Projektet pågick i tre år och avslutades i december 2012. Initiativtagare var Finlands Kommunförbund och Institutet för de inhemska språken. Sex tvåspråkiga kommuner i olika delar av Finland medverkade och specialforskaren Eivor Sommardahl var språkkonsult för projektet.

Rakt på sak tog form under vårvintern 2010. En planeringsgrupp lade upp en projektplan, sökte pengar hos fonder och kontaktade ett antal tvåspråkiga kommuner. Det var spännande tider. Skulle någon vara intresserad av ett språkprojekt i en situation då de finländska kommunernas ekonomi var ansträngd och kommunsammanslagningarna sysselsatte folk till bristningsgränsen? Till alla inblandades glädje visade sig intresset för att medverka vara stort, och många kommuner meddelade att det uttryckligen var det rådande läget som fick dem att besluta sig för att delta. De nya sammanslagna kommunerna behövde gemensamma textmallar, kommuner vars språkförhållanden höll på att förändras måste skapa nya skriv- och översättningsrutiner, de som fått kritik för sina svåra och ålderdomliga texter ville skaffa sig ett bättre rykte, förklarade man.

För att projektet inte skulle bli ohanterligt begränsades antalet deltagande pilotkommuner till sex. Kommunerna som valdes ut var Korsholm, Malax och Vörå i Österbotten, Kimitoön i Egentliga Finland och Lovisa och Esbo (endast Esbos svenska dagvård och utbildning) i Nyland. Varje kommun utsåg sedan en lokal projektgrupp som skulle hålla kontakt med projektledningen och koordinera verksamheten på hemmaplan.

Som stöd för projektet skapades också en referensgrupp. Referensgruppen bestod av ett tjugotal experter från olika samhällssektorer. Gruppens uppdrag var dels att fungera som rådgivare inom specialområden såsom juridik och ekonomi, dels att sprida information om projektet och pröva hur språkliga rekommendationer och textmallar fungerade i praktiken.

Flera mål med Rakt på sak

Det är allmänt känt att klarspråksarbete inte ger önskat resultat om det bara görs i form av korta projekt. I stället borde klarspråkstänkandet få slå rot i myndigheten och sedan genomsyra myndighetens hela verksamhet. Eftersom Rakt på sak var ett flerårigt projekt såg vi att det fanns reella möjligheter att skapa nya skrivtraditioner under de tre åren, men att vi också måste tänka på tiden efter projektet. För att försäkra oss om en fortsättning för klarspråkstänkandet satte vi därför upp fyra huvudsakliga mål för projektet. Målen var att

  1. väcka de enskilda skribenternas intresse för enkel och begriplig kommunikation
  2. skapa en öppen elektronisk textdatabas för kommunala texter
  3. skapa långsiktiga planer och program för klarspråksarbete på de enskilda kommunerna
  4. bygga upp ett bestående nätverk för språksamarbete mellan kommuner.

Det första och kanske viktigaste målet var att väcka skribenternas intresse för skrivande, och alldeles speciellt för de egna texterna. Därför startade vi projektet med att diskutera skribenternas attityder till skrivande och till skriftlig kommunikation över lag. Det här var avgörande för det fortsatta arbetet, eftersom en positiv inställning till skrivande och kommunikation många gånger visat sig vara nyckeln till bättre texter. Efter attityddiskussionerna var det i regel lättare för de anställda att se kritiskt på sina egna och kommunens texter, att omarbeta dem och att delta i att skapa nya malltexter. Textarbetet genomfördes på kurser och seminarier, via telefon- och e-postdiskussioner och med stöd av referensgruppens specialkunnande.

Projektets andra mål var att skapa en textdatabas. Databasen finns nu tillgänglig för alla på Finlands Kommunförbunds webbplats www.raktpasak.fi(avautuu uuteen ikkunaan, siirryt toiseen palveluun). Där kan man bland annat beställa eller ladda ner skrivhandledningen Klarspråk i kommunen, hitta skrivmallar och svar på språkfrågor, leta i länksamlingar och ta del av annat språkligt material som kan hjälpa kommunala skribenter att skapa enkla och begripliga texter. Databasen kommer också framdeles att uppdateras, trots att projektet Rakt på sak har avslutats.

