Från 1960-talet och framåt gestaltade Hasse Alfredsson många personer med efternamnet Lindeman. Vanligen samtalade Lindemannen i fråga med Tage Danielsson. En av de många Lindemännen var hundägare Barbro Lindeman, och ett replikskifte mellan hundägaren och Tage Danielsson lyder så här:

– Hundar är som människor.
– Det är de väl inte.
– Ja, de är lite hårigare, men de är som människor.

Man kan fråga sig om också ord är som människor, fast då gäller likheten naturligtvis inte hår på kroppen. Kan ord till exempel överskrida gränser mellan två språk eller mellan områden inom ett språk? Ja, ord kan rentav ses som invandrare, turister och bofasta i ett språk eller inom olika områden av ett språk. Men de handlar naturligtvis inte av egen kraft, utan det är människor som gör att ord blir invandrare, blir turister eller förblir bofasta. I den här artikeln skall jag diskutera ord och gränser utifrån svenska exempel från de senaste tvåhundra åren. Ämnet är alltså ord som stannar inom ett språk eller ett område av ett språk respektive rör sig över olika språkliga gränser. Jag kommer att ta upp de här tre möjligheterna:

      •    ord som rör sig från ett språk till ett annat,
      •    ord som rör sig från ett fackspråk till allmän­språket samt
      •    ord som rör sig från ett fackspråk till ett annat.

Men allra först skall jag uppmärksamma två frågor som är grundläggande i sammanhanget: Vad är egentligen ett ord och vad innebär det att ett ord finns?

Vad är ett ord?

Alla vet att ord kan vara mer eller mindre långa. Ord kan vara korta som ö och å, där ordet består av en enda bokstav, men det finns också långa ord som brandkårsutryckning. Alla vet också att ord kan vara mer eller mindre svåra att förstå och att korta ord inte alltid är lättare att förstå än långa. För personer som behärskar svenska är exempelvis det moderna brandkårsutryckningskostnadsersätt­ning förmodligen lättare att förstå än det ålderdomliga orv (’skaft på lie’).

Gränser mellan ord markeras vanligen med små pauser i tal och mellanrum i skrift, även om det finns undantag. Ett exempel är sportreportrar som entusiastiskt refererar ett händelseförlopp nästan utan hörbara pauser mellan orden. Ett annat exempel är barn som håller på att lära sig skriva. Det är inte alltid klart var ett ord slutar och nästa börjar, utan texten på ett vykort kan se ut så här: heJjag mårbrA hurmårDU? hejdå.

Men det finns olika problem med att definiera ord, och jag skall illustrera några av dem med hjälp av istället alternativt i stället, trappa ned och sudden death.

Betydelsen är densamma antingen man skriver istället eller i stället, medan betydelsen’stegvis minska’ inte går att uttrycka genom trappa eller nedtrappa. Det fungerar inte med det är bra att trappa/nedtrappa gradvis på jobbet innan man tar semester. Substantivet nedtrappning är ett ord, men är verbet trappa ned ett eller två ord? Enligt Svenska ishockeyförbundets tävlings­bestämmelser betyder sudden death att första målet efter ordinarie matchtid avgör. Avgörandet kan föregås av förlängning eller straffslagstävling. Det här är ett fast begrepp i idrottsvärlden, ett argument för att sudden death bör betraktas som ett ord. Men vissa använder enbart sudden för begreppet, och i så fall är sudden death två ord. Exempelvis sade en ishockeytränare det här i Dagens Nyheter under ishockeysäsongen 1997/1998 (exempel 1, alla kursiveringar i exemplen är mina):

(1) När vi gjorde 5–4 trodde jag på seger och sedan stod man och väntade på sudden. Men det är 49 matcher kvar och 147 poäng att spela om.

Slutsatsen av diskussionen är att ett ord i normalfallet kan sägas vara en enhet som avgränsas med pauser i tal och mellanrum i skrift, men i vissa fall kan det vara två eller ännu fler enheter.

När föds ord och kan ord dö?

