Den 20–21 augusti ordnades nordiskt språkmöte i Roskilde i Danmark kring temat Språkförståelse och kommunikationsstrategier i Norden. Konferensen hade samlat ett 70-tal deltagare, och fokus låg på de faktorer som bidrar till att grannspråkskommunikation fungerar.
Med grannspråk (nabospråk) avses ju i nordiska sammanhang vanligen danska, norska och svenska, men denna gång var också tyska med på ett hörn som grannspråk i södra Danmark.
Nordiskt språkfolk oroar sig över att engelska tar över som kommunikationsspråk i nordiska sammanhang.
Utifrån den webbenkät som genomförts inför konferensen av Sabine Kirchmeier-Andersen och Eva Skafte Jensen från Dansk sprognævn kan vi möjligen dra slutsatsen att oron ibland kanske är överdriven. Det visade sig var en mycket liten andel av de ca 500 svarande (varav hälften var icke-språkfolk) som tog till engelska i det nordiska samarbetet. Vi ser fram emot en mer ingående analys än vad forskarna hunnit utföra på den korta tid de haft på sig.
Att intresse, motivation och attityd bidrar togs upp i många föredrag – och det är ju inga oväntade faktorer. Bäst fungerar det när språken inte är ett självändamål utan används för att nå andra mål. Ett utmärkt exempel på detta är projektet Svenska.nu (avautuu uuteen ikkunaan, siirryt toiseen palveluun)i Finland, som har bidragit till aha-upplevelser och positiva attityder till svenska i de finska skolor som besökts. Likaså har de skolprojekt där nordiska skolor samarbetar över webben kring frågor som intresserar eleverna varit lyckade. Detta lyftes fram i presentationer av Tiinaliisa Granholm (Hanaholmen) resp. Thomas Henriksen (Nordisk Sprogkoordination/Norden i Skolen).
De nordiska teckenspråken är också inbördes begripliga och det nordiska teckenspråkssamarbetet har långa anor. I sitt föredrag presenterade Asger Bergman hur kommunikationen mellan nordiska döva förändrats. Tecken från amerikanskt teckenspråk har kommit in mer och mer. Vi tror kanske spontant att teckenspråkssläktskapet är parallellt med de talade/skrivna språkens släktskap, men så är det inte. Finskt teckenspråk är t.ex. nära släkt med svenskt (och det finlandssvenska ligger ungefär mitt emellan). Isländskt teckenspråk ligger förhållandevis nära danskt medan Norge inte har två teckenspråk fast man har två sina två standard(skrift)språk. Teckenspråksvarieterna inom ett land är snarast sammankopplade med de olika dövskolorna.
Nordiska språkmötet 2015 var mycket lyckat. Nästa år är det Finlands tur att ordna konferensen. De danska arrangörerna har lagt ribban högt.