Maindar du om företagets human resource manager i ett mejl ber dig joina henne i en briefing med brändchefen om about två timmar? Om svaret är jakande – och det är de engelska orden som stör dig, inte uppdraget i sig – är du inte ensam. Nästan hälften av finlandssvenskarna anser att svenskan i dag består av alltför många engelska ord. Vi föredrar själva också att använda e-post framför mejl samt livvakt framför bodyguard, men använder hellre design än formgivning. En stor del av i synnerhet unga finlandssvenskar anser dock samtidigt att engelska som arbetsspråk i finländska företag är enbart positivt. Vi reagerar inte heller negativt på en nyhetsuppläsare som inom 50 sekunder använder nio olika ord och uttryck på engelska – i en svensk nyhetstext.
Bland annat dessa resultat har projektet Moderna importord i språken i Norden (MIN) kommit fram till. Under de senaste fem åren har en grupp språkforskare runtom i Norden varit engagerade i ett forskarnätverk som undersökt andra språks, i synnerhet engelskans, påverkan på våra nordiska språk i dag: I vilken mån når lånorden – inom projektet kallas de importord – den normerade tidningstexten, hur ersätter vi importorden med nationella ord (svenska, danska, finska osv. i respektive språksamhälle) och hur anpassar vi importorden såväl i tal som i skrift i de olika målspråken? Inom projektet har vi också sett på nordbornas attityder till och åsikter om den påverkan som andra språk har på våra språk. Dessutom har vi inom projektet gjort en översikt över normeringsarbetet i förhållande till importord under de senaste 150 åren i de sju språksamfund som står i fokus för projektet: isländska, färöiska, danska, norska, sverigesvenska, finlandssvenska och finska.
Projektet har letts av Helge Sandøy vid universitetet i Bergen och de finlandssvenska studierna har genomförts av Malin Dahlman Löfström, Leila Mattfolk, Åsa Mickwitz och Jan-Ola Östman vid Helsingfors universitet. Östman är också koordinator för de finlandssvenska och de finska delstudierna inom projektet. Projektet initierades av dåvarande Nordiska språkrådet och har därför även ett rent praktiskt mål: forskningsresultaten skall kunna användas av de nordiska språknämnderna när de fattar beslut kring mål och medel för språkvårdsarbetet. Projektet är numera avslutat men vi som forskar inom nätverket sitter fortfarande och skriver rapporter utgående från materialet. I skrivande stund har fyra rapporter publicerats inom projektets skriftserie medan fem är under utgivning och ytterligare minst fyra är under arbete.
Målet med MIN-projektet har varit att göra jämförande studier av hur moderna importord (ord, fraser och strukturer, främst engelska) tas emot och behandlas i språken i Norden, såväl i det konkreta språkbruket och i språknormeringen som i språkbrukarnas medvetande. Med modern avses ord som antas ha nått våra språk efter andra världskriget. Projektet har en klart sociolingvistisk förankring i och med att dels alla traditionella sociolingvistiska variabler (och några till), dels språkanvändarnas egna åsikter om och attityder till importord och språkpåverkan beaktas i studierna. En av utgångspunkterna är att språket är ett kulturobjekt som påverkas av internationella strömningar och globala trender på samma sätt som t.ex. kultur och konst.
Globaliseringen, inträdet i EU, den allt viktigare marknadsekonomin och det allmänt angloamerikanska i vårt senmoderna samhälle väcker olika känslor hos medborgarna i Norden och hos olika grupper av finlandssvenskar och andra nordbor. Vi kan t.o.m. uppleva att vi inte längre utgör en grupp, att vi inte har en gemensam identitet. Vårt förhållande till det globala konkretiseras i våra språk.
Projektet vill specifikt se på hur den anglo-amerikanska trend som varit rådande sedan andra världskriget har påverkat vår syn på våra modersmål. Är det verkligen så att engelskan och den angloamerikanska kulturen utövar ett stort tryck på de nordiska språken via globalisering? Och hur omfattande är de domänförluster vi allmänt diskuterar i samband med språkpåverkan? Projektet strävar efter att utreda sådana frågor vetenskapligt och empiriskt, utan att anta något speciellt (t.ex. puristiskt) synsätt.
Projektet har nio delar; följande åtta delar görs parallellt på de olika språkområdena. Projektet har något skämtsamt kallats ”bokstavsprojektet” eftersom delprojekten internt ofta omtalas med de bokstäver som ges inom parentes.