Nya ord skapas och ord försvinner ur bruk, även om det är svårt att ange exakt när de föds och ännu svårare att säga exakt när de dör, om de nu gör det. Språkforskare talar om problemet med lexikalisering. Mycket förenklat gäller det när ord är ”tillräckligt” etablerade bland människor som använder ett språk och därmed kan sägas ingå i det kollektiva ordförrådet hos språkbrukarna. Det faktum att ett ord återfinns i olika ordböcker kan sägas vara ett slags bevis för att ordet är lexikaliserat.

Men situationen är sällan så enkel som när ordet bil infördes i danskan. En dagstidning anordnade 1901 en pristävling om vad det då nya fordonet skulle kallas på danska, och vinnaren föreslog just bil som en kortform av automobil. Enligt Svenska Akademiens ordbok (SAOB) blev bil mera vanligt i svenskan från 1902, och just med det danska bil som förebild.

Ofta är det omöjligt att säkert säga när ett nytt ord föds, utan det får bli påståenden med ett större eller mindre mått av osäkerhet. Som exempel väljer jag nakenchock. Så här skrev Aftonbladet inför den svenska Melodifestivalen 2003 (exempel 2):

(2) Afro-Dite kom, sågs och segrade i Melodi­festivalen 2002. Och skapade det nya ordet ’nakenchock’.

– Ja, det var helt sjukt, skrattar tjejerna.

Fanns inte ordet nakenchock före 2002? I databasen Mediearkivet fann jag 100 texter där nakenchock/en/er/na ingår (januari 2004). De flesta handlar om nöjesvärlden, och 90 av dem är skrivna efter gruppen Afro-Dites insats i Melodifestivalen 2002. Ett av de nyaste beläggen handlar dock om Nobel-festligheterna 2003 (exempel 3):

(3) Den som väntar sig nakenchocker och protestaktioner vid Nobelfestligheterna har – med få undantag – hittills blivit besviken. Däremot är frågan om rätt låt vann lika vanlig här som i schlagervärlden. (Göteborgs-Posten 10.12.2003)

Det äldsta belägget i databasen för nakenchock är hämtat från Aftonbladet i mars 1996 med rubriken NAKENCHOCK i Tv i kväll. Ordet fanns således före 2002 och Afro-Dite – eller snarare journalister som skrev om gruppen – skapade det inte. Däremot började ordet användas mera från den här tidpunkten, och det är ett typiskt exempel på ordskapande inom pressen där korta och överraskande ord föredras. I det här fallet vore nakenöverraskning eller kroppsstrumpsöverraskning klart mindre slagkraftiga alternativ för att beskriva de tre gruppmedlemmarnas scenklädsel.

Ytterligare en osäkerhetsfaktor är naturligtvis att ord i normalfallet dateras med hjälp av skrivna texter. Men det kan mycket väl vara så att ett ord används i tal innan det förekommer i skrift. Den svenske fackföreningsledaren Stig Malm har fått äran av att ha skapat flera nya ord, bland annat börsmoped, börsmoppe som en skämtsam benämning på bilar av märket Porsche. Grunden var att börsmäklare, i alla fall enligt Malm, gärna körde bilar av detta märke. Enligt Nyordsboken (2000) är ordet från 1987, och det var Stig Malm som först använde det i den politiska debatten.

Sedan är frågan hur etablerade nya ord blir, och om bland annat nakenchock och börsmoped kommer att finnas med i framtidens ordböcker. Men också mer etablerade ord kan bli mer ovanliga med tiden.

En uppfattning om detta kan man få genom att jämföra olika upplagor av Svenska Akademiens ordlista (SAOL). Några av de ord som inte finns med i senaste upplagan från 1998, men i den närmast föregående från 1986, är kaffesurr (kaffesurrogat), struntkarl, synnerligast och hamstrerska. Det är naturligtvis inte förbjudet att använda ord som inte finns med i SAOL, eftersom ordlistan och olika svenska ordböcker inte förtecknar alla svenska ord utan bara ett urval av ord som är väl etablerade i språket när den aktuella ordboken produceras. Människor som spelar sällskapsspelet Alfapet kan komma överens om att enbart tillåta ord som finns med i SAOL för att slippa diskussioner om exempelvis muffinsprovare, lådvinstestning och förbundskaptenskonflikt är godkända ord. Däremot kan en författare som skriver om Sverige under andra världskriget mycket väl använda både kaffesurr och hamstrerska.

