Var kommer alla nyord ifrån? Man kan mena olika saker med den frågan.

1)   Vem hittar på nyorden?

2)   Från vilket eller vilka språk får vi våra nyord?

3)   Hur bildas orden?

Organiserat?

Den första frågan implicerar att det är någon eller några som sitter och hittar på och kanske också godkänner orden. Det som föresvävar många är att det hela är välorganiserat eller åtminstone organiserat och att ordtillväxten sker under en viss kontroll.

Men så är det i mycket liten omfattning. Det kan gälla för terminologi som utarbetats medvetet och systematiskt. Ett exempel på det är det arbete som bedrivs av terminologiorganisationer som Terminologicentrum TNC i Sverige och Terminologicentralen i Finland, och de termgrupper som bildats, som t.ex. Svenska datatermgruppen och dess finska motsvarighet Tietotekniikan termitalkoot. Här utarbetas väldefinierade termer på ett systematiskt sätt och erbjuds språkbrukarna. Ofta är det fråga om att finna ett svenskt ord i stället för ett eller flera engelska. Exempel från datatekniken är gränssnitt (för interface), handdator (för palm computer), lösenord (för password).

Men de flesta ord tillkommer mera hipp som happ och är inte alltid så väl övervägda.

Utifrån

Att många ord kommer in från andra språk är mestadels lätt att se på utanverket. Lånord brukar vi kalla dem. Fast i det senaste stora nordiska forskningsprojekt som gällde detta fenomen kallas de importord. Och det är en bättre benämning, för lån antyder att man någon gång skall tacka för lånet och lämna igen det lånade. Men det gör vi ju ytterst sällan. Det är också välkänt för de flesta att vi importerar mest från engelskan och att importen ökat.

Att det inte alltid är rationella skäl som styr importen är helt uppenbart. Vi kan ta exemplet trafficking. I svenskan förekommer det nu för tiden allt oftare i specialbetydelsen ’människohandel’. Det är ett exempel på ett onödigt lån. Det engelska ordet betyder ’olaga handel’. Det man handlar med kan vara allt möjligt som inte är lagligt att handla med. På engelska måste ordet därför alltid förtydligas, t.ex. trafficking in drugs, trafficking in women, child trafficking o.s.v. Eftersom vi redan använder olaga handel eller bara handel på motsvarande sätt på svenska är det obegripligt att man lånar det engelska ordet och begränsar dess betydelseomfång. Desto konstigare är det eftersom många svenskar har svårt att hantera det när det gäller stavningen. Hur var det nu  ett f eller två, ck eller c? Eller cc?

De som använder trafficking försvarar sig ibland med att det skulle ligga i ordet att handeln sker över stora avstånd!! Detta är förstås nonsens. Men oftast är det helt enkelt så att ordet har en oemotståndlig lockelse just genom att det är engelska och därmed prestigefyllt. Samtidigt blir det till slut obönhörligt så att prestigen försvinner när allt fler använder det. Så ordet kanske snart utrotar sig själv!

Ordbildningstyper

Förkortningar

När det gäller själva ordbildningstyperna finns egentligen inte mycket nytt. Som vanligt i svenskan dominerar sammansättningar. Om man ser på ordbildning i ett lite längre perspektiv, åtminstone 100 år bakåt, så har förkortningar och kortord blivit väldigt mycket vanligare  ja, man kan i dag tala om förkortningsraseri. Det är nästan obligatoriskt att ha en förkortning av sitt företagsnamn, och i alla möjliga sammanhang vill man ha en förkortning för olika företeelser för att slippa skriva ut det fulla uttrycket.

I Sverige var det nog universitetsutredningen UKAS som på 1960-talet öppnade dammluckorna. UKAS skall uttolkas Universitetskanslersämbetets arbetsgrupp för fasta studiegångar, och förkortningen ansågs slagkraftig genom sin vitsighet. Den modifierades något av den som då var ansvarig minister, Olof Palme, och döptes följaktligen om till PUKAS.

Sedan dess verkar det som om man först kommer på en slagkraftig förkortning och sedan det som skall vara det bakomliggande namnet. Vad sägs om FNYS, uttytt Försöksverksamhet med nya samarbetsformer, ytterligare en universitetsreform, eller ÄDEL-reformen från 1990-talet, döpt efter Äldredelegationen.

