Rädslan för domänförlust gav språkstrategi

De nya språkprinciperna är indelade i två delar: dels själva språkprinciperna, dels hur de ska tillämpas och uppföljas.

Helsingfors universitet har haft bra språkprinciper sedan år 2007. Men de nya principerna(siirryt toiseen palveluun) är en specificering och konkretisering av de tidigare språkprinciperna. Syftet är att göra det tydligare för alla aktörer inom universitetet vilka språkliga rättigheter och skyldigheter de har, och hjälpa enheterna att utveckla strategier för hur samexistensen mellan finskan, svenskan, engelskan och andra språk ska ordnas på olika nivåer. Formatet är en trespråkig bok på drygt 60 sidor, vilket ger 20 sidor per språk.

Språkbruk intervjuade professor Jan-Ola Östman som var ordförande för den arbetsgrupp som arbetade fram de nya språkprinciperna. Där de gamla språkprinciperna var en nedteckning av universitetets syn på tvåspråkigheten, eller de facto flerspråkigheten, är syftet med de nya språkprinciperna att dessutom komma med konkreta förslag på hur de kan tillämpas i universitetsvardagen.

– Den största skillnaden är att de nya språkprinciperna är indelade i två delar: dels själva språkprinciperna, dels hur de ska tillämpas och uppföljas. De tidigare principerna var abstrakta och mycket lite förpliktande, nu kommer de nya språkprinciperna med förslag på hur fakulteterna ska ordna med språkstöd och översättningstjänster för att studenterna ska få tentamina och annan information på det språk de vill ha, för att nämna ett exempel.

– Vi har försökt formulera principerna så att alla ska förstå att språkfrågorna genomsyrar hela universitetets verksamhet, till exempel genom att använda ordalydelserna ”är” och ”gör” – inte ”ska vara” eller ”ska göra”. Ett konkret tillskott är så kallade språktrupper som består av språkpolicyexperter som rekryteras från det egna universitetet. Om en enhet vill ha hjälp med att utforma sin egen språkstrategi kan de konsultera språktrupperna som tillsammans med enheten tar fram lösningar efter enhetens behov.

Språkprinciperna följer universitetslagen och universitetets strategiska plan: finska och svenska är universitetets officiella språk. Med tanke på internationella kontakter är det ändå mycket viktigt med kunskaper i andra språk och bland dem är engelskan viktigast. Alla förväntas förstå engelska, men universitetet kräver inte att studenterna ska uttrycka sig på engelska i tal och skrift: de ska fortsättningsvis ha rätt att skriva tentamina på finska och svenska, och språkprinciperna ger fakulteterna ett uttalat ansvar att se till att utarbeta ett system för att kunna bedöma tentamina och andra uppgifter och handleda skribenter som väljer att skriva på de inhemska språken, till exempel om läraren är utlänning.

Parallellspråkighet och receptiva språkkunskaper

Flexibilitet är ett nyckelord: finskspråkiga förväntas förstå svenska och svenskspråkiga förväntas förstå finska för att var och en ska kunna använda sitt starkaste språk. Utlänningar uppmuntras att lära sig nationalspråken för att kunna delta i universitetets administrativa verksamhet. Även andra språk är viktiga med tanke på universitetets internationella kontakter, och en särskild vikt läggs vid de nordiska språken för att Helsingfors universitet ska kunna delta i nordiskt utbyte och universitetssamarbete.

Flera språk ska kunna existera parallellt utan att ett språk tillåts dominera på bekostnad av andra språk.