Med detta är det tid att gå över till det egentliga ämnet för artikeln, nämligen ord som rör sig över gränser och ord som inte gör det. Jag tar alltså upp de här tre olika möjligheterna:

      •    ord som rör sig från ett språk till ett annat,
      •    ord som rör sig från ett fackspråk till all­mänspråket samt
      •    ord som rör sig från ett fackspråk till ett annat.

De exempel som jag använder för att illustrera de tre möjligheterna är hämtade ur ordböcker och olika korpusar, dvs. samlingar med texter som finns som databaser och där det är möjligt att söka på ensamma ord och kombinationer av ord. Ordböcker och databaser som jag har använt mig av förtecknas sist i artikeln.

Ord som rör sig från ett språk till ett annat

Med tanke på ursprunget kan orden i ett språk sorteras i arvord, lånord och nybildade ord. Arvord antas alltid ha funnits i ett språk, medan lånord kommer från ett språk till ett annat. Beteckningen lånord är faktiskt ganska konstig, eftersom det låter som om orden lånas ut – och skall lämnas tillbaka! – men beteckningar som ordförvärv och ordtillägg har aldrig slagit igenom. Men kanske kan importord bli en allvarlig konkurrent till den traditionella beteckningen lånord genom ett pågående samnordiskt forskningsprojekt med namnet ”Moderne importord i språka i Norden”. Nybildade ord är just nya ord som bildas i ett språk.

Bland lånorden brukar man skilja mellan två huvudtyper, nämligen direktlån och begrepps­lån.

Direktlån är ord som inte alls finns tidigare i ett språk. Några svenska exempel är de italienska, turkiska och japanska maträtterna pizza, kebab och sushi. Enligt Nyord (1986) börjar ordet pizza användas mera under 1960-talet och kebab (’grillat kött’) finns i svenskan sedan 1970-talet, medan Nyordsboken (2000) meddelar att det japanska lånordet sushi har använts på svenska sedan 1990.

Begreppslån är lånord där det finns ett inhemskt språkmaterial att arbeta med, och här finns det två undergrupper: översättningslån och betydelselån. Exempel på översättningslån är korsförhör och korsord, där cross examination och crossword helt enkelt har översatts från engelska till svenska (enligt NEO första belägg 1884 resp. 1925). Betydelselån innebär att existerande ord i ett språk får nya betydelser utifrån ord i ett annat språk. Orden fönster och verktyg finns i svenskan sedan 1500-talet, men de får nya betydelser efter mönster av hur windows och tools används i datasammanhang.

Vid sidan om direktlån och begreppslån kan man tala om en tredje huvudkategori, även om den är lite speciell. Det handlar om ord som ser ut som direktlån men som faktiskt inte är det: falska lånord eller pseudolån. Två kända exempel är freestyle och babysitter. En liten bärbar bandspelare med lätta hörlurar heter inte freestyle utan walkman på engelska, och baby sitter är normalt en mänsklig barnvakt, inte en slags stol för spädbarn. Freestyle är ursprungligen ett produktnamn, men det har fått ge namn åt hela företeelsen, och detsamma gäller babysitter (enligt NEO första belägg 1981 resp. 1966).

Olika språk har bidragit med fler eller färre lånord till svenskan, och under olika tidsperioder har olika språk varit viktigare än andra som långivande språk. Under den senaste tvåhundraårsperioden har främst franska, tyska och engelska försett svenskan med lånord. Några franska lån från 1800-talet respektive 1900-talet är estrad, persienn och vestibul respektive garage och hangar. Tyska 1800-talslån är bland annat verben besjäla och beakta, medan substantiven streber och schlager är 1900-talslån. Redan under 1800-talet kommer många lånord från engelskan och det engelska inflytandet förstärks under 1900-talet. Exempel kan hämtas från områden som handel, arbetsmarknad och politik respektive kommunikationer: bojkott, check, jobb, lockout och strejk respektive container, jeep, jetplan, (skid)lift och truck.

Ibland kan man se hur svenskan vid olika tidpunkter har lånat in ord från olika språk för samma företeelse, och jag väljer ett exempel från juridikens område. Vad kallar man på svenska en person som genom ett testamente får ett legat, dvs. en gåva eller särskild förmån? Först belagt är legatarie, som enligt Svenska Akademiens ordbok (SAOB) är bildat efter latinets legatarius (’mottagare av legat’, 1752). Sedan kommer legatär, bildat efter franskans légataire (1837). Sist belagt är legatar, som är bildat efter tyskans Legatar (1871).

Under de senaste femtio åren är det naturligtvis främst engelskan som har bidragit med lånord till svenskan, och Svenska språknämndens båda nyordsböcker ger en uppfattning om det engelska inflytandet. Nyord i svenskan från 40-tal till 80-tal (1986) och Nyordsboken. Med 2 000 nya ord in i 2000-talet (2000) innehåller totalt runt 9 500 uppslagsord. Av dem kan ungefär 2 275 räknas som lånord av olika slag, och cirka 2 050 är engelska direktlån eller begreppslån.

Trots allt är det självfallet inte bara engelska lånord som har kommit till svenskan på senare år, och jag väljer exempel från italienska och japanska.

I dag finns det många olika sorters pasta i livsmedelsaffärerna, t.ex. farfalle, fettucine, fusilli, penne, tagliatelle och tortellini. Fanns det något annat än makaroner (italiensk dialekt maccaroni) och spag(h)etti (till italienska spago ’tråd’, ’snöre’) i affärerna på 1960-talet? Enligt Svenska Akademiens ordbok (SAOB) är första belägg i svenskan för makaroner så tidigt som från 1658 och för spag(h)etti från 1888. SAOB:s exempel är bland annat hämtade ur Cajsa Wargs kokbok och Stora kokboken med ett recept på ”At stufva Macaroni” (1755) respektive upplysningen ”Kokta spaghetti beredes på samma sätt [som makaroner] men brytes ej sönder” (1940).

De ursprungligen japanska idrotterna judo, karate och sumo har fått behålla sina beteckningar på svenska. Enligt Nationalencyklopedins ordbok (NEO) är judo (jû ’svaghet’, ’mjukhet’, dō  ’konst’) belagt från 1941, karate (kara ’tom’ ’obeväpnad’, te ’hand’) från 1960-talet och sumo sedan 1953. Första gången som tamagotchi användes på svenska var 1997. Ordet, som betyder ’det gulliga lilla ägget’, användes om en leksak, som beskrevs så här (exempel 4):

(4) Unga människor älskar att sköta om det lilla ägget så att det utvecklas till en kyckling. Denna oförargliga leksak, en liten manick med flytande kristaller, är ytterst primitivt ritad och för ett himla liv när den är hungrig, ensam eller gjort på sig. Missköter man ägget förvandlas det till ett spökägg och får begravas på en speciell kyrkogård.

(Svenska Dagbladet 12.8.1997)

Beteckningarna för de olika pastasorterna och idrottsgrenarna kan sägas vara invandrare i svenska språket, medan beteckningen för leksaken sannolikt var mera av en turist.

Ord som rör sig från ett fackspråk till allmänspråket

Vad är allmänspråk och fackspråk? En vanlig definition är att allmänspråk är den form av ett språk som används och förstås av alla människor i ett samhälle, medan fackspråk är former av ett språk som används av olika slags specialister. Olika fackspråk lär man sig genom formella studier eller praktisk erfarenhet, t.ex. medicin och juridik gent­emot fotboll och matlagning.