Men namn är en sak, värre är det med benämningar för vanliga företeelser, arbetsgrupp blir ag, helst med versaler, AG, forskning och utbildning blir fou, gärna skrivet FoU. På så sätt upphöjs ganska triviala företeelser till en högre status.

Ett skäl som anges för sådana här förkortningar är att skribenten då slipper skriva det långa uttrycket gång på gång. Mot detta kan sägas att det dels inte är skribentens bekvämlighet som skall stå i första rummet utan läsarens, dels att det är enkelt att som datorskribent med hjälp av autokorrigering skapa en förkortning som expanderar när man trycker på mellanslagstangenten. Förkortningsälskare skyller också på omsorg om läsaren, som då skulle slippa läsa det långa uttrycket gång på gång. Men alternativet är inte alltid att skriva det långa uttrycket varje gång. Ibland passar en kort­are form, t.ex. gruppen, ibland ett pronomen. Och läsare läser för övrigt hellre arbetsgrupp flera gånger i en text i stället för att behöva hålla reda på vad AG står för.

Exempel på färska förkortningar är FAR (fysisk aktivitet på recept), friva (fri visstidsanställning) och IVPA (i väntan på ambulans).

Rotavledning

Det finns också exempel på korta nybildningar som är tydliga och därför fungerar bra. Att korta av automobil till bil eller till auto som i finskan, eller plastic till plast, var fiffigt. Ett nutida exempel är modem av modulator-demodulator, mobil av mobiltelefon, logga av logotyp.

Det är också bra att man väljer det kortare besikta i stället för besiktiga, eftersläp i stället för eftersläpning. Den här senare sorten när man tar roten av ett verb och låter det bli ett substantiv utan tillägg av avledningsändelser kallas rotavledning. Det har liksom andra ordbildningar som innebär förkortning blivit allt vanligare. Ibland väcker rotavledningar irritation för att man uppfattar dem som talspråkliga eller rent av barnsliga. Det gäller t.ex. det allt vanligare ett tänk till tänka. Men rent ordbildningsmässigt är det ju inte annorlunda än t.ex. prat, sug, titt, tork.

Produktiva led

Det som verkar ha blivit vanligare i dag eller i alla fall märks mera i dag är att vissa ordled plötsligt blir väldigt produktiva. Ofta hänger det ihop med att en viss företeelse kommer i fokus. När televisionen slog igenom på 50-talet fick vi snabbt ord som naturligt hängde ihop med detta medium, t.ex. tv-apparat och tv-tittare, men också ord som tv-kanna och tv-kudde, som mera är tecken på tillverkares trendkänslighet. Och detsamma gällde miljö; när det etablerades som begrepp på 1960-talet, så uppstod givetvis ord som miljödebatt och miljövård men också ord som miljöbutik i stället för färghandel, och miljödaghem, som förmodligen ville framstå som särskilt miljömedvetet. Fast helt nytt är inte fenomenet att rida på en företeelses popularitet. Under 1800-talet var polka omåttligt populär, och det avsatte ord som polkahår och polkagris, vars koppling till dansen är minst sagt vag.

När man väl har etablerat ett slående uttryck kan det ge upphov till andra. Vi kan ta trädkramare, d.v.s. personer som söker förhindra nedhuggning av träd inför ett vägbygge e.d. genom att klättra upp i träden och vägra komma ned. Ursprungligen avsåg det en grupp människor i en indisk by som bokstavligen kramade om träd för att förhindra ett vägbygge. (De lyckades!) Det har avsatt märkligheter som asfaltskramare, brokramare, invasionsförsvarskramare, regementskramare, skattekramare, älgkramare m.fl.

En film som blivit en succé kan kallas en kioskvältare - risken är stor att biljettkiosken skall vältas av hågade besökare. En film som ser ut att bli en kioskvältare förses med kioskvältar­varning. Sedan är det fritt fram för varningar för annat: en film som verkar lite för präktig får pull­overvarning, en som är spännande får ståpälsvarning och vissa damkläder har tantvarning.

Förstärkningsordförslits eller behöver åtminstone nya varianter som ap- i apcool, apnervös, aptrist, och tok- i tokbillig, tokblonderad, tokhångla, tokshoppa.