• omfång av importord i tidningsmaterial från 1975 och 2000 (A-projektet)
• anpassning av importord i skrift (B1)
• anpassning av importord i talspråk (B2)
• omfång av och funktion hos s.k. ersättningsord (C)
• normeringshistorik (D)
• opinionsundersökning om talarnas åsikter om importord (E1)
• djupundersökning om attityder till import ord (E2)
• attitydundersökning via reaktionstest (”matched guise”) (E3)
Den nionde delen (F) utgörs av en sammanfogning av resultaten från alla undersökningar samt en diskussion om dessa resultat och hur de kan tillämpas i språkvården i Norden i allmänhet. Denna sammanfattning skrivs av projektets ledare och biträdande ledare, Helge Sandøy (Bergen) och Tore Kristiansen (Köpenhamn).
Ett blandspråk av det slag som beskrevs i den inledande meningen, där vartannat ord är engelskt, är säkert inte ovanligt i dag, åtminstone inte i mindre formella samtal eller i informella e-brev. Däremot har det inte nått tidningstext. Resultat från A-projektet visar att en finlandssvensk dagstidning (i studien ingår Hufvudstadsbladet och Vasabladet) år 2000 innehöll mindre än en procent (ca 0,9 %) moderna importord. En andel på under en procent kan tyckas litet, men då bör vi beakta att andelen har stigit från 0,4 % på tjugofem år. Dessutom bör vi ha i minnet att det här är fråga om tidningstext, en genre som kanske är mer präglad av formalitet (och där åtminstone Hbl år 2000 hade en egen språkvårdare) än många andra skriftspråksforum. Vi har dessutom i skolan fått lära oss att inte skriva som vi säger, så den mängd finska och engelska ord som man kan höra i vardagliga talspråkliga samtal når nästan aldrig en skriven genre.
Jämfört med de andra språken i Norden befinner sig finlandssvenskan här i en mittenposition. De kanske intressantaste jämförelsegrupperna är sverigesvenskarna och finnarna: andelen importord i finska år 2000 är 0,4 % medan den i sverigesvenskan är hela 1,2 %.
Hur ser då den främmande procenten i finlandssvenskan ut?
Åsa Mickwitz har inom delprojekt C studerat vilka importord det är som ersätts av svenska ord och vilka typer av ersättningsord det är som får fotfäste. I ett material på 38 ordpar från fyra ämnesområden (IT, bollsport, mat och ungdomsmusik) där det ena är ett importord och det andra är ett svenskt ersättningsord har hon hittat en del överraskande resultat. Här kunde man tro att det är inom IT-området som mest importord väller in i svenskan, men så är inte fallet. Den målinriktade språkvård som görs inom IT (t.ex. av Svenska datatermgruppen) verkar ge utslag. Inom det här området föredras importordet endast i 4 fall av 15 och de flesta importord har också ett fungerande ersättningsord. Läser man om mat och bollsport träffar man däremot på fler importord än ersättningsord bland ordparen och i texter om ungdomsmusik är ersättningsorden så få att studien t.o.m. blir svår att genomföra.
En jämförelse mellan svenska och finlandssvenska tidningar visar att vi i Svenskfinland är mer benägna att använda ersättningsord. En bidragande orsak kan vara att en del av de ord som slår igenom har stöd i finska motsvarigheter (t.ex. corn flakes – majsflingor/maissihiutaleet, french fries – fransk potatis/ranskalaiset perunat).
Orsakerna till att ersättningsorden inte slår igenom är att de inte är tillräckligt genomskinliga eller beskrivande, att de är för långa eller att de inte har en klart avgränsad betydelse. Mera sällan händer det att ett ersättningsord som skapats av språkvården inte slår igenom och Mickwitz efterlyser därför mer aktiv lansering av ersättningsord från språkvårdshåll, också på andra områden än IT.