Det finns problem med definitionen. Frågan är först om det faktiskt finns en form av svenska som alla människor i Sverige använder och förstår. Frågan är sedan om det finns fackspråk som nästan har blivit allmänspråk. Exempelvis var datorer på 1960-talet något som verkligen var för fackmän, men i dag är de en del av många människors vardagsliv.

De förmodligen bästa exemplen på ord som rört sig från ett fackområde till allmänspråket under de senaste 30 åren hänför sig just till datorernas värld. Ordet dator, som är en kortform av datamaskin, har funnits sedan 1960-talet och är bildat efter samma mönster som bland annat motor och rotor. Annars finns det gott om engelska lånord på området. Det finns direktlån som server och backup (föreslagna översättningslån för backup: säkerhetskopia resp. säkerhetskopiera) översättningslån som skrivare (engelska printer), markör (cursor) och muspekare (mouse pointer) samt betydelselån som verktyg, fönster och papperskorg. Numera finns det ju andra verktyg än hammare, tång och mejsel, en del fönster är något annat än glasytor som behöver putsas och vissa papperskorgar kan man inte kasta papper, tuggummin eller äppelskrottar i.

Språkvårdare har i första hand intresserat sig för direktlånen inom datorernas värld, och de har i många fall försökt få människor att använda svenska ord i stället för engelska eller ”svengelska”. Så uppmanar Svenska datatermgruppen språkbrukare att använda e-post, e-brev eller e-meddelande och att skicka/sända e-post/e-brev/e-meddelanden eller att e-posta. Däremot bör e-mail/e-mejl och maila/mejla undvikas. Språkbrukare kan naturligtvis ha synpunkter på de rekommendationer som ges. Exempelvis kritiseras ibland den försvenskade stavningen webb, och människor säger sig föredra den engelska kortformen web för world wide web. Men språkvårdare förespråkar det försvenskade direktlånet webb, eftersom det är enklare att uttala, stava och böja samt att använda för att bilda sammansatta ord, t.ex. webbplats. Det mer eller mindre allvarligt menade förslaget att ersätta webb med begreppslånet väv(en) alternativt världsväv(en) har hittills inte fått särskilt starkt genomslag. Men med tiden kanske språkbrukarna börjar föredra (världs)väv(en) framför webb(en).

Ett annat område där många facktermer har blivit en del av allmänspråket är medicinens. Fram till 1950-talet var termer som graviditet, polio och diabetes förbehållna fackmännen, medan lekmännen använde havandeskap, barnförlamning och sockersjuka. Författaren Ivar Lo-Johanssons mor led av sockersjuka och i hans böcker drabbas människor av kräfta, ett ord som bland fackmän och lekmän i dag är ersatt av cancer (latin ’kräfta’). På 1940- och 1950-talet förekom den anpassade stavningen kancer men senare slog den rent latinska stavningen cancer igenom. För femtio år sedan var hjärtinfarkt en ren fackterm, medan allmän­heten vanligen använde slag, hjärtslag eller möjligen hjärtattack. Andra exempel är termer som lumbago, gastrit och hypertoni, som nu konkurrerar med ont i (länd)ryggen, magkatarr och högt blodtryck. Man kan fråga sig varför vissa medicinska termer ändras och sprids till allmänspråket.

En del av de nya medicinska facktermerna är tydligare än de äldre. Sjukdomen polio drabbar inte bara barn och därför är polio en bättre beteckning än barnförlamning. Vissa av de nya termerna upplevs som mindre skrämmande än de äldre. Beteckningen cancer uppfattades antagligen inledningsvis som mera neutral än kräfta. Kanske är det på samma sätt med caries som ersätter tand­röta, men där den latinska stavningen ändras till den mera svenska karies. En del av termerna visar att den medicinska kunskapen ökar. Det är inte alltid just en hjärnblödning som är orsak till stroke alternativt hjärninfarkt.

Termer som stroke, lumbago och hypertoni visar dessutom hur den medicinska terminologin är beroende av de klassiska språken grekiska och latin respektive av engelska. Det här beroendet visar sig nu också i allmänspråket. Ordet stroke är ren engelska (’slag’, ’slaganfall’) och lumbago är latin (lumbus ’ländrygg’), medan hypertoni är grekiska (hypertonia ’över’ + ’spänning’, ’tryck’).

Vissa fackord, eller i det här fallet en förkortning, går oväntat snabbt över gränsen till allmänspråket. Under 2003 har medierna först talat mycket om sal, dvs. svår akut luftvägsinfektion, och sedan om sars, dvs. svår akut respiratorisk sjukdom. Samma virus betecknas därmed med två olika ord. På det här viset skrev Svenska Dagbladet den 15 april 2003 (exempel 5):

(5) Den svenska beteckningen sal [svår akut luftvägsinfektion] för den nya asiatiska lunginflammationen kommer att försvinna. Liksom i den övriga världen ska sjukdomen också i Sverige kallas sars som står för svår akut respiratorisk sjukdom. På engelska är sars förkortning för Severe Acute Respiratory Syndrome. Beslutet om namnändring kommer från Smittskyddsinstitutet, Socialstyrelsen och landets smittskyddsläkare.

Här är det således myndigheter som bestämmer att den ”svenska” beteckningen sal skall ersättas av den engelska, och därmed internationella, sars, även om det helst skall vara små bokstäver på svenska, inte stora som på engelska. Det här termbytet kan ju vara bra för kommunikationen mellan fackmännen på området. Ur lekmannens perspektiv kan man möjligen undra vad som är mest begripligt: svår akut luftvägsinfektion eller svår akut respiratorisk sjukdom. Sjukdoms­beteckningen sal kan sägas vara en turist i svenska språket, medan sars verkar vara en invandrare.

Ord som rör sig från ett fackspråk till ett annat

Samma ord kan vara fackterm i olika fackspråk och ha olika betydelser. Termerna subjekt och objekt är språkvetenskapliga, men de är också juridiska termer, då i form av rättssubjekt och rättsobjekt. En term inom ett fackområde kan bli en term inom ett annat, och jag väljer några exempel från idrottens område.

Inom ishockey och vissa idrotter förekommer sudden death. Det är den engelska termen som används och ett förslag till försvenskning, knall och fall, har hittills inte slagit igenom. Utgångspunkt för idrottstermen är faktiskt en medicinsk fackterm. Sudden death ’plötslig (oväntad) död’ används speciellt i fråga om spädbarn, Sudden Infant Death Syndrome (SIDS), dvs. plötslig spädbarnsdöd.

Inom idrotten finns det en del termer som ursprungligen har med militära förhållanden att göra. En fotbollsspelare som styr spelet kan kallas strateg eller fältherre. En lagledare har en trupp med spelare till sitt förfogande, och på planen finns det anfallare och försvarare. En spelare som gör mål, särskilt en som gör många mål, kan sägas vara utrustad med en bössa eller en kanon (exempel 6 och 7):

(6) … Lena Bengtsson skjuter nämligen med härlig bössa … (Göteborgs-Posten 15.3.1997)

(7) Läser spelet på ett utmärkt sätt och har en kanon i vänsterfoten …  (Dagens Nyheter 17.7.1998)

Ord vandrar också från sportens område. Ordet målvakt har från 1990-talet börjat användas i juridiska sammanhang, fast det inte är någon fackterm utan snarare ett slangord. Den nya betydelsen för målvakt definieras så här av Nyordsboken (exempel 8):

(8) person som är bulvan för ngn med kriminell affärsverksamhet och som mot ersättning tar på sig skulden och blir straffad för brottet.

Sammanfattande diskussion

Det finns mängder av ord i språket som kan kallas bofasta ord, antingen inom allmänspråket eller inom ett eller flera fackspråk. De korsar inga gränser utan förblir där de är. I första hand gäller det arvorden i ett språk men också ord som hör hemma inom olika fackspråk.

Många ord som korsar gränser av olika slag kan man kalla för språkliga invandrare. Indelningen av ord utifrån deras ursprung i arvord och lånord ger ett mycket definitivt intryck: ett lånord är ett lånord för gott. Men allteftersom tiden går uppfattar människor som använder språket förmodligen lånord som inhemska ord. Vem tänker i dag på att herre, fru, riddare och hertig ursprungligen kommer från tyskan? De här orden lånades in i svenskan på medeltiden när det uppstod ett behov av dem. Men med tiden bedöms i alla fall en del lånord antagligen vara inhemska ord, och ett exempel är strejk.

Ordet strejk, då stavat strike, uppges ha använts för första gången i svensk text 1869. Den 25 augusti detta år skrev Dagens Nyheter det här (exempel 9):

(9) Skrädderiarbetare i betydligt antal voro i måndags eftermiddag samlade i Bergstrahlska huset. Ändamålet dermed uppgifves af åskillige ha varit endast att samla en understödskassa för behöfvande arbetare, medan deremot andra deltagare i mötet låta veta, att kassan skall användas framdeles till arbetare, som kommit i behof derigenom att de deltaga i arbetsinställelse eller strike *).

      *) Detta engelska ord uttalas som strejk.

År 1869 måste strike ha varit främmande för DN:s läsare, eftersom det var nödvändigt att tala om att strike var samma sak som arbetsinställelse, att ordet var engelskt och att det uttalades som strejk. (Det är för övrigt lite egendomligt att DN ger uttalet strejk, för det hade varit mera väntat med ”engelskt” uttal, dvs. strajk.) I dag har stavningen anpassats och ordet böjs enligt svenskt mönster: en strejk, strejken, flera strejker, strejkerna. Det enkla ordet strejk används för att bilda nya ord, t.ex. strejkvakt, kommunalstrejk, strejka och strejkande. Frågan är om strejk ses som ett svenskt ord av människor som använder det i dag.

Andra ord har kvar sin främmande karaktär, och ett tydligt exempel är det franska lånordet force majeure (franska ’större makt’, ’övermäktiga omständigheter’, enligt NEO första belägg 1886). Människor möter det ofta i försäkringsvillkor, och betydelsen är att när det inträffar sådant som rimligen inte kan förutses, t.ex. krig eller naturkatastrofer, gäller inte försäkringen. Force majeure har kvar sin främmande stavning och sitt mer eller mindre franska uttal. Force majeure går inte att böja, och om det används tillsammans med mer ”svenska” ord markeras ”gränsen” gärna med bindestreck: detta är en force majeure-situation, ingen normal situation. Direktlånet force majeure används följaktligen på svenska, medan det föreslagna översättningslånet (åtgärd av) högre hand inte förekommer särskilt ofta.

Både strejk och force majeure kan sägas vara invandrare i svenskan, men de har anpassat sig olika mycket till sin svenska omgivning.

Ord som korsar gränser för en begränsad tid kan kallas turister i språket. Jag skall komplettera tamagotchi och sal ovan med ett lite äldre exempel från idrottens fackspråk.

I bland annat fotboll, ishockey och handboll är det viktigt att göra mål. Det vanligaste sättet att beskriva detta är kanske att säga att en spelare gör mål eller skjuter mål, men det finns också andra alternativ: en spelare dundrar in ett mål, svarar för ett mål, slår in bollen, lirkar in bollen osv. Men vad sägs om verbet scora, här ur Idrottsbladet i september 1930 (exempel 10)?

(10) Helhetsintrycket är dock att innertrion är ovillig att skjuta och därför mankerar de mångfaldiga tillfällen som skapas genom i övrigt bra spel. De bägge yttrarna kunna däremot konsten att fabricera mål. Versyp scorade mot Tjeckoslovakiet och få äro de matcher i vilka Bastin icke står för ett eller annat mål.

Svenska Akademiens ordbok (SAOB) konstaterar att bakom scora ligger engelskans score, också i uttrycket score a goal ’göra mål’. Artikeln scora i SAOB är skriven 1965, och alla exempel är hämtade ur Idrottsbladet från 1930-talet och gäller fotboll. Verbet scora verkar ha gjort en ganska kort turistresa till det svenska språket. Kanske var det dessutom ett ord som främst användes i tidningen Idrottsbladet med ett behov av många synonymer för att beskriva målgörandet. Däremot används skåre (av engelskans score) i dagens norska, både på bokmål och nynorska.

Det norska skåre kan vara substantiv och verb. Enligt Bokmålsordboka och Nynorskordboka används verbet skåre alternativt score bland annat i samband med bollspel. Betydelsen är ’lage mål’ eller ’vinne poeng’. Bland de exempel som Bokmålsordboka ger finns de här båda: han s-t to mål i første omgang respektive Norge s-t 86 poeng i landskampen.

Men scora verkar faktiskt ha återkommit i svenskan, då i fråga om en annan idrottsgren än fotboll, nämligen golf. Substantivet score, ungefär ’antal slag som en spelare har använt på ett hål eller en rond’, är etablerat i golfens värld. Den nya användningen av verbet scora bygger förmodligen på substantivet: scor/e + -a = scora. Exempelvis uttalade sig den svenske golfspelaren Mathias Grönberg, hemmahörande i Örebro, så här i Nerikes Allehanda när han deltog i British Open i juli 2003 (exempel 11):

(11) Jag spelade riktigt bra tee till green, men scorade inte så bra eftersom jag puttade riktigt illa. Och sätter man inga puttar är det bra att placera sig i British Open, resonerar han.

Nu har jag behandlat vad jag kallar för bofasta ord, invandrade ord och turistande ord i språket. Finns det rentav ord som är språkliga sommargäster, då i en negativ betydelse ’högljudda varelser som kräver mycket utrymme’? Möjligen kan människor betrakta vissa modeord som en slags sommargäster i språket. De märks mycket under en begränsad tid och försvinner sedan, även om det ständigt kommer nya modeord, bland annat i det ekonomiska och politiska livet. Var och en kommer säkert på egna exempel, men några språkliga sommargäster i svenskan på senare år är de här, även om vissa av dem kanske nu har blivit turister eller rentav invandrare: acceptans, sätta på agendan, benchmarking, kvalitetssäkra, nolltolerans, renodla kärnverksamheten, outsourcing, skarpt läge och vara i fas.                      

 

Utnyttjade ordböcker och databaser

Lindskog, Bengt I., 1997. Medicinsk terminologi. Stockholm: Nordiska Bokhandelns Förlag.

Mediearkivet, <http://www.mediearkivet.se/>, januari 2004.

NEO = Nationalencyklopedins ordbok 1–3, 1995–1996. Göteborg & Höganäs: Språkdata, Göteborgs universitet & Bra Böcker.

Nyord = Nyord i svenskan från 40-tal till 80-tal, 1986. Stockholm: Svenska språknämnden & Esselte studium.

Nyordsboken = Nyordsboken. Med 2 000 nya ord in i 2000-talet, 2000. Stockholm: Svenska språknämnden & Norstedts Ordbok.

SAOB = Svenska Akademiens ordbok, 1898–. Lund: Gleerupska universitetsbokhandeln. Även tillgänglig som OSA-databasen (Om Svar Anhålles), <http://g3.spraakdata.gu.se/saob/>.

SAOL = Svenska Akademiens ordlista över svenska språket, 1998. 12 uppl. Stockholm: Svenska Akademien & Nordstedts Ordbok.

Språkbankens konkordanser på Internet,  <http://scrooge.spraakdata.gu.se./lb/konk/>, januari 2004.

Svenska datatermgruppen, Term- och språkmaterial version 21, 18 december 2003, ,  <http://www.nada.kth.se/dataterm>, januari 2004.

Søk i Bokmålsordboka og Nynorskordboka, <http://www.dokpro.uio.no/ordboksoek.html>, januari 2004.