Det tredje och fjärde målet sattes upp för att arbetet med bättre kommunala texter inte skulle upphöra när projektet Rakt på sak var över. För att undvika en tillbakagång till det gamla förband sig de medverkande kommunerna att göra upp egna program och strategier för hur kommunen skulle fortsätta sitt klarspråksarbete efter år 2012. Kommunerna arbetade dessutom fram en gemensam modell för ett handlingsprogram. Modellen finns nu på Kommunförbundets webbplats och kan användas som stöd för kommuner som vill satsa på klarspråk.

De kommunala texterna varierar

Rakt på sak handlade alltså om kommunala texter och klarspråk. Frågan man kan ställa sig är då: Hur ser en typisk finlandssvensk kommunal text ut och hur borde den se ut? Det omedelbara svaret blir att texterna varierar mycket, bl.a. beroende på i vilken kommun texten skrivits, vilken texttyp det är fråga om, om texten är avsedd att publiceras på webben eller på papper osv.

Vill man dra några slutsatser om texterna måste man alltså starta här. Finlandssvenska kommunala texter kan se mycket olika ut. Texterna kan vara enkla och begripliga eller besvärliga och svårtolkade, de kan vara moderna eller ålderdomliga. Alla varianter förekommer. Men trots att variationen är stor kan man naturligtvis också hitta gemensamma drag hos texterna, drag som skiljer dem från till exempel sverigesvenska och finska texter. Vissa av texterna innehåller t.ex. betydligt fler ålderdomliga ord och uttryck än motsvarande sverigesvenska, och i andra texter är stilnivån och tilltalet avvikande från motsvarande sverigesvenska och finska texter. Om skillnaderna beror på språk eller skrivkultur är svårt att avgöra.

Översatta texter dominerar

Eftersom alla sex pilotkommuner är tvåspråkiga, spelar naturligtvis översättningen en viktig roll i textproduktionen. Det finns översättare på kommunerna, men i praktiken hanterar alla tjänstemän texter på två språk – de läser och skriver på två språk och ibland översätter de sina egna texter. Från vilket språk och till vilket språk man översätter är sedan beroende av kommunen. I fyra av de sex pilotkommunerna översätter man huvudsakligen från svenska till finska och i två av dem från finska till svenska. Och eftersom översättandet inte görs enbart av professionella översättare kan man naturligt nog hitta texter som inte håller måttet.

Skribenterna förstår läsarnas problem

Eftersom det finns en utbredd uppfattning bland vanliga medborgare att kommunala texter är svåra att läsa och förstå, måste man i rättvisans namn också fråga de kommunalt anställda vad de anser om kommunens texter. En liten enkät i anslutning till klarspråksprojektet Rakt på sak visade att många skribenter är medvetna om att lagcitaten och laghänvisningarna i de kommunala texterna är problematiska för kommuninvånarna. Långa texter med alltför mycket information och korta och knapphändigt skrivna texter antas också vara svåra för läsarna. Dessutom misstänker de tillfrågade att kommunernas texter innehåller många ålderdomliga och byråkratiska ord som utomstående läsare inte förstår.

Och vad anser de anställda då att de kan göra för att texterna ska bli enklare? Jo, skribenterna säger att de inte kan undvika lagcitat och laghänvisningar, men däremot kan de ändra sitt språk och sina skrivtraditioner bara de får mer tid för skrivande och dessutom språklig hjälp. Och de första verktygen för att skriva mer läsarvänligt har de fått via klarspråksprojektet Rakt på sak. Efter det här måste alla på sitt håll jobba målmedvetet på att skriva klart och begripligt så att kommuninvånarna förstår.