Parallellspråkighet, som under de senaste åren varit ett modeord inom den nordiska högskolevärlden, betyder i korthet att flera språk ska kunna existera parallellt utan att ett språk tillåts dominera på bekostnad av andra språk. Fenomenet är inget nytt i Finland, vars språklagstiftning är etablerad, men i de andra nordiska länderna har strategin blivit aktuell i och med internationaliseringen och anglifieringen inom universitetsvärlden. Det är rädslan för domänförlust, det vill säga att de inhemska språken förlorar sin ställning som vetenskapsspråk i takt med att en större del av kommunikationen och publikationen i den akademiska världen sker på engelska, som aktualiserat termen och behovet av att universiteten gör upp parallellspråkighetsstrategier. Och visst har nationalspråken fått konkurrens också vid högskolorna i Finland – framför allt på handelshögskolorna sker en allt större del av undervisningen på engelska, och engelskans starkare ställning gör att framför allt svenskan hamnar i kläm. 

Terminologiföregångare

En av punkterna i språkprinciperna är att Helsingfors universitet tar över helhetsansvaret för Vetenskapstermbanken, som är ett projekt som universitetet hittills har samordnat på frivillig basis. Planerna för vad universitetet tänker göra med Vetenskapstermbanken är högtflygande:

– Eftersom Helsingfors universitet är landets största universitet och dessutom tvåspråkigt är det universitetets uppgift att aktivt delta i utvecklandet av ny vetenskaplig terminologi framför allt på finska men också på svenska. Vi vill ta över arbetet med termbanken och utöka språken till fler än bara finska och svenska. Varför begränsa sig till nationalspråken när vi lika gärna kan göra en jättetermbank för alla språk?

Varför begränsa sig till nationalspråken?

Att leva som man lär

De nya språkprinciperna är ett resultat av noggrant, forskningsbaserat arbete. Jan-Ola Östman är professor i nordiska språk och har deltagit i ett EU-projekt med målet att identifiera hur den europeiska flerspråkigheten kan vara en tillgång för unionen. Projektet hade som mål att kartlägga olika förutsättningar som gör flerspråkigheten till en tillgång snarare än en belastning, och forskarlaget från Finland, som representerades av Helsingfors och Åbo Akademi, hade den högre utbildningen som sitt undersökningsområde. Jan-Ola Östman har sett till att tillämpa forskningsresultaten i språkprinciperna. Sammanlagt bestod arbetsgruppen av ett tiotal personer: representanter för centralförvaltningen, närmare bestämt rektorskansliet och enheten för svenska ärenden, språkcentret, studentkåren och ämnena finska och svenska fanns bl.a. representerade i arbetsgruppen. Gruppen sammanträdde regelbundet i ett års tid och enligt Jan-Ola Östman var sämjan i gruppen god.

Det är helt enkelt vår uppgift som tvåspråkigt universitet att tjäna ett tvåspråkigt samhälle.

– Diskussionerna fördes i konstruktiv anda och på båda språken. Våra möten blev ett exempel på hur flerspråkig kommunikation kan gå till: var och en talade sitt starkaste språk och kommunikationen löpte utan större problem. Det var lätt att enas om sakfrågorna och vi har vinnlagt oss om att ta fram språkprinciper som alla kan känna sig bekväma med. Vi hörde varandras erfarenheter från olika delar av verksamheten – undervisning, forskning och förvaltning – och försökte skapa spelregler som är så heltäckande och konsekventa som möjligt.

Östman låter nästan lite förundrad när han konstaterar att rektor godkände de nya språkprinciperna utan invändningar. De är en ambitiös tolkning av universitetets språkuppdrag i enlighet med andra styrdokument, det vill säga grundlagen, språklagen, universitetslagen och universitetets strategiska plan.

– Visst har det kommit kommentarer från andra håll om att språkprinciperna blir svåra att leva upp till, men det är nu helt enkelt vår uppgift som tvåspråkigt universitet att tjäna ett tvåspråkigt samhälle. Engelskan är ett viktigt arbets- och kommunikationsredskap, men vi har ett ansvar att se till att Finlands finsk- och svenskspråkiga skattebetalare får valuta för sina pengar i form av forskningsresultat på nationalspråken och akademiker som kan verka på landets egna språk.