Den text som en författningsöversättare producerar måste tåla både språklig och juridisk granskning. I jakten på en lyckad måltext är det många frågor som översättaren måste ta ställning till, och processen förutsätter både ett och annat strategiskt övervägande samt kreativ problemlösning.

I en studie inom projektet Begripligt författningsspråk vid Forskningscentralen för de inhemska språken år 2010 undersökte jag vad författningsöversättare kan uppleva som svårt i översättningsprocessen, vilka slags utmaningar det är fråga om och hur översättarna tillämpar problemlösning i olika situationer. Studien grundar sig på intervjuer med fyra författningsöversättare vid statsrådets translatorsbyrå.

I den här texten ligger fokus på finska konstruktioner som av en eller annan orsak visat sig vara svåröversatta. Det innebär inte att de finska konstruktionerna är oförståeliga eller felaktiga – svårigheten kan ligga i allt från tvetydigheter och brist på lexikala motsvarigheter till grundläggande skillnader mellan språksystemen. Men det är självklart att en källtext med bristande rytm och ogenomtänkt innehåll också gör det svårare för översättaren att åstadkomma en klar och lättillgänglig måltext. Den typen av bristande finslipning spelar trots allt inte huvudrollen i denna artikel.

Exemplen i artikeln belyser några utmaningar och översättares sätt att hantera dem. Av utrymmesskäl återger jag bara en handfull exempel.

De konstruktioner som gett översättarna huvudbry kunde kategoriseras enligt följande:

• långa meningar

• långa avstånd mellan viktiga delar

• (flertydiga) sammansättningar

• termer

• sammandragna konstruktioner

• mångordiga beskrivningar

• syftning

• punktuppställningar

• samordning

• bestämningar och deras räckvidd

 

Det här är en grov och rätt schematisk indelning, och det finns naturligtvis exempel som faller utanför dessa kategorier. Allt kan som bekant inte sättas i fack – ibland ligger det kvistiga i något så lömskt som känslan av att ”något haltar”, utan att översättaren ändå närmare kan sätta fingret på vad det egentligen är. Är det logiken, eller är det språket?

Att följa den röda tråden

Meningarna i författningstext är ofta påfallande långa, bl.a. för att texterna är rika på referenser till andra lagbestämmelser. Långa meningar kräver lite extra tid i översättningsskedet. De innehåller mycket information som ska överföras till målspråket, och i en lång mening kan nyckelorden ibland ligga långt från varandra. Översättaren ska bilda sig en uppfattning om helheten, tolka innebörden och därefter hitta ett lämpligt uttryckssätt. Den stora utmaningen är då att kunna plocka in alla delar på en naturlig plats så att läsaren utan möda ska kunna följa den röda tråden.

Ofta är det ändamålsenligt att dela upp långa meningar, men det är dessvärre inte alltid möjligt. Det finns fall där t.ex. en uppräkning av vissa sinsemellan jämställda element ställer krav på utformningen av meningen; krav som i praktiken också binder översättaren.

Meningar som innehåller långa inskott mellan delar som hör ihop kan vara svåra att greppa. Här skiljer sig finskan och svenskan i hög grad åt som språksystem: finskan har många framförställda bestämningar som kan öka avståndet mellan de viktiga delarna i en mening, medan bestämningarna i svenskan ofta med fördel kan placeras i en relativsats.

I följande exempel är många bestämningar insprängda mellan de delar som hör ihop. Översättaren har i det här fallet valt att inte heller på svenska bryta upp meningen, kanske i och med att den samtidigt ska fungera som enhetlig inledning till en uppräkning. Det som översättaren däremot gjort är att ändra ordningen på bestämningarna och placera en av dem i en relativsats.

Exempel:
Fi: Poliisilla on sen lisäksi, mitä muualla laissa säädetään, oikeus saada tehtäviensä suorittamista ja henkilörekisteriensä ylläpitämistä varten salassapitosäännösten estämättä maksutta tai tietojen irrottamiskustannuksiin perustuvaa vastiketta vastaan teknisen käyttöyhteyden avulla tai tietojoukkona tarpeellisia tietoja rekistereistä siten kuin asianomaisen rekisterinpitäjän kanssa sovitaan seuraavasti: /---/

Sv: Utöver vad som föreskrivs i någon annan lag har polisen utan hinder av sekretessbestämmelserna rätt att i enlighet med vad som avtalas om saken med den registeransvarige i fråga, avgiftsfritt eller mot ett vederlag som baserar sig på kostnaderna för framtagning av uppgifterna, ur vissa register med hjälp av en teknisk anslutning eller som en datamängd få information som polisen behöver för att utföra sina uppdrag och föra sina personregister, enligt följande: /---/

När hevonen inte är häst

Utmaningarna är tydligast när de tar sig uttryck på termnivå. I termfrågor är översättaren framför allt hänvisad till gällande lagstiftning, såväl på nationell nivå som på EU-nivå, flerspråkiga databaser, facktexter och fackexpertis. Sökandet efter korrekta motsvarigheter på målspråket ger trots allt inte alltid önskat resultat, och då får översättaren ta till andra metoder.