Nya avledningsändelser är sällsynta, men vi har ett exempel,  ish, som i den nya förortsslangen i Sverige kan läggas till allt möjligt, som fajvish (cirka fem), svenskish, och ”vad händish?”. Och vidare kan man se att  o verkar  ta över  is: favo, fetto, pretto.

Ord föder ord

Och också på annat sätt kan ord föda ord. F.d. fackföreningsbossen Stig Malm uttalade sig förklenande om yngre män som spekulerade i värdepapper som finansvalpar. När man sedan införde en bestämmelse som skulle hindra de värsta avarterna var namnet givet, valpskatt! Och när vi är inne på bildspråk inspirerat av människans bästa vän, så måste jag åter påminna om pudel-orden, som togs upp i Språkbruk 1/2005. År 2002 dök uttrycket göra en hel pudel upp för att påfallande ödmjukt be om ursäkt för ett fel som man tidigare inte velat vidkänna. En sådan helomvändning kan liknas vid en cirkuskonst som lättdresserade pudlar utför. Det har i sin tur avsatt varianter som göra en halv eller en trekvarts pudel när ödmjukheten inte ansågs lika helhjärtad. När prins Charles inför sitt bröllop med Camilla Parker gjorde någon sorts avbön för tidigare synder så döptes det raskt till kungspudel. Verbet pudla finns också. En mer svårförklarad variant är göra en labrador.

Kanaler

Men hur når alla orden fram, från den som hittar på dem till oss alla andra språkbrukare? Den hittills viktigaste kanalen är massmedierna. Det som står där når många nästan samtidigt. Numera är också Internet en viktig kanal, speciellt då välbesökta webbplatser, chattforum och bloggar. Alla nås inte samtidigt, och alla nås inte men allt fler nås, och många gånger är det inflytelserika personer.

Språkrådet, liksom föregångaren Svenska språknämnden, har tagit som en viktig uppgift att följa med i ordtillväxten och att förmedla nya ord och tycka till om dem vid behov. Vi har givit ut två nyordsböcker, en som kom ut 1986 och som behandlade de nya orden från 1955 och framåt, och en 2000, som tog upp perioden från 1980-talet och framåt. Sedan flera år tillbaka publicerar vi årliga nyordslistor i vår tidskrift Språkvård. (I fortsättningen räknar vi med att den nya Språktidningen skall göra det.) Vi har också gått ut med ett särskilt pressmeddelande när årets nyordslista är klar. Uttrycket göra en hel pudel hade nog blivit en dagslända om det inte hade tagits med i vår lista. Det fanns bara belagt en gång. Men det väckte mediernas intresse, och sedan spred det sig mycket fort. Dess frekvens ökade då med flera hundra procent!

Det är nyttigt att komma ihåg att ett ord inte behöver vara frekvent i massmedierna men ändå kan vara vanligt. Det gäller förstås många slangord och fackord, men även ett ord som ensa ’få att stämma överens’. Det är från början en militär term, som i sin tur kommer av sjötermerna enslinje och ligga ens med. Det avser förhållandet att när två eller flera sjömärken ligger mitt för varandra, så bildas för en betraktare en linje och med hjälp av den linjen kan man orientera sig. Det har kommit att användas om att man skall försöka få olika saker att stämma överens, att passa ihop, t.ex. rutiner. Vi tog med ordet i vår första nyordsbok och daterade det till 1970-talet i den här betydelsen. Vi hade också föreslagit det för redaktionen för Svenska Akademiens ordlista, och det kom in i 11 upplagan, som kom ut samma år som nyordsboken, 1986. Men senare fick ordlisteredaktionen kalla fötter och strök ordet i nästa upplaga, som kom 1998, med hänvisning till att beläggen i deras underlag som bestod av tidningstext var så få. Det var de, samtidigt som vi kunde lägga märke till att ordet ändå användes i arbetslivet, i pm och utredningar. Så vi tjatade vidare om ordet, och så kom det med i den senaste upplagan, som kom 2006.

Praktiskt arbete

Sedan några år har vi engagerat ett antal personer runt om i landet som på ideell basis sitter och går igenom olika dagstidningar och letar nyord.

