När översatt text avviker från originaltexten

Två språk motsvarar inte varandra exakt – olika språk delar in verkligheten på olika sätt.

Ett av huvudkraven på en översatt text är att originaltextens innehåll ska vara korrekt överfört. Den översatta texten ska alltså ha samma innehåll som originaltexten. Ibland uppfylls inte detta krav, utan översättningen avviker från originaltexten. Den här artikeln ska handla om sådana innehållsmässiga avvikelser. Det kan påpekas att det finns fall där en översatt text får eller måste avvika från originaltexten i högre eller lägre grad, men sådana fall behandlas inte i artikeln. Här gäller det oavsiktliga (och oönskade) avvikelser.

Vill man hårdra saken måste man konstatera att det säkert inte finns en enda översatt text helt utan innehållsmässiga avvikelser från originaltexten. Det har att göra med att två språk inte motsvarar varandra exakt – olika språk delar in verkligheten på olika sätt.

Ta till exempel det svenska ordet moster som inte har någon exakt motsvarighet i finskan – den närmaste motsvarigheten är täti som också kan betyda ’faster’ och ’tant’. Det går att få fram betydelseinnehållet i moster genom att tala om äidin sisko ’mors syster’, men vill man till exempel översätta min käraste moster blir det svårt. Man kan säga rakkain tätini, men det betyder både ’min käraste moster’ och ’min käraste faster’. Här krävs en längre omskrivning för att få fram det exakta innehållet. Inte heller en tilltalsfras som kära moster kan översättas direkt.

I denna artikel ska jag dock inte behandla innehållsmässiga avvikelser som beror på skillnader mellan språk, utan avvikelser som beror på språkliga felval. Jag ska ta upp olika orsaker till att det uppstår sådana avvikelser. Detta är saker jag har kommit att fundera på när jag har språkgranskat läromedelstexter som blivit översatta från finska till svenska, och de flesta av mina exempel kommer från dessa texter. En del av exemplen har redigerats.

Den mänskliga faktorn

Den första orsaken till att översatt text avviker från originaltexten kan kallas den mänskliga faktorn, eller kortare uttryckt: slarv. Det är mänskligt att fela, och ingen av oss kan väl undgå att göra fel av olika slag. Att en översättare gör sig skyldig till slarvfel kan många gånger bero på extrem tidsbrist. Ändå måste det understrykas hur viktigt det är att en översättare är noggrann.

Slarvfel är det (troligen) fråga om när uima-allas blivit översatt med simhall i stället för simbassäng, kivetön med stenig i stället för stenlös, monimutkainen med mångsidig i stället för invecklad och Etelämanner med Sydpolen i stället för Antarktis, likaså när tietyt fysiologiset reaktiot blivit översatt med alla fysiologiska reaktioner i stället för vissa fysiologiska reaktioner.

Att en översättare gör sig skyldig till slarvfel kan många gånger bero på extrem tidsbrist.

Förvånansvärt ofta stöter man på tidsuttryck som blivit fel översatta. Typiska fel av detta slag är att muutamassa kymmenessä vuodessa har blivit översatt med på cirka tio år i stället för på några tiotal år och vuosikausia med flera månader i stället för flera år. Också andra sifferuttryck blir lätt fel översatta. Så har till exempel tuhannet blivit översatt med ett tusental i stället för tusentals.

Ibland uppstår det betydelseglidningar för att översättaren utelämnar ett eller flera ord. Så är det i följande exempel:

Happea ei välttämättä tarvita reaktiossa lainkaan.

I denna reaktion krävs inget syre.

Här har innehållet i viss mån blivit förvrängt för att översättaren inte har översatt ordet välttämättä. Den inskränkning som finns i den finska grundtexten saknas i översättningen. Information har alltså utelämnats. En exakt översättning skulle lyda:

I denna reaktion krävs inte nödvändigtvis något syre.

Översättaren och originaltexten

Det är viktigt att en översättare förstår originaltexten till fullo. Ofta framhävs vikten av att översättaren behärskar målspråket väl, men en god behärskning av källspråket är också ett måste. Dessutom måste översättaren kunna analysera originaltexten. Som Rune Ingo skriver: ”En noggrann analys av originaltexten är grunden … för all översättning.”

Den översättare som har översatt palmusunnuntain aatto med palmsöndagens afton har kanske inte förstått att ordet aatto betyder ’dag före helg’. En korrekt översättning skulle alltså vara dagen före palmsöndagen.