I andra delundersökningar har vi undersökt hur de importerade engelska orden anpassas till målspråken. För svenskans (såväl finlandssvenskans som sverigesvenskans) del har dessa studier gjorts av Mickwitz (B1, anpassning i skrift) och Malin Dahlman Löfström (B2, anpassning i tal). Materialet för studien av importordens anpassning i skrift var detsamma som A-projektet hade analyserat, dvs. ett antal tidningsnummer från 1975 och 2000. Mickwitz har undersökt hur de importord som förekommer i de svenska tidningar som ingår i detta material har anpassats till svenska (om de överhuvudtaget har anpassats) dels morfologiskt/morfosyntaktiskt, dels ortografiskt. Cirka 67 % av importorden hade anpassats på något sätt till svensk morfologi (t.ex. genom att de böjs enligt svenskt mönster eller att avledningsändelsen ”försvenskats”, t.ex. doping > dopning) medan 2 % av importorden har ett slutmorfem som är utländskt; -s-plural eller -ing-ändelse, eller så står ordet oböjt i en position som kräver böjning. Finlandssvenskan har en större andel morfologiskt anpassade importord än sverigesvenskan, där andelen anpassade var 59 % och andelen med utländskt slutmorfem var 3 %. Resten av beläggen var morfologiskt ”neutrala”. De neutrala importorden är till stor del sådana som finns i fragmentariska fraser där de hur lätt som helst kan placeras in utan att behöva böjas, t.ex. ”VOLVO; ny, ABS, airbag, blå” eller ”Testa Linedance!” Det är grammatiskt ganska lätt att integrera främmande ord i svenskan – åtminstone tillfälligt – utan att de alls behöver påverkas morfologiskt. Denna andel är alltså större i det sverigesvenska materialet, och därför konstaterar Mickwitz att man i det finlandssvenska materialet kan se ett mer normerat språkbruk, medan de sverigesvenska journalisterna är mer öppna för tillfälliga lån.
Också i den ortografiska anpassningen kan man se en skillnad mellan finlandssvenskan och rikssvenskan – i det sverigesvenska materialet är andelen importord med engelsk stavning betydligt högre (35 %) än i det finlandssvenska (24 %). Även denna skillnad kan förklaras med de sverigesvenska journalisternas öppenhet för tillfälliga lån, eftersom det endast är etablerade lån som får en anpassad ortografi. Som ett exempel kan nämnas ordet tejp (<tape) som anpassas i tidningstext både i Sverige och i Finland medan det tillfälliga lånet linedance behåller sin engelska stavning.
Hur de engelska orden anpassas i talspråk har Dahlman Löfström studerat. För att få en uppfattning om vilka typer av ord som anpassas (och hur) och vilka som behåller det uttal ordet har i källspråket har hon intervjuat 40 finlandssvenskar och 40 sverigesvenskar. Hennes studie är sociolingvistisk i det avseendet att hon har analyserat resultaten med hänsyn till informanternas ålder, kön och livsstil. Sammanfattat tyder resultaten på att importorden generellt uttalas enligt de uttalsregler som är allmänna för respektive språkvariant (finlandssvenska/sverigesvenska), men ett oanpassat engelskt uttal är inte heller ovanligt. De svenska informanterna har i regel större benägenhet att inte anpassa till svenskan än de finlandssvenska (bl.a. föredrar sverigesvenskarna i högre grad s-plural i t.ex. scanners och -ing-ändelse i t.ex. doping) och yngre informanter anpassar generellt lite mindre än de äldre. För de finlandssvenska informanterna verkar importordets ålder också vara avgörande: de yngre informanterna verkar anpassa äldre lånord i högre grad än de äldre informanterna, men de yngre är samtidigt mer benägna att ha ett engelskt uttal i yngre lånord. Jämfört med t.ex. danskan är tendensen att anpassa uttalet mycket större i finlandssvenskan. I danskan behåller man t.ex. gärna det engelska r-uttalet i aerobic medan 97 % av finlandssvenskarna väljer att uttala ordet med ett anpassat, svenskt r.
Traditionellt sett och i jämförelse med normeringen för svenskan i Sverige anses Finland ha en rätt puristisk attityd till påverkan utifrån, speciellt gentemot provinsialismer och naturligtvis gentemot påverkan från finskan. Men hur förhåller det sig egentligen med våra attityder till engelsk påverkan? Och är de engelska orden då så farliga? Har inte svenskan lånat in ord i alla tider? Visst, säger språkvetarna, svenskan består till stora delar av importerade och internationella ord, men dessa har kommit in under en längre tidsperiod och i makligare takt så att de hunnit anpassas till den svenska språkstrukturen.
