Det finns många orsaker till att språket i språket i etermedierna (radio och tv) bör vara ett gott språk. En av de viktigaste är att radio- och tv-sändningar är kommunikation i en riktning, där sändaren inte kan se hur mottagarna reagerar på meddelandet, och där mottagaren inte kan ställa frågor eller gå tillbaka i texten om budskapet blev oklart. Dessutom uppfattar många lyssnare och tittare språket i etermedierna som normbildande. När ett nytt begrepp uppstår i samhället kommer vi ofta i kontakt med det via medierna, och då är det journalisternas uppgift att ge oss den tillhörande termen och det korrekta uttalet på samma gång. För att kommunicera så effektivt som möjligt med publiken satsar alltså de flesta nordiska public service-bolagen på egen språkvård. För tillfället finns etermediespråkvårdare i Finland, Sverige och Norge och på Island, och språkvård bedrivs också på det färöiska radiobolaget Útvarp Føroya, även om företaget inte har någon anställd språkvårdare. Danmarks Radio har inte längre någon egen språkvårdare. Etermediespråkvård är alltså en ganska exklusiv gren av språkvården i stort, vi är inte ens tio personer totalt i hela Norden som arbetar för att språket i radio och tv ska fungera så friktionsfritt som möjligt. I maj träffades de flesta av oss i Helsingfors för att under två dagars tid diskutera aktuella språkfrågor och utbyta idéer om arbetet.

Språkvårdarnas vardag

I stora drag ser radio- och tv-språkvårdarnas vardag rätt likadan ut i de nordiska länderna, trots skillnader i storlek mellan de olika verksamheterna: de ca 440 anställda på Rundradions svenska verksamhet kan jämföras med ca 7 000 anställda på Sveriges Radio och Sveriges Television, medan Útvarp Føroya har under 100 anställda.

Till våra uppgifter som etermediespråkvårdare hör först och främst att stå till tjänst med språkrådgivning per telefon och e-post när medarbetarna snabbt behöver få veta hur de ska uttrycka sig i sändning. Vi skickar också ut språkbrev till med­arbetarna, håller kurser och besöker redaktionerna för att diskutera språkbruket i etern.

Arbetsformerna är alltså rätt likadana i alla länderna, men resurserna varierar. I Sverige är de två språkvårdarna Stefan Lundin och Hans Waldenström heltidsanställda, liksom Per Jernsletten på NRK Sámi Radio, medan språkvården för Rundradion här i Finland sköts som en deltids­tjänst (70 %). I Norge köper NRK språkvårdstjänsterna av två utomstående anställda, professor Ruth Vatvedt Fjeld från Universitetet i Oslo och Jon Peder Vestad, lektor i mediespråk vid Høgskulen i Volda, som vardera ska ge uppdraget 25 % av heltid. Det låter kanske knappt tilltaget, och Jon Peder Vestad konstaterade på mötet att han säkert sätter ner mer tid än så på uppgiften. Radion står på hela dagarna i arbetsrummet på journalistskolan i Volda, och han antecknar efterhand som intressanta formuleringar dyker upp. Kommentarer till programmen går sedan ut i form av privata e-brev direkt till den enskilde redaktören, eller tas upp i språkbrev som skickas till alla anställda, och så arbetar väl de flesta av oss som vårdar språket i etermedierna.

Den som är intresserad av att läsa de brev som skickas till Rundradions anställda, kan läsa dem på webben. Adressen är <http://www.kotus.fi/svenska/rundradion/index.html>.

Att tänkta på sitt eget språk

I viss mån kämpar språkvårdarna för radio och tv med olika problem beroende på språket och land, men en gemensam nämnare är inflytandet från främmande språk. Det ökande inflytandet från engelskan är en tendens som märks i hela Norden. Jógvan Jespersen konstaterade att det danska inflytandet på färöiskan tidigare var betydande, men har minskat märkbart. Numera tas de språkliga intrycken i färöiskan främst från engelskan. Också svenskan och norskan påverkas starkt av engelskan. Per Jernsletten konstaterade att samiskan dessutom tar intryck från svenskan, norskan och finskan. I genuin samiska finns det olika verb som betyder ’plocka blåbär’, ’plocka lingon’ osv. men konstruktionen plocka bär smittar av sig och tränger undan de separata verben för varjr bär. Språkvårdens uppgift blir att uppamana redaktörerna att ”tänka” samiskt, eller svenskt eller norskt, för att undvika att språket färgas av andra språk i onödan.

I och för sig har de flesta språk i alla tider påverkats av andra språk, och det är en helt naturlig process lingvistiskt sett. Om alla är överens om nyttan med en viss utveckling i språket och om utvecklingen är allmänt känd, är den i princip inget problem. Men t.ex. lånord måste passa in i böjningssystem i mottagarspråket för att kunna användas smidigt, och det är olyckligt om det det uppstår ett blandspråk som bara förstås av vissa. Detta är ett problem som väl de flesta finlandssvenskar känner igen: dels gör slarvigt blandspråk och inflytandet från finskan att många finlandssvenskar får en allt svagare känsla för vad som är idiomatiskt svenska, dels talar vissa en finskpåverkad svenska som inte alltid förstås i de utpräglade svenskbygderna.

Uttal viktigt

De svenska språkvårdarna kallar skämtsamt sin verksamt för ”uttalsakuten”, eftersom så många samtal till språkvården handlar om att brådskande få fram det korrekta uttalet för namnet på någon avlägsen ort eller någon utländsk person. Lyssnarna förväntar sig att journalister ska kunna uttala namn rätt, och vänder sig till medierna för att få veta hur ett ord uttalas och böjs. Ett korrekt uttal handlar också om trovärdighet på det lokala planet. Hans Waldenström nämnde Skerike i Västmanland som ett exempel: lokalbefolkningen uttalar namnet [sjärke] och dek lokalreporter som säger [sje:rike] förlorar helt säkert en del av sin trovärdighet inför lyssnarna i trakten. Både på Sveriges Radio och på NRK Sámi Radio har man därför satsat på att utveckla databaser mer uttalsanvisningar för svåra namn och ord. Databasen har ju fördelen att redaktörerna när som helst på dygnet kan titta på uttalsanvisningarna och dessutom klicka på orden och höra dem uttalas.

Radio som identitetsskapande faktor

Radio och tv på det egna modersmålet kan tyckas vara en självklarhet för de flesta, och vi reflekterar kanske inte över hur viktiga etermedierna är för numerärt små språk. Svenskan är ett stort språk i Norden som helhet, men i Finland är finlandssvenskarna i minoritet. Många finlandssvenskar lever dessutom i en finsk nyhets- och underhållningsvärld, och då är det livsviktigt för både den kulturella identiteten och den språkliga överlevnaden att få tillgång till information och nöje på svenska. På samma sätt spelar radion och tv:n en viktig roll för färöiskan, samiskan och nynorskan, som alla lever under tryck från andra språk. Jógvan Jespersen berättade att den färöiska radion har haft en central betydelse för den färöiska identiteten ända sedan verksamheten grundades på 1950-talet, och lyssnarna engagerar sig också aktivt i hur språket låter i den färöiska radion. För den som lever i minoritetsställning eller av andra orsaker sällan hör sitt modersmål talas i mer officiella sammanhang, kan radio och tv på det egna språket vara den livlina som behövs för att inte tappa kontakten med språket.