Försommaren 2011 lades en webpropolenkät riktad till sverigesvenskar ut på nätet, och enkäten puffades på via olika kanaler. Allt mellan Sveriges radios språkprogram i P1 och privata upprop på Facebook användes och gav som resultat att 984 svenskar gick in och svarade på enkätens frågor. Frågorna hade i regel fasta svarsalternativ, men utrymme gavs också för friare skriverier. En uppmaning löd: ”Finlandssvenska ord och uttryck som du känner till. Ge exempel!” Tio-i-topp-listan och uppgifterna i stapeldiagrammet bygger på dessa svar.
Att toppfinlandismerna blev just de som de blev förvånar antagligen ingen. Däremot kan det förvåna att variationen i hela materialet blev så stor. Dvs. den finlandssvenska semlan nämns 81 gånger, medan 511 finlandismer bara har ett belägg var. Svenskarnas kunskaper om finlandssvenska ord och uttryck är alltså inte koncentrerade på ett fåtal klassiker.
Det finns egentligen inget som förenar de tio som ligger i topp. Här finns vardagligheter – som rosk, roskis, tuppen och råddig (som adjektiv, men också som substantiv och verb) – och neutrala benämningar – som semla, örfil, stöpsel, batteri och kännspak. Exemplet aderton gäller både form och uttal. Arton är normalformen och uttalet i dagens svenska, om det inte gäller en av de 18 ledamöterna i Svenska Akademien. På finlandssvenska skriver vi aderton och uttalat siffran kortstavigt (med kort a). Svenskarna som har svarat på enkäten har också haft näsa för finlandssvenskans förrädiska användning av adverbet nog. På finlandssvenska uttrycker nog att något är säkert, på sverigesvenska att något troligen förhåller sig på ett visst sätt. Vi kommer nog svarar en finlandssvensk som tackar ja till en inbjudan, och sverigesvensken uppfattar innebörden vi kommer troligen eller vi kanske kommer. Det är svårare att lägga märke till en avvikande betydelse i användningen av adverbet nog än att notera vad t.ex. stöpsel eller kännspak står för.
Av de tio mest omnämnda finlandismerna ingår faktiskt över hälften i Svenska Akademiens ordlista (SAOL 13, 2006), där de är försedda med beteckningar som visar att de inte ingår i standardordförrådet. Dit hör (finl.) semla ’fettisdagsbulle’; (finl.vard.) rådda ’stöka till’, ’blanda ihop’; råddig ’rörig’, ’stökig’, ’virrig’; (finl.vard.) rosk ’skräp’, ’sopor’, ’avfall’; (finl.) stöpsel stickpropp; (finl. vard. äv.) tupp ’toalett’, ’dass’ (prov. o. finl.) kännspak ’lätt igenkännlig’, ’karakteristisk’; (finl.äv.) örfil ’kanelbulle’. I SAOL 13 ingår ca 350 ord som anses etablerade i finlandssvenskan, men som inte ingår i den s.k. allmänsvenskan. Längre ned på svenskarnas lista finns också andra finlandismer som man kan hitta i SAOL. Dit hör t.ex. skyddsväg, småkusin, att skrinna, barnträdgård och krapula.
De svenskar som har svarat på enkäten har förstås mött finlandssvenskan i olika sammanhang och därav följer att exempelsamlingen är brokig. Den representerar i själva verket precis finlandssvenskans variation. Här finns äldre uttryck (bygel ’klädhängare’, arbus ’vattenmelon’), dialektala uttryck (mytje ’mycket’, ped ’cykel’), familjära uttryck (tutt ’napp’ och tutta ’sova’), hälsningsfraser (som morjens och mojn), beklaganden (som voj voj) och ett antal finska lån (kiva ’kul’, juttu ’grej’). Maträtter (som memma) och titlar (som bergsråd) kan inte riktigt räknas som finlandismer eftersom de saknar motsvarigheter i Sverige.
Till finlandssvenska rariteter hör uttryck som det skulle inte slå hål i sidan och göra något med långa tänder som bägge nämns en gång. (Det förra uttrycket kan användas när man tackar ja t.ex. till en kaka till, och det senare när man gör något mycket motvilligt.) Bland engångsbeläggen finns också en del uttryck som verkar bero på missförstånd och dessutom några finska uttryck. Till dem hör ei saa peittää! Det är helt enkelt en finsk varningstext som står på fristående värmeelement.
Orimligheter och missförstånd finns givetvis i exempelsamlingen, men de utgör undantag. Det mesta som svenskarna har fäst sig vid stämmer bra överens med den finlandssvenska verkligheten.
Fotnot: Ett tack till ekon.stud. Aleksi Heikkinen och Lukas Eriksson som administrerade webpropolenkäten och skötte den statistiska analysen. Materialet i sin helhet ligger på Svenska litteratursällskapets språkarkiv och används inom projektet Svenskan i Finland – i dag och i går som pågår åren 2010–2017. Om projektet och dess olika delar kan man läsa på sällskapets webbplats www.sls.fi/forskning.