Den som översatt välttäminen med känna omsorg har blandat ihop välttää ’undvika’ med välittää ’bry sig om’, den som översatt kateuden tunteet med känslor av bitterhet har blandat ihop kateus ’avund’ med katkeruus ’bitterhet’ och den som översatt perusoletus med grundväsen har blandat ihop oletus ’antagande’ med olemus ’väsen’. Sådana förväxlingar kan naturligtvis bero på slarv och tidsbrist snarare än på okunskap, men faktum kvarstår: den finska grundtexten har inte analyserats tillräckligt noggrant.

En noggrann analys av originaltexten är grunden … för all översättning.

I följande exempel har översättaren av allt att döma blandat ihop ordet jänteitä ’senor’ med jäänteitä ’rester’:

Biisonin jänteitä käytettiin lankoina.

Av rester av bisonen lagade indianerna tråd.

Mer korrekt skulle det vara att skriva:

Bisonens senor användes som tråd.

Finskan är ett syntetiskt språk där relationerna mellan orden ofta anges genom böjningsformer. Ibland har översättaren inte noterat de anvisningar som de finska ordens form ger. Så har pH-herkkä elektrodin kärki blivit översatt med den pH-känsliga elektrodens spets i stället för elektrodens pH-känsliga spets. Där har översättaren inte noterat att bestämningen pH-herkkä hör ihop med ordet kärki, inte med ordet elektrodi, trots att detta tydligt framgår av formen (nominativ) hos frasen pH-herkkä.

Inte heller i det följande exemplet har det varit klart för översättaren vilka ord som hör ihop:

Säilytetään DNA-jaksoja kasviin siirtävä geeni.

Man sparar DNA-sekvenserna för den gen som ska överföras till växten.

En mer korrekt översättning skulle vara:

Man sparar den gen som ska överföra DNA-sekvenserna till växten.

I de flesta av de ovanstående exemplen hade felöversättningarna säkert kunnat undvikas om översättaren hade relaterat de enskilda orden till textsammanhanget och tänkt logiskt. Analys av källtexten innebär nämligen också att man förmår se texten som en helhet och uppfattar det logiska sammanhanget. Om man översätter en mening åt gången utan att tänka på helheten är det svårt att undvika fel. Också i följande exempel brister det i logiken:

ne henkilöt joiden osalta tarvittiin lisätietoja

de personer som skulle ge dem tilläggsinformation

Här har översättaren kanske inte förstått hur joiden osalta ska tolkas, men sammanhanget gör det klart att passusen borde översättas:

de personer om vilka det behövdes tilläggsinformation.

Översättaren och målspråket

En översättare måste behärska sitt målspråk mycket bra. Idealet är att målspråkstexten är så idiomatisk att man inte märker att den är översatt. Men innehållet måste naturligtvis vara detsamma som i källspråkstexten. Ibland kan innehållsmässiga avvikelser bero på brister i översättarens behärskning och behandling av målspråket.

Svårigheterna kan ligga på ordnivån. Översättaren är osäker på målspråksordens betydelse och väljer ett ord som har fel innebörd. Så har det gått när korkeakoulut ja muut oppilaitokset blivit översatt med högskolor och andra läroverk. Ordet läroverk kan vid första påseende tyckas vara en direkt motsvarighet till oppilaitos, men betydelsen är en annan. Ett läroverk var förr en ’skola med undervisning syftande att leda fram till real- eller studentexamen’, medan oppilaitokset i texten motsvaras av läroinrättningar.

Det händer att översättaren uppfinner ett eget målspråksord genom att översätta ett källspråksord led för led.

Inte heller den som översatt tietotekniikan mullistus med informationsteknikens framfart har haft känsla för ordens betydelse. Framfart betyder ’våldsam utbredning framåt och genom något av någon skadlig kraft’. I sammanhanget skulle det i stället ha passat med genomslag.

Också i det följande exemplet har översättaren valt fel ord:

Kirjoita vihkoon muistiinpanot.

Gör anmärkningar i ditt häfte.

Här borde det naturligtvis stå anteckningar.

Det händer att översättaren uppfinner ett eget målspråksord genom att översätta ett källspråksord led för led. Så har det gått till när tuulihaukka blivit stormhök i stället för tornfalk och när raivoisa tuuli blivit översatt med den vredfulla vinden. Det är inte så lätt för läsaren att tolka ordet vredfull. En korrekt översättning hade naturligtvis varit den rasande stormen.