Sedan mars 2005 kan allmänheten också via webbformulär skicka in iakttagelser om nya ord samt anmäla egenpåhittade ord. Flera hundra formulär har skickats in och efter viss sållning och kontroll har en stor del av dessa ord kommit i fråga för vår årliga nyordslista. Bland ord som kommit in den vägen kan nämnas blåljusyrke (yrke där man kör med bilar med blåljus), stödkorv (korv som man beställer och äter upp i väntan på maträtt som tar lite längre tid i grillkiosk), sugrörsseende (inskränkthet), sverka (klaga på vara som man är missnöjd med, bildat till Sverker Olofsson, programledare för konsumentprogrammet Plus).

Ständig ström

Det verkar inte finnas någon hejd på tillströmningen av nyord, vare sig de importerats eller influerats utifrån eller bildats på hemmaplan. På teknikens område har vi minnespinne för usb-minne, och ett ännu mindre minne kallas minnesprick. Man kan framställa en sprej, en id-sprej, med sådana miniatyrminnen laddade med id-nummer och spreja sin båtmotor med i hopp om att det skall avskräcka tjuvar. För att hålla ordning på att sopor inte slängs hur som helst vid sopsorteringsstationerna har vissa kommuner anställt sopspanare. Det väckte harm när en sådan anmälde en 76-årig kvinna som lämnat kvar sin gamla stekpanna utanför en sopcontainer. Hålet i containern var för litet. Hon blev fälld i domstol! På andra sidan lagen tillkommer nya brott, somliga mycket otäckare än sopdumpning: bötning (rån förtäckt som indrivning av skuld), gromning (det att vuxna söker kontakt med unga via nätet i syfte att utnyttja dem sexuellt, av eng. grooming), mobilmobbning, mobilvirus, snålsurfa (där man via trådlös teknik utnyttjar grannens bredband), spim(oönskad reklam via tjänster som MSN messenger och ICQ, av eng. spim bildat till spam och instant messages). 

En variant till curlingmamman som redovisades i Språkbruk 2005/1 är helikoptermamman - målande uttryck båda två: den ena sopar bort alla hinder och svårigheter för sitt barn, precis som en curlingspelare som sopar isen för att curlingstenen skall glida fram lättare, den andra hänger kontrollerande och beskyddande över sitt barn likt en hovrande helikopter. Genus är populärt att använda i stället för kön eller jämställdhet, så vi har fått ord som genuskänslig när man är extra uppmärksam på skillnader i villkoren för kvinnor och män, och genuspedagog är ett nytt yrke. Inom vården har man tagit upp ett franskt ord som härrör från Napoleonkrigen - triage. Det betyder ’sortering’ och innebär helt enkelt att man effektivt bedömer prioritetsordningen av inkomna fall i akutsjukvård­en. Ett annat fenomen är barriärvård om vård av svårt smittade där en barriär finns mellan patient och personal i form av skyddsklädsel m.m. I det senaste valet lanserade ett parti vårdvisare, ett annat äldrelots, båda tänkta att hjälpa vårdsökande till rätta.

Regnbågsflaggan är symbol för hbt-rörelsen (homo- eller bisexuella eller transpersoner). Den har avsatt ord som regnbågsbarn (barn till hbt-föräldrar) och regnbågskväll (danskväll speciellt riktad till hbt-folk).

Några nya ord väcker förargelse, andra förtjusning. Några av mina personliga favoriter är fulbryt (känslan att man vill bryta ihop när man ser sig i spegeln vissa dagar), paltkoma (dästhet eller trötthet på grund av tung mat som palt, ett vanligt fenomen första timmen efter lunch på konferenser). Så slutligen ett fenomen som väckte allmän anklang förra året och som därmed smittade av sig på ordet, rondellhund. Två unga män i Linköping ilsknade till över att folk saboterade ett offentligt konstverk i form av en hund uppsatt i en rondell. De förfärdigade snabbt en ersättning i plywood och satte upp den i hemlighet. Det här gillade folk, och så tog fler efter och satte upp andra rondellhundar eller för den delen andra djur  i andra rondeller. Det finns t.o.m. en webbplats för detta: (www.rondellhund.se). Så där är vi tillbaka till hund-orden igen. Det finns ingen ände alltså på tillväxten av nya ord, och det visar att svenskan lever.