Även till synes helt vanliga ord kan bli krångliga att hantera i de fall de fungerar som termer med en viss avgränsad betydelse. För översättare gäller det att se till att den svenska termen rent betydelsemässigt har samma omfattning som den finska termen och att de står på samma nivå i begreppshierarkin.

I exemplet nedan visar sig finskans allas vara svåröversatt. På finska avser ordet bl.a. pesuallas, uima-allas och suihkuallas, och orden kan därför betecknas av samma övergripande term på finska. Men samma system fungerar i det här fallet inte på svenska. Översättaren har därför varit tvungen att gå in för en mer ohanterlig, men nödvändig, motsvarighet för att få in de betydelser som avses i källtexten.

Exempel:
Fi: Toisaalta ehdotetaan, että yhtiö ei vastaa osakehuoneistoissa olevista altaista, hanoista tai wc-järjestelmistä. Altaalla tarkoitetaan esimerkiksi keittiön, kodinhoito-, wc-, kylpyhuone- ja saunatilan pesuallasta, kylpyammetta, suihkuallasta ja uima-allasta.

Sv: Däremot föreslås det att bolaget inte ska svara för tvättställ, kar, bassänger eller motsvarande eller för kranar eller toalettstolar med tillhörande utrustning som finns i aktielägenheterna. Med tvättställ, kar, bassänger eller motsvarande avses t.ex. diskhoar i kök och grovkök, tvättställ på toaletter, i badrum och bastuutrymmen, badkar, duschkar och simbassänger.

 

Faror lurar också på annat håll i termdjungeln. Också när översättaren kontrollerar terminologin i andra lagar på området gäller det att se upp. Det är viktigt att översättaren är terminologiskt medveten och kan använda sig av innehållet i and­ra lagar på rätt sätt. I medicinska sammanhang kan t.ex. finskans tutkimus och tutkimuspaikka ha olika svenska motsvarigheter, till och med i samma lag, och då gäller det för översättaren att ha koll på sammanhanget. Man talar dels om medicinsk forskning (fi. lääketieteellinen tutkimus) och forskningsställe (fi. tutkimuspaikka), dels om klinisk läkemedelsprövning (fi. kliininen lääketutkimus) och prövningsplats (fi. tutkimuspaikka). Samma typ av terminologisk medvetenhet krävs i många andra motsvarande situationer.

Mångordigt eller fåordigt?

Finskan har t.ex. med satsmotsvarigheter möjlighet att med ett fåtal tecken rymma sådant som kräver längre formuleringar på svenska. Vissa uttryck är rena koncentrat som måste öppnas upp och beskrivas mer mångordigt på svenska. Det kräver ibland också att översättaren tolkar in lite mera i meningen.

I följande exempel måste finskans koncisa viidenneksen alenema öppnas upp för att bli förståeligt på svenska. Här har översättaren bl.a. flikat in ett verb och ändrat om konstruktionen för att beskriva vad det är fråga om.

Exempel:
Fi: Väliaikainen kuntien yhteisövero-osuuden korotus poistuu verovuoden 2011 jälkeen, mikä näkyy viidenneksen alenemana kuntien yhteisöverokertymässä vuonna 2012.

Sv: Den temporära höjningen av kommunernas utdelning av samfundsskatten upphör efter skatteåret 2011, vilket innebär att det till kommunerna inflyter en femtedel mindre i samfundsskatt år 2012.

 

Den extra lilla tolkning som krävs är inte alltid lätt att göra. När översättaren dechiffrerar sammandragna konstruktioner måste han eller hon vara uppmärksam på det som anges i kontexten så att sammanhanget blir det rätta. Ofta kontaktar översättaren uppdragsgivaren för att utesluta risken för feltolkning.

Men det finns också exempel på det motsatta, dvs. meningar där översättaren arbetar med att förenkla budskapet och skala bort sådant som inte är absolut nödvändig information. Onödigt brus i texten kan vissa gånger skymma det väsentliga. En del av den språkliga bearbetningen går ut på att översättaren försöker göra texten mer stringent och undvika onödiga upprepningar. Gallringen sker vanligen i slutet av översättningsprocessen, när alla väsentliga element har översatts.

Stilistiskt arbete av det här slaget visar att översättning i högsta grad är processkrivning. Vanligtvis uppstår den här typen av förbättringar när översättaren tar en ny titt på sin text efter ett litet uppehåll, när översättare korsläser varandras texter eller när granskaren ger sina kommentarer. I den bästa av världar kunde processkrivningen och påverkan också ske över språkgränserna, dvs. källtexten och måltexten skulle kunna påverka varandra, till och med skrivas någotsånär parallellt. Då kunde skribenten och översättaren bidra med goda lösningar i vardera riktningen.

Exemplet nedan är inte direkt svårtolkat, men substantiven broileri, hyvinvointi och arviointi före­kommer flera gånger i samma mening. Översättaren valde att förenkla en aning.

Exempel:
Fi: Broilereille ei tehdä teurastamolla eläinsuojelulain nojalla hyvinvoinnin arviointia, jonka perusteella arvioitaisiin broilereiden kasvatusolosuhteiden vaikutuksia niiden hyvinvointiin.

Sv: På slakteriet görs ingen bedömning enligt djurskyddslagen av hur uppfödningsförhållandena inverkar på broilrarnas välbefinnande.


Syftning

Otydlig syftning kan som känt innebära att hela meningen blir missvisande och sammanhanget oklart. Översättaren får i komplicerade fall ta till olika språkliga medel. Ibland krävs det större omskrivningar, ibland kan till och med ett kommatecken vara avgörande.

Nästa exempel visar ett led i en uppräkning med definitioner, och den här definitionen förklarar vad som avses med naturvårdsåker:

Exempel:
Fi: luonnonhoitopellolla hoidettuja viljelemättömiä peltoja, jotka ovat monivuotisia nurmipeltoja tai riista-, maisema- taikka niittykasveilla kylvettyjä monimuotoisuuspeltoja, jotka on tukihakemuksella ilmoitettu Manner-Suomen maaseudun kehittämisohjelman mukaisiksi luonnonhoitopelloiksi;

Sv: naturvårdsåker icke odlad åker som sköts och som kan vara fleråriga vallåkrar eller mångfalds­åkrarsom har besåtts med frön av vilt-, landskaps- eller ängsväxter, och som genom stödansökan har anmälts som naturvårdsåker enligt utvecklingsprogrammet för Fastlandsfinland,

 

I det här fallet förekommer det syftning på flera plan. De första relativpronomina syftar direkt på föregående substantiv, medan den sista relativsats­en på ett övergripande sätt ska syfta tillbaka på ”icke odlad åker” som alltså är benämning på alla de typer av åkrar som senare räknas upp. Finskan klarar sig med färre relativpronomen, vilket gör att syftningen inte är lika kompli­cerad där.

Samordning

För att läsaren ska kunna följa resonemanget i texten utan möda, är det bra om textens element är samordnade i viss mån. En enhetlig framställning gör att läsaren inte behöver stanna upp i sin läsning. Samordningen går igen på många plan. Det är ofta fråga om att uppnå ett visst mått av symmetri och balans i texten.

För punktuppställningar i lagtext gäller att punkterna ska vara enhetligt utformade så att det är lätt för läsaren att följa uppräkningen. Också i en uppräkning i vanlig löpande text är det viktigt att beakta samordningen. Något av de led som ska samordnas kan emellertid bjuda på motstånd, och översättaren får då se sig om efter and­ra kreativa lösningar.

Exempel:
Fi: Luonnonmukaisesti tuotettujen alkoholijuomien valmistusta, valmistuttamista, varastointia, kaupan pitämistä ja tukkukauppaa valvoo Sosiaali- ja terveydenhuollon tuotevalvontakeskus.

Sv: Social- och hälsvårdens produkttillsynscentral ska utöva tillsyn över verksamhet som avser att framställa, att låta framställa, att lagra, att saluföra och att bedriva partihandel med ekologiskt producerade alkoholdrycker.

 

I exemplet ovan finns det svenska substantiv som motsvarar alla de finska substantiven i uppräkningen, utom när det gäller valmistuttaminen. På grund av att ett led bryter mönstret har översättaren valt en annan lösning, nämligen att inleda med ”verksamhet som avser att ...” och sedan uttrycka det hela med hjälp av verb − allt för att hålla en enhetlig linje som är lätt att följa.

Under översättningsprocessen stöter översättaren på utmaningar av olika slag, och exemplen i den här texten utgör bara ett litet skrap på ytan. De visar trots allt hur krångligheter av olika slag har hanterats.

Under intervjuerna belyste författningsöversättarna arbetsprocessen från många synpunkter. Översättarna påpekade genomgående att det är mycket information som ska hanteras och kunna förmedlas på ändamålsenligt sätt. En grundläggande del av arbetet är att inse vilka delar som hör ihop, kunna ta ställning till abstrakta företeelser, tyda vaga formuleringar och i viss mån ta till lite andra uttryckssätt för att få fram innebörden på svenska. Till processen hör också att väga olika ord mot varandra, kunna göra kloka termval och vara förtrogen med rekommendationerna på området.

En stor del av översättarnas kommentarer kan säkert omfattas av alla översättare, oberoende av specialiseringsområde. Kommentarerna och exemplen visar än en gång att en stor del av översättarens arbete i själva verket går ut på att ta reda på och leta efter mer information, såväl i skriftliga källor som via kontakter med fackexperter. Översättning är en form av processkrivning där många kunskapskällor är inblandade.