De kommunsammanslagningar som diskuteras och de allt större kommuner som dessa sammanslagningar för med sig ställer invånarnas identitetskänsla på prov. Kan en Nagubo acceptera att den bor i Pargas stad och vad säger Lillkyrobon om att höra till Vasa stad? De strukturella förändringarna kommer att påverka namnbruket och de termer som används om olika områden. De kommer också att skapa ett behov av att språkligt skilja tidigare och nya kommuner från varandra.
De äldsta städerna i Finland grundades på 1200- och 1300-talen, och utvecklingen under de 500 år som följde var långsam. Begreppet stad användes 1959 om ett 30-tal orter. Efter diverse förvaltningsreformer tredubblades städernas antal fram till 1995. I och med 1995 års kommunallag blev det möjligt att kommunerna själva bestämmer om de vill kalla sig städer eller kommuner, och efter detta har antalet städer blivit cirka ett dussin fler; många av dessa orter har en mycket rural prägel.
Genom att stryka begreppet stad ur Kommunallagen och i stället kalla alla kommuner just kommun, ges en möjlighet att återgå till att använda stad om de orter som man i allmänhet tänker sig när man hör ordet, det vill säga ett område med tät bebyggelse och tät befolkning. Detta skulle innebära att det inom en kommun kan finnas flera städer. Ett sådant bruk av begreppet stad skulle betyda att man bor i staden Ekenäs i Raseborgs kommun, vilket gör förvirringen kring de nya kommunerna åtminstone något mindre.