Dagens engelska påverkan är däremot snabb, och människornas kunskap i engelska gör att orden inte behöver anpassas och inte heller ersättas eller översättas. I en liten enkät frågade vi dagens finlandssvenska språkexperter (medlemmar i Svenska språknämnden, professorer i svenska, modersmålslärare och studerande vid Nordica) om de upplevde importorden som ett hot eller som en inspirationskälla, och svaren var mycket varierande. En del konstaterar att importorden upplevs som hot först om de når skriftspråket – antagligen med tanke på att många språkbrukare i dag ofta ”sätter piff på” sitt talspråk med enskilda ord och uttryck från andra språk. Importorden upplevs också som ett hot eftersom ”import” av ord tyder på att vi inte längre litar på vår svenska – vi hittar inte ord på vårt eget modersmål för att uttrycka det vi vill säga.
De engelska importorden ansågs också kunna bidra till att bilda en variant av svenska som blir ett elitspråk och som på detta sätt utesluter dem som inte kan engelska. Flera informanter tyckte dock inte att orden i sig utgör något hot, men däremot att eventuellt resulterande domänförluster är det verkliga hotet. Importorden ansåg av vissa vara en inspirationskälla för att de gör att språket känns mer dynamiskt och ”levande”. Flera ansåg att man gärna kan ta in importord som benämningar för nya tekniska uppfinningar eftersom många ersättningsord känns så klumpiga och onaturliga att ingen vill använda dem. En fördel med importorden var också att de är internationella och kan användas över språk- och nationsgränserna. Och, som sagt var, svenskan har i alla tider tagit in lånord, men inte lidit någon skada av det.
Vad anser då vanliga finlandssvenskar om importorden? I en stor opinionsundersökning (E1) blev 500 finlandssvenskar vintern 2002 uppringda för att svara på följande frågor:
2. Hur många gånger tror du att du har talat, läst eller skrivit engelska den senaste veckan?
3. I vilka sammanhang har du läst, skrivit eller talat engelska den senaste veckan?
4a. Hur enig eller oenig är du om följande påstående? Man använder alltför många engelska ord i svenskan i dag.
4b. Hur enig eller oenig är du om följande påstående? Det bör skapas nya svenska ord som ersätter de engelska ord som vi får in i språket.
5a. Vilket ord föredrar du att använda, ”mail” eller ”e-post”?
5b. Vilket ord föredrar du att använda, ”bodyguard” eller ”livvakt”?
5c. Vilket ord föredrar du att använda, ”design” eller ”formgivning”?
6. Hur enig eller oenig är du om följande påstående? Det hade varit bäst om alla i världen hade engelska som modersmål.
7. Anställda på radio och tv följer inte alltid samma normer för svenskt språkbruk. Vad anser du om att de använder sitt vanliga talspråk i stället för högsvenska i programmen som sänds?
8. I en del företag i Finland har man gått över till engelska som arbetsspråk. Vad anser du om det, är du positiv eller negativ?
Som jag skrev inledningsvis anser knappt hälften av de finlandssvenska informanterna att svenskan innehåller alltför många engelska ord, och drygt hälften anser att de engelska orden bör ersättas med svenska motsvarigheter. Jämfört med våra grannar, finnarna och sverigesvenskarna, är vi mindre eniga om att vårt språk innehåller för många engelska ord, men däremot är vi mer av den åsikten att de engelska orden bör ersättas med svenska motsvarigheter (se grafen). Det här kan låta som en motsägelse, men resultaten kan även tolkas så att finlandssvenskarna är mer puristiska än såväl finnar som sverigesvenskar: trots att vi inte i lika hög grad anser att vårt språk är påverkat av engelska vill vi i högre grad motarbeta de ord som kommer in i språket.
Frågar man vilka ord de finlandssvenska informanterna själva föredrar att använda i tre ordpar där det ena är ett importord och det andra ett ersättningsord (mail/e-post, bodyguard/livvakt, design/formgivning) är ersättningsorden e-post och livvakt populärare, medan flertalet föredrar importordet design framför formgivning. De allra flesta anser också att engelska som ett globalt modersmål är en dålig idé, men en knapp femtedel håller dock med om att det hade varit bra om alla talade engelska. Av finnarna är det en av tio som är positiv till engelska som globalt modersmål medan nästan 30 % av sverigesvenskarna tycker att det vore en fördel om alla i världen talade engelska som modersmål (se tabell 1).