I de sistnämnda exemplen är det inte fråga om felöversättningar i ordets snävaste bemärkelse, utan målspråket är helt enkelt så oidiomatiskt att läsaren har svårt att förstå innebörden. Knaggligt språk och oidiomatiska vändningar är alltså inte enbart skönhetsfel, utan kan också påverka innehållet. Måltexten säger helt enkelt inte samma sak som grundtexten för att översättaren inte har valt idiomatiska motsvarigheter till källspråkets ord och uttryck.

Så är det också i följande exempel, som handlar om den katolska motreformationen:

Yritettiin palauttaa katolisuus valtaan.

Man försökte återställa katolicismen vid makten.

Återställa är inte ett ord man gärna skulle använda i sammanhanget, och det går inte att återställa något vid makten. Det går över huvud taget inte att använda uttrycket vid makten i samband med en religion. Meningen är så oidiomatisk på svenska att den är svår att läsa, och därför kan man säga att det ursprungliga innehållet inte är korrekt återgivet. På svenska skulle meningen kunna lyda till exempel

Man försökte återge katolicismen dess maktposition.

Att översätta fritt

I en del av de ovanstående exemplen har innehållet blivit förvrängt för att översättaren har översatt alltför exakt, led för led. Resultatet har blivit ”finska på svenska”. Vi vet alla att en god översättare måste kunna frigöra sig från originaltextens språk och uttrycka dess innehåll på ett idiomatiskt målspråk. Det är helt klart att översättaren måste undvika att översätta led för led och ord för ord om resultatet blir en stel och onaturlig målspråkstext eller om källspråkstexten helt enkelt inte kan återges direkt på målspråket.

En översättare får alltså inte vara alltför bunden av originaltexten. Men medaljen har en annan sida: att översätta fritt kan också innebära en risk för att innehållet blir förvrängt. Risken är stor i synnerhet om översättaren undviker att översätta exakt därför att hen inte behärskar målspråket tillräckligt bra, och i stället tyr sig till en luddig omskrivning. Då kan målspråkstexten bli svår att förstå och i värsta fall felaktig.

En god översättare måste kunna frigöra sig från originaltextens språk.

Också om översättaren behärskar målspråket bra kan det vara riskabelt att avvika från källtexten. Jag ska ta ett exempel där innehållet i viss mån blivit förvrängt bland annat för att översättaren har valt en annan meningsindelning än källtextens.

Fotosynteesin lähtöaineina ovat vesi ja hiilidioksidi. Maakasvit ottavat veden juurillaan maaperästä. Vesi kulkee putkilokasveilla varren johtojänteiden puuosassa ja lehdissä lehtisuonissa, joista sitä siirtyy yhteyttämissolukon viherhiukkasiin.

Fotosyntesen utgår från vatten och koldioxid. Landväxterna tar upp vattnet ur jordmånen med hjälp av rötterna och kärlväxterna transporterar det genom stammen i ledningssträngarnas veddel och genom bladens nerver till kloroplasterna i den assimilerande vävnaden.

Översättaren har valt att binda ihop den andra och den tredje satsen med och, medan källtexten har punkt mellan satserna. Dessutom har landväxterna och kärlväxterna getts samma syntaktiska ställning i satserna. Detta innebär att landväxterna och kärlväxterna parallellställs så att läsaren kan uppfatta dem som fenomen på samma nivå som kontrasteras mot varandra, vilket leder tanken in på fel bana. Det hade varit bättre att följa finskans meningsindelning och skriva till exempel:

Fotosyntesen utgår från vatten och koldioxid. Landväxterna tar upp vattnet ur jordmånen med hjälp av rötterna. Hos kärlväxter transporteras vattnet sedan genom stammen i ledningssträngarnas veddel och genom bladens nerver till kloroplasterna i den assimilerande vävnaden.

Här har jag dessutom försökt undvika att landväxterna och kärlväxterna uppfattas som parallella fenomen genom att skriva kärlväxter i obestämd form och genom lägga till ordet sedan i den tredje meningen.

Att översätta fritt ska alltså inte vara något självändamål. Om det är möjligt att översätta exakt kan det vara bäst att göra det, åtminstone när det gäller saktext. Som Rune Ingo säger ska man översätta ”så exakt som möjligt, så fritt som nöden kräver.”