Vilken roll spelar språket i din vardag?
En jättestor roll. Det är det främsta medlet för att kommunicera med andra, förstå andra och själv bli förstådd. Kroppsspråk och mimik hjälper till men språket är det klart bästa verktyget, A och O.
Finns det något språk du skulle vilja lära dig eller bli bättre på?
Många! När jag ser tillbaka på vad jag har gjort i livet inser jag att jag borde ha valt språklinjen på gymnasiet, men på den tiden var det status att välja matematiklinjen. Jag kan kommunicera muntligt på svenska, finska, engelska och tyska och har dessutom sjungit på italienska, franska och ryska. Men sorgligt nog hade språkgrupperna i min hemstad Jakobstad inte mycket kontakt med varandra och det fanns en motvilja mot det andra inhemska språket, så jag lärde mig finska bara i skolan. Tack vare att jag gjorde militärtjänsten på finska klarar jag mig bra, men när jag ska skriva i officiella sammanhang blir det lite pinsamt. Då skulle jag vilja kunna uttrycka mig bättre. Jag skulle också vilja lära mig bättre engelska, kanske gå på språkkurs.
Vad kännetecknar ett sångbart språk?
Det beror på genren. I klassisk musik där sångaren ska få mycket ljud ur sig då man sjunger utan förstärkning fungerar språk med klara öppna vokaler bäst, till exempel italienska, tyska och finska. Ryskans vokaler och konsonanter medför att rösten får en mörk färg eftersom det behövs stor akustik i munnen för att bilda ljuden. Det är roligt att sjunga på ryska, för sången blir så förankrad i kroppen eftersom språket kräver det. Finlandssvenska fungerar också bra, för vi har liknande öppna vokaler som finskan.
Engelskan och sverigesvenskan är bra popspråk, för de slutna vokalerna gör att man stänger valvet i munnen mer och det skapas en friktion som får musiken att svänga. Om vokalerna är för öppna tappar man groovet. Därför sjunger till exempel många finska artister på ”popfinska” med mer ”engelska” vokaler för att få det att svänga bättre, och många finlandssvenskar går mot det sverigesvenska när de sjunger pop.
Har du någon språklig idol?
Min dotter Anna Lillkung. Hon förstod tidigt att lära sig flera språk, gick på ett internationellt gymnasium i Norge och mötte folk från olika länder. Jag avundas henne och ser upp till henne, för jag ser hur mycket nytta hon har av det hon gjorde. Hon blev till och med bättre på finska i Norge, eftersom hon träffade finska kamrater i skolan. Det är i den åldern, när vi fortfarande är mottagliga och har lättare att lära oss, som vi borde få den där språkboosten.
Vad är det värsta och det bästa med språket?
Det värsta är att språk är så olika och det kan kännas som att bestiga ett berg när man ska lära sig ett nytt språk som fungerar enligt ett helt annat system än vad man är van vid. Det är ibland tungt och utmattande. Samtidigt är olikheten det bästa, för det är en sådan rikedom att få höra olika språk. Jag är övertygad om att olikheterna berikar våra kulturer.
En annan sak jag uppskattar är dialekter. Jag talade själv dialekt så länge jag bodde i Jakobstad och det är en del av min identitet. Det bidrar också till mångfald på lokalplanet, för dialekten kan skilja sig åt på bara några kilometers avstånd. Jag har också sett hur befriande det kan vara för dialekttalande skådespelare att få spela teater på dialekt. När vi satte upp Colorado Avenue på Wasa teater såg jag glädjen i att få spela teater på den egna dialekten, modersmålet.
Det som gör mig ledsen är attityder som att ”här talar vi bara svenska” eller ”i Finland talar vi bara finska”. Själv säger jag ofta att jag talar finska ”mielelläni, sujuvasti ja väärin”, alltså gärna, flytande och fel. När man spelar teater hör det till att vara dålig i början, för man måste pröva sig fram för att hitta sin roll. Det borde vi våga göra också när det gäller språk: prata på och göra fel. Och i skolorna borde vi läsa fler språk, inte färre.
Frågorna ställdes av Bianca Ortiz Holmberg