Vad gäller frågan om arbetsspråk är 56 % av finlandssvenskarna negativa till att en del företag i Finland övergått till engelska, medan en fjärdedel säger att de är positiva till det. I den här frågan är vi mer negativa än våra grannar (jfr tabell 2). Men om man ser till svaren på frågan fördelade på ålder är det de unga finlandssvenskarna som är mest positiva – av dem som är under 30 år tycker hela 57 % att det är bra med engelska som arbetsspråk i finländska företag. Att många finländska storföretag i dag har engelska som arbetsspråk är ett faktum. Att morgondagens beslutsfattare anser att detta är enbart positivt kan nog sägas nära och bekräfta den oro för domänförluster som språkexperter de senaste decennierna uttalat.
För att ta reda på informanternas inställning till ett normerat språkideal ställdes fråga 7, dvs. vad de ansåg om att de anställda vid radio och tv talar sitt vanliga talspråk. Ca 44 % av finlandssvenskarna är positiva och 32 % är negativa till att reportrarna använder vanligt talspråk i stället för standardsvenska. Andelen positiva är här bland de lägsta i den nordiska undersökningen; endast islänningarna ställer sig mer negativa till vanligt talspråk i etermedierna.
Frågar man alltså finlandssvenskarna om deras åsikter kring de engelska importorden är en majoritet uttalat negativ. Liknande resultat fick jag i ett antal längre intervjuer (delprojekt E2) där jag bl.a. ställde samma frågor som ovan, och där även informanternas argumentation och resonemang kring svaren analyseras. Här ser man dock en tendens till att informanterna svarar enligt de normer som de anser råder i samhället; sitter man mittemot en forskare från universitetet bör man säkert anse att det engelska inflytandet är förkastligt – till exempel säger 15 av 36 informanter att de anser att svenskan innehåller för många engelska ord men hela 25 av de 36 tycker att de engelska ord som kommer in i språket bör motarbetas och ersättas med svenska motsvarigheter. Däremot erkänner 25 informanter, mer eller mindre skamset, att de själva föredrar att använda importordet mejl framför ersättningsordet e-post.
I en tredje studie (E3) har vi mätt informanternas undermedvetna och oreflekterade attityder till (eller reaktioner på) engelsk språkpåverkan. Här deltog 600 informanter i varje språksamfund i en s.k. matched guise-undersökning. De fick lyssna till fem olika uppläsningar i tron att de bedömde fem personer som sökt jobb på radion. I själva verket hörde de endast fyra personer; en person läste två olika texter; den ena texten var helsvensk, den andra var ”kryddad” med nio olika engelska ord. Syftet med undersökningen är att se om de bedömde samma person (dvs. samma röstkvalitet, samma tempo) på olika sätt beroende på ordvalet i de texter hon läste upp, och om de bedömde henne mer eller mindre positivt när hon läste den text som var engelskpåverkad.
Mot bakgrunden av de resultat de tidigare studierna ger kunde man förvänta sig att finlandssvenskarna skulle reagera negativt på den text som innehåller engelska ord. Så är dock inte fallet. Informanterna bedömde de olika personerna på en sjugradig skala från inte alls till mycket för egenskaperna ambitiös, effektiv, tilltalande, självständig, intelligent, intressant, förtroendeingivande och avspänd. Över lag värderade de finlandssvenska informanterna den engelskpåverkade inläsningen mer positivt för samtliga egenskaper. Statistiskt signifikanta och därmed generaliserbara till hela befolkningen är resultaten dock enbart för egenskaperna effektiv och intressant.
Av detta kan man sluta sig till att vi finlandssvenskar anser att en person som i viss mån kryddar sin svenska med engelska ord verkar mer effektiv och intressant än om hon håller sig till ett helsvenskt ordförråd. Sverigesvenskarna, som t.ex. inte i lika hög grad som finlandssvenskarna anser att engelska importord behöver ersättas med svenska ersättningsord (jfr grafen ovan) reagerar däremot intressant nog undermedvetet mer negativt på en person som strör in engelska ord i en nyhetstext.
Vi vet från tidigare studier att den engelska påverkan på våra språk inte är ytlig. De flesta språkexperterna menar att importorden i sig inte är något hot, men varnar för domänförluster på allt fler områden. När 57 % av de finlandssvenskarna som är under 30 år tycker att engelska som arbetsspråk i finländska företag är positivt kan man inte låta bli att hålla med om att det finns en uppenbar risk för domänförlust. Om man inte kan använda sitt modersmål i arbetslivet, hur kan då ens modersmål utvecklas? Sandøy talar t.o.m. om anglifieringen i de nordiska länderna som ett uttryck för självkolonialisering. Med hjälp av engelskan kolonialiserar vi oss själva. Sanningen är nog den att engelskan kommer in i våra nordiska sammanhang genom vår egen försorg, i vår strävan att vara en del av resten av världen, inte på grund av att amerikanerna prackar den på oss.
Litteratur
Dahlman Löfström, Malin: /Dju:s/, /jo:s/, flera whiskies eller whiskysorter. Anpassning av importord i finlandssvenskt och svenskt talspråk. I: Helge Sandøy & Pia Jarvad (red.): Utalandske ord i nordisk tale. Oslo: Novus forlag. (Under utgivning.)
Kristiansen, Tore & Lars S. Vikør (red.), 2006: Nordiske språkhaldningar 1. Ei meiningsmåling. Oslo: Novus forlag.
Mattfolk, Leila, 2005: On investigating attitudes - Opinion polls, reliability, and subjective understanding. I: T. Kristiansen, N. Coupland & P. Garrett (eds.): Subjective processes in language variation and change (Theme issue of Acta Linguistica Hafniensia). S. 171–191.
Mattfolk, Leila, 2006: Svenskfinland. I: T. Kristiansen & L. S. Vikør (red.), Nordiske språkhaldningar 1. Ei meiningsmåling. Oslo: Novus forlag.
Mattfolk, Leila: Åsikter om det globala i det lokala. Finlandssvenska åsikter om importord. (Under arbete.)
Mattfolk, Leila & Tore Kristiansen: Svenskfinland. I: T. Kristiansen (red.), Nordiske språkhaldningar 2. Ein masketest. Oslo: Novus forlag. (Under utgivning.)
Mattfolk, Leila & Micael Melander: Svenskars och finlandssvenskars attityder till engelsk språkpåverkan. I: Svenskans beskrivning 28. (Under utgivning.)
Mattfolk, Leila, Åsa Mickwitz & Jan-Ola Östman, 2004: Finlandssvensk språknormering.
I: H. Sandøy & J.-O. Östman (red.), ”Det främmande” i nordisk språkpolitik. Om normering av utländska ord. Oslo: Novus forlag.
Mickwitz, Åsa: Vad händer med e-mail i svenskan? Om anpassning av importord i svenskan.
I: Helge Omdal (red.): Utalandske ord i nordisk skrift. Oslo: Novus forlag. (Under utgivning.)
Mickwitz, Åsa: Plattvändare, styrspak och fransk potatis. Ersättningsord i svenskan.
I: Guðrún Kvaran (red.): Utalandske eller heimlige ord? Oslo: Novus forlag. (Under utgivning.)
Nyström Höög, Catharina, 2004: Teamwork? Man kan lika gärna samarbeta. Svenska åsikter om importord. Oslo: Novus forlag.
Sandøy, Helge, 2002: Moderne importord i Norden. Ei gransking av bruk, normer og språkholdninger. I: Språk i Norden 2002. Årsskrift for Nordisk Sprogråd og sprognævnene i Norden. S. 73–100.
Sandøy, Helge (red.), 2003: Med ’bil’ i Norden i 100 år. Ordlaging og tilpassing av utalandske ord. Oslo: Novus.
Sandøy, Helge, 2005: Presset mot språk i Norden. I: Språk i Norden 2005. Årsskrift for Nordisk Sprogråd og sprognævnene i Norden. S. 177–196.
Sandøy, Helge & Jan-Ola Östman (red.), 2004: ”Det främmande” i nordisk språkpolitik. Om normering av utländska ord. Oslo: Novus forlag.
Selback, Bente (red.): Omfanget av moderne importord i språka i Norden. Oslo: Novus forlag. (Under utgivning.)
Östman, Jan-Ola, Leila Mattfolk & Åsa Mickwitz, 2005: Moderna importord i språken i Norden: Om språknormering i Svenskfinland. I: Kristina Nikula m.fl. (red.): Svenskan i Finland 8, Nordistica Tamperensia A5. Tammerfors universitet, s. 336-348.