Det sgs ibland att slang r ett fenomen som bara forekommer i storstder, i Finland bara i Helsingfors. Men ett slangordsmaterial insamlat p svl mindre som strre orter runt om i Svenskfinland i slutet av 1990-talet visar ngot annat. Svl i sterbotten som p land och lngs sdra kusten finns det en vokabulr som de lokala ungdomarna uppfattar som sin egen sin slang. Jag skall hr diskutera likheter och olikheter mellan dessa slangvokabulrer. Samtidigt visar jag p vissa gemensamma linjer i den finlandssvenska slangen nr det gller val av sprk fr slangorden.

Artikeln bygger delvis på undersökningar av finlandssvensk slang från 1980-talet. De presenteras i fyra opublicerade pro gradu-avhandlingar skrivna vid Åbo Akademi kring år 1990. Helsingforsslangen från samma tid finns beskriven i boken Helsingforsslang nu. En skolenkät 1988 av Cantell et al. (1989). Vid utredningarna av slang­ordens bakgrund har jag haft stor hjälp av Nykyslangin sanakirja av Kaarina Karttunen (1979) och Stockholmsslang – folkligt språk från 80-tal till 80-tal av Ulla-Britt Kotsinas (1996).

Material

Inom ramen för det nordiska forskarnätverket och projektet UNO Språkkontakt och ungdomsspråk i Norden har den nordiska ungdomsslangen satts under lupp. Projektet, som finansieras av Nordiska ministerrådet, leds av professorerna Ulla-Britt Kotsinas och Anna-Brita Stenström. Genom en enkät som utformades av professor Kotsinas 1997 har ungdomar i de skandinaviska länderna och i Svenskfinland fått delge sin syn på hur ungdomsslangen ser ut.

Enkäterna är uppbyggda så att ungdomarna först har fått fylla i uppgifter om ålder, geografisk och språklig bakgrund. Sedan har de, enligt eget gottfinnande, fått fylla i slangsynonymer till femtiofem begrepp eller ”bjudord”. Bjudorden är valda så att de täcker sex olika områden i ungdomarnas vardag. Bland bjudorden finns beteckningar på personer: flicka, barn, invandrare; värderande adjektiv som galen, snäll, dum; begrepp som anknyter till ungdomarnas sociala kultur: fest, dansa och bakfull; ord för kroppsdelar; ord för alldagliga handlingar som köpa, sova och springa och slutligen hela fraser: gå din väg!, det gör detsamma! Ungdomarna har fyllt i enkäterna i klass, under en 45 minuter lång modersmålslektion.

I Svenskfinland har enkäterna samlats in i två omgångar: under läsåret 1997–1998 och under läsåret 1998–1999. Urvalet av skolor och orter dikterades i viss mån av yttre omständigheter: alla kontaktade skolor kunde inte delta eller var inte intresserade av att delta. Slutresultatet blev att 68 ungdomar har deltagit i Vasa, 62 i Närpes, 53 på Åland, 75 i Ekenäs, 43 i Esbo, 113 i Helsingfors och 25 i Kotka. Sammanlagt har de skrivit ner drygt 30 000 slangord som i förhållande till antal deltagande ungdomar fördelar sig relativt jämnt över regionerna.

Slangorden i Svenskfinland – på svenska, finska eller engelska?

Ordet ”finlandssvensk” nämns överhuvudtaget inte i enkäten som ungdomarna har fått fylla i. Det har inte varit meningen att ungdomarna skall begränsa sig språkligt då de skriver ner sina slang­ord. Tvärtom är ett av undersökningens huvud­syften att reda ut hur finskan och engelskan kommer in i ungdomars slang. De lärare som hjälpt till med att samla in materialet i skolorna är dock alla modersmålslärare, vilket säkerligen haft en viss inverkan på vilka ord ungdomarna skrivit ner. En av lärarna berättar t.ex. om frågor som ungdomarna har ställt: ”Får vi skriva ner också finska slang­ord som vi använder? Moddalärarna vill ju inte att vi använder finska på deras lektioner!”, ”Skall vi skriva ner ord vi vet att används i Sverige även om vi inte använder dem själva?” 

De kontaktade lärarna har fått veta att undersökningen görs i alla skandinaviska länder och att språkkontakten är ett fokus för intresse. Men de svar lärarna har gett sina elever kan variera. Lärarna har inte fått specifika instruktioner om hur de skall besvara elevernas frågor. Frågan om hur ungdomarna har valt de slangord de skrivit ner och vad de nerskrivna orden speglar förblir därför öppen – är det frågan om ord de använder själva, ord de har hört, kanske bara har läst eller ord som de har använt någon gång tidigare? För att trots detta komma åt slangord som verkligen används har jag koncentrerat mig på sådana ord som har skrivits ner av minst en femtedel av ungdomarna på en ort. Det torde innebära att de har en viss spridning.

 En väsentlig fråga är vad man egentligen avser med begreppet finlandssvensk ungdomsslang. Ungdomarna, såväl i Österbotten som på Åland och i södra Finland, har skrivit ner slangord på både svenska, finska och engelska. Är kanske slang i Svenskfinland, förutom gamla klassiska slangord som jasse ’pojke’ och snärtig ’rolig’ och frodiga nybildningar som dokanverk ’alkohol’, just precis en lek med språkgränserna – en fri och fortgående lek med ord ur olika språkliga sfärer? Gossar och töser blandas glatt med jäppisii ’poj­kar’, girlies ’flickor’ och andra häiskän ’typer, vänner’.

De huvudsakliga språkliga sfärer som ungdomarna har tillgång till verkar alltså vara svenskan, finskan och engelskan. De svenska orden är av fyra olika typer. De kan vara allmänsvenska ord som skön ’vacker’ och gosse, särfinlandssvenska ord som jappe ’pojke’ och krapula ’baksmälla’ med avledningen krabbis, och dessutom dialektala ord: lapoger ’dålig’. Det finns också sverige­svenska ord: sådana som har uppkommit som slangord i Sverige, bl.a. kille ’pojke’, polare ’kamrat’ och skraj ’rädd’.

 Mellan de tre språken fördelar sig de nerskrivna orden så att drygt hälften är svenska, en femtedel är finska och en knapp tiondel är engelska. Den resterande delen, en femtedel, består av ord och fraser där två eller flera språk kan spåras. Granskar man sedan de svenska orden visar det sig att hälften av dem är sverigesvenska, medan en något mindre andel är allmänsvenska standardord, ofta använda i en mer eller mindre ny betydelse. De särfinlandssvenska orden och de dialektala orden utgör bara en tiondel av alla svenska ord i materialet.

Denna fördelning beskriver språken i hela materialet. Om man granskar materialet uppdelat på orter eller regioner ser språkandelarna alldeles annorlunda ut. Men innan jag kommer in på orterna och regionerna för sig vill jag presentera materialet i sin helhet, lite mer detaljerat.

Hela materialet i fokus

För vilka begrepp behöver ungdomarna slang? Vad är det de talar om när de talar slang? För att få ett svar på de här frågorna kan man se på vilka bjudord som ger upphov till flest slangord. Intressant nog visar det sig att även om slangorden i sig varierar från ort till ort har ungdomarna, oberoende av hemort, vissa begrepp som inspirerar till slangbildning. De populäraste bjudorden är nämligen desamma på alla orter. Dessutom är så gott som alla de vanligaste slangorden givna på just precis de populäraste bjudorden. Det här gäller både då man ser på materialet i sin helhet och när man ser på det fördelat på de olika orterna.

Nedan har jag ställt upp de vanligaste slangorden intill de populäraste bjudorden. Siffran före orden anger antalet belägg i hela materialet. De slangord som är märkta med asterisk har givits på andra bjudord än de populäraste. Inte överraskande visar det sig att det bland de tio (elva) mest frekventa slangorden bara finns tre som har givits på andra än de nämnda tio populäraste bjudorden. Som synes är hela fem av de sex mest frekvent belagda slangorden sådana som anknyter till sex­ualitet. Det tyder enligt min mening på två saker: för det första på att sexualitet är ett viktigt område i ungdomarnas värld, vilket knappast är överraskande, och för det andra att sexualitetsorden är relativt enhetliga över hela området, dvs. samma ord används eller är åtminstone kända bland ungdomar överallt i Svenskfinland. Detta stämmer också överens med materialen från de enskilda orterna. Åland utgör visserligen ett undantag när det gäller de två mest frekventa orden på listan: homo ’homosexuell man’ och lesbo ’lesbisk kvinna’. På Åland används de sverigesvenska orden lebb och bög istället. Men i övrigt återfinns de nämnda fem könsorden bland de vanligaste på alla orter på fastlandet.

Lite speciellt är att slangordet krapula som är ett substantiv har givits på bjudordet ’bakfull’, ett adjektiv. Sannolikt beror det på att ungdomarna när det gäller deras slang i allmänhet inte alls låter sig störas av det faktum att ordklasserna inte stämmer överens: många ”bjudadjektiv” som finns med i enkäten får slangsubstantiv som syno­nymer. Ungdomarna associerar fritt: när man är bakfull har man krapula!

Ordet krapula sprider sig för övrigt mycket jämnt över hela materialet och finns med bland de tio vanligaste på alla orter. Vill man dessutom se formen krabbis som en likvärdig variant, vilket stöds av att en och samma informant inte på något ställe har angivit bägge former, kommer paret krapula – krabbis bland de fem vanligaste slang­orden på alla orter.

Liksom krapula har ordet face ’ansikte’ spridit sig till alla orter. Förutom i Kotka, där face har belagts av bara fem informanter – av tjugofem – finner vi på alla orter ordet bland de tio vanligaste orden. Det finns således fog för att säga att finlandssvenska ungdomar åtminstone har facet och krapulan gemensamma.

De övriga orden på elva-i-topp-listan sprider sig däremot inte lika jämnt över landet. Till partyn, kaverin och kompisar återkommer jag därför nedan i samband med ortspecifika tendenser.

Skillnader och likheter mellan regionerna

 Visserligen står de svenska orden för något mer än hälften av alla ord i det aktuella slangordsmaterialet. Men detta motsvarar inte situationen då man ser på orden per ort. Samma bjudord ligger visserligen bakom de vanligaste orden, men slang­orden i sig kommer från olika språk.

 Det finska inslaget i slangvokabulären är störst i Kotka: över hälften av orden är finska. Kotka är officiellt en enspråkigt finsk stad och under 2 % av stadens invånare har svenska som hemspråk. Det är således inte överraskande att det finska inslaget i slangen är stort. Förvånande är kanske däremot att de svenska inslagen utgör mer än en tredjedel och att slangord direkt importerade ur sverigesvensk slang står för nästan en femtedel av orden, t.ex. tjej ’flicka’ och kompis ’kamrat’ som ligger på femte respektive sjunde plats på tio-i- topp-listan över vanliga slangord. Ett drag som förenar Kotkaslangen med slangen i Närpes är att de engelska orden inte är många.

En än mindre andel svenska slangord, en knapp tredjedel, finner man kanske lite överraskande i Esbo, där dessutom de sverigesvenska orden står för mindre än en tiondel av alla ord. Vi får gå så långt ner som till tjugoandra plats för att hitta ett rikssvenskt slangord på listan över Esbomaterialet: fitta ’kvinnans könsorgan’. I stället är det finska inslaget stort – med kyttä ’polis’ och de förfinskade formerna dokata ’supa’ och bailu ’fest’ i spetsen är det nästan lika stort som i Kotka. Finska ord och förfinskade ord står för strax mind­re än hälften av alla belägg.

Ett drag som skiljer Esbo från Kotka är de engelskklingande orden. Det finns klart fler av dem i Esbo: nästan en tiondel. Det vanligaste av dem är pay – paya ’betala’ som belagts av tre fjärdedelar av ungdomarna. Det nästvanligaste frendi ’kamrat’ från friend konkurrerar, tillsammans med kaveri, ut det svenska ordet kompis som är betydligt vanligare på alla andra orter i undersökningen.

Då det gäller Esbo är det ändå viktigt att notera att de två klasser som deltog i undersökningen råkade ha en för skolan ovanligt stor andel elever med helfinsk bakgrund som alltid talar finska med sina kamrater, vilket naturligt leder till att de skapar och använder slang på finska. Min uppfattning är således att Esbomaterialet inte är fullt representativt för Esbo som sådant och för den slang som talas i skolorna i Esbo.

Då vi sedan kommer till Helsingfors är skillnaden jämfört med de två ovan beskrivna orterna tydlig. I Helsingfors är de svenska slangorden klart vanligare än de finska: 44 % mot 31 %. De sverigesvenska orden är betydligt fler och andelen ord där svenska och finska blandas är mindre än i Kotka och Esbo. Svenska och engelska blandas däremot i högre grad och ursprungligen eng­elska verb och substantiv får inte sällan en försvenskad form, t.ex. pay – peja ’betala’ och face – fejs ’ansikte’. I Esbo och Kotka är förfinskade former vanligare: peijaa och feissi. Utmärkande för Helsingfors är också den stora andelen ettordsbelägg och de 113 nypåfunna orden som inte låter sig placeras språkligt. Ser Helsingforsungdomarna slangen mer som sin egendom och vågar de därför i högre grad hitta på egna ord, eller är deras inställning till slangenkäten friare och mer oppositionell än på andra orter? Sannolikt gäller bägge delar.

Snaja och bonja helt out

En aning förvånande är kanske att orden med ryskt ursprung, som traditionellt har uppfattats som en del av Helsingforsslangen, lyser med sin frånvaro i enkätmaterialet. Endast två belägg på mesta ’ställe, restaurang’ förekommer. På bjudordet ’fest’ hade visserligen karonka eller gulej varit möjliga, men av allt att döma hör inte de här orden till ”Hesaslangen” just nu. Karonka har i stället tagits in i slangen på Åland och betecknar den dag då abiturienterna avslutar sina gymnasiestudier, det som i Nyland kallas penkkis eller bänkskuddardag.

Men det ryska arvet i Helsingforsslangen är trots allt inte dött. Lyssnar man till ungdomar i Helsingfors i dag kan man utöver det rätt vanliga ordet mesta också höra butka ’arrest’ och daiju ’dum’ (sannolikt från ryskans dajú ’slå’) som förefaