Språkets förmåga att skilja mellan betydelsenyanser är fascinerande. I den här artikeln ska jag diskutera hur vissa nyanser i tidsperspektiv uttrycks i svenskan. Det handlar om pronomenen förra, föregående, nästa och följande i nominalfraser som fungerar som tidfästningsadverbial, till exempel förra veckan, föregående vecka, nästa vecka, följande vecka. (Att tidfästa är att ange tidpunkten för en aktion.) Vilken är alltså skillnaden mellan förra veckan och föregående vecka samt mellan nästa vecka och följande vecka? Min framställning bygger i stor utsträckning på Svenska Akademiens grammatik, SAG.

Om vi vill undvika missförstånd kan det vara bäst att sätta ut datum och årtal.

Den skillnad som ofta finns mellan adverbialen i de två paren har som sagt att göra med tidsperspektiv, och för att förstå skillnaden måste vi gå in på begreppet deixis. Tidfästningen som adverbialen uttrycker kan vara antingen deiktisk eller icke-deiktisk. Det som avgör är om tidfästningen utgår från talögonblicket (deiktisk användning) eller från en tidpunkt eller tidrymd i det förflutna eller i framtiden (icke-deiktisk användning). Den tidpunkt som tidfästningen utgår från kallas tidfästningens bastid. Om jag just nu säger Jag ska resa till Sverige den här veckan är tidfästningens bastid talögonblicket, just nu, och det innebär att adverbialet den här veckan används deiktiskt. Om jag däremot berättar vad jag gjorde en dag för två år sedan och lägger till En vecka senare reste jag till Sverige är tidfästningens bastid en dag i det förflutna, en dag för två år sedan, vilket innebär att adverbialet en vecka senare används icke-deiktiskt. SAG konstaterar att de deiktiska tidfästningsadverbialen är nu-relaterade, medan de icke-deiktiska är då-relaterade (då kan här avse både förfluten tid och framtid).

Förra och föregående

Nominalfraser med förra fungerar ofta som deiktiska tidfästningsadverbial där tidfästningen utgår från nuet. När vi använder förra är talögonblicket alltså i allmänhet vår bastid. Förra gången är ’gången närmast före nu’ och förra veckan är ’veckan närmast före nu’.

Det är dock inte alltid så att förra anger en tidpunkt närmast före nu. Många språkbrukare använder andra uttryck för detta; så används till exempel s-formen i torsdags om torsdagen närmast före talögonblicket. Då innebär förra torsdagen den torsdag som föregått torsdagen närmast före talögonblicket. S-former kan användas också om annat än veckodagar. Uttrycket i somras betyder ’sommaren närmast före nu’ och syftar i allmänhet på en tidpunkt som ligger närmare än förra sommaren. Om vi vill undvika missförstånd kan det vara bäst att sätta ut datum och årtal. Också när förra används om en mer avlägsen tidpunkt är bastiden dock i allmänhet talögonblicket, och nominalfrasen med förra används alltså deiktiskt.

Om talaren däremot utgår från en bastid i det förflutna eller framtiden används ofta föregående, som i följande exempel: Vi reste den 10 januari, och jag hade fått mitt pass föregående dag. Här fungerar nominalfrasen föregående dag som ett icke-deiktiskt (då-relaterat) tidfästningsadverbial, och bastiden, utgångstiden, är den 10 januari. I sådana fall kan vi också använda tidfästningsadverbial med innan: Jag hade fått mitt pass dagen innan.

För att det hela inte ska vara alltför rätlinjigt kan också förra i vissa fall användas icke-deiktiskt, då-relaterat. SAG ger exemplet När han kom visade det sig att han hade läst din bok redan förra gången han var där.

Föregående kan också användas deiktiskt, utgående från nuet, i fall som Jag instämmer med föregående talare.

Nästa och följande

Skillnaden mellan nästa och följande påminner om skillnaden mellan förra och föregående, men nu gäller det framtiden, inte det förflutna. Nästa används vanligen deiktiskt, nu-relaterat, så att talögonblicket är bastid: nästa gång betyder ’gången närmast efter nu’ och nästa vecka ’veckan närmast efter nu’.

Eftersom åtskilliga uttryck med nästa är tvetydiga för många är det bäst att undvika dem i oklara fall.

Liksom förra inte alltid anger en tidpunkt närmast före nu anger emellertid inte heller nästa alltid en tidpunkt närmast efter nu. Det finns andra uttryck; man kan till exempel använda på torsdag om den torsdag som följer närmast på talögonblicket eller i höst om den instundande hösten. Då kan nästa torsdag innebära den torsdag som kommer efter torsdagen närmast efter talögonblicket och nästa höst hösten året därpå. Eftersom åtskilliga uttryck med nästa är tvetydiga för många är det bäst att undvika dem i oklara fall. Man kan tala om torsdag i nästa vecka eller precisera med datum eller årtal. I alla de ovanstående fallen används nästa dock deiktiskt, med talögonblicket som bastid.

Om bastiden däremot är en tidpunkt i det förflutna eller framtiden används ofta icke-deiktiska nominalfraser med följande när vi avser en tidpunkt efter bastiden: Hon anlände till Paris i slutet av januari och träffade honom följande dag; Nämnden har möte 10 mars, och följande möte är 24 april. Här är bastiden slutet av januari (förfluten tid) respektive 10 mars (framtid).

Också nästa kan användas icke-deiktiskt, då-relaterat, och är då mindre skriftspråkligt än följande: När vi kom fram regnade det, men nästa dag lyste solen. I vissa fall kan en utsaga med nästa tolkas både deiktiskt och icke-deiktiskt, och då föredras enligt SAG vanligen den deiktiska, nu-relaterade, tolkningen. I exemplet Hon tänker ställa upp i olympiaden 2020, men nästa år ska hon tävla sparsamt syftar nästa år enligt denna princip i första hand på 2019, om yttrandet fälls 2018.  

Liksom föregående kan följande ibland användas deiktiskt, nu-relaterat, i fraser som Jag ska här presentera följande bevis.

Avslutningsvis kan vi konstatera att det i många fall finns en perspektivskillnad mellan tidfästningsadverbial beroende på om de innehåller förra eller föregående, nästa eller följande. Men som så ofta när det gäller språkliga uttryck är skillnaden inte helt konsekvent genomförd i det konkreta språkbruket.