämförande studie med material från båda länderna.

Forskning ska leda till bättre texter

Lindholm hoppas att det spirande intresset för forskning i lätt språk i förlängningen ska gynna målgruppen, till exempel genom att materialet på lätt språk blir allt bättre och texterna mer och mer fungerande.

– Själv skulle jag härnäst vilja undersöka hur lättlästa texter används av målgrupperna i vardagen. Vilka texter fungerar och hur kan andra människor komma in och hjälpa dem som använder texterna? Den här kunskapen behövs för att de som jobbar med lätt språk ska kunna skriva texter som är ännu bättre anpassade för målgruppen, säger Lindholm.

Forskningen och praktiken står redan nära varandra, vilket enligt Lindholm är viktigt för att forskningsresultaten verkligen ska göra nytta. Rent konkret kan de som jobbar med lätt språk i praktiken ta del av resultaten och fundera på hur de kan tillämpa dem i sitt arbete. Finns där något nytt eller överraskande som kan hjälpa den som skriver texter? I det långa loppet kan forskningen också göra att principerna för hur den som skriver lätt språk ska tänka, vilket leder till att texterna förändras på ett övergripande plan.

– Det är viktigt att föra en dialog med praktikerna och höra vad de ser i sitt arbete och vad de anser skulle behövas.

Ökande behov men begränsade resurser

Ett problem för produktionen av material på lätt språk är att resurserna är mycket begränsade i förhållande till det redan stora och ständigt ökande behovet. I dag beräknas upp till 800 000 finländare behöva lätt språk, av vilka 30 000 behöver lätt svenska. De som jobbar med lätt finska har dessutom ett ansvar för att utveckla den lätta finskan.

– För att få mer resurser borde man kunna argumentera för kostnadseffektivitet, men det kan vara svårt att visa konkreta siffror när det gäller texter.

De båda delarna tillgänglighet och lätt språk i beskrivningen av Camilla Lindholms professur går mycket in i varandra. I och med tillgänglighetsdirektivet har det talats ganska mycket om tillgänglighet de senaste åren, men ofta har det främst handlat om teknisk tillgänglighet. Detta är viktigt med tanke på att medborgarna i ett samhälle där digitaliseringen ökar förväntas sköta fler och fler ärenden helt på egen hand. Men språklig tillgänglighet är också en viktig aspekt. För några år sedan var Lindholm med och startade Tampere Accessibility Unit, ett forsknings- och undervisningsnätverk kring tillgänglighet. Tanken var att försöka samla personer som jobbar med olika typer av tillgänglighet, till exempel inom teknik, lätt språk, översättning och tolkning med mera.

– Det viktiga med professuren är att både kunna arbeta inom mitt eget vetenskapsområde nordiska språk, men också samarbeta med andra och hitta synergier. Om alla bidrar med sina kunskaper kan det bli något mer än vad vi kunde göra om alla bara arbetade på sitt håll. Därför är profileringen av professuren tilltalande – jag får jobba inom mitt eget område men också mot andra vetenskaper, säger Lindholm.

Jobb på äldreboenden ledde till banbrytande forskning

Lindholms intresse för frågor kring språklig tillgänglighet sträcker sig långt tillbaka, ända till de sommarjobb hon hade på äldreboenden i gymnasieåldern och under studietiden. Det väckte hennes intresse för vad som händer med en människas språk när hen får en demenssjukdom och vad det betyder att som till exempel vårdare eller anhörig anpassa sitt språk till någon med begränsade språkliga resurser.

– Mitt intresse ledde till en doktorsavhandling om läkare-patientsamtal och postdoktorala studier av demens och interaktion, vilket i sin tur ledde till lätt språk och tillgänglighet.

När Lindholm började forska i demens och kommunikation år 2005 var det väldigt ovanligt och i Finland var hon så gott som den enda som forskade i detta. Hon fick hämta kunskap från andra områden eftersom den saknades inom språkvetenskapen. Än i dag är det ett litet forskningsområde, men forskningen har ändå ökat en aning och blivit mer etablerad.

Lätt språk som medborgarfärdighet

Om Lindholm får drömma fritt om framsteg på området tillgänglighet och lätt språk, nämner hon genast inkludering.

– Det kan låta som en kliché, men jag skulle vilja se ett samhälle där vi fortsättningsvis arbetar för att alla ska känna sig så inkluderade som möjligt. Jag och en kollega sade för några år sedan att vi skulle vilja se att kunskapen om lätt språk och hur man bemöter dem som behöver lätt språk skulle bli en medborgarfärdighet, att alla skulle kunna något om det. Många yrkesgrupper träffar människor som inte har fullständiga språkliga förmågor och de behöver kunna bemöta dem så fullständigt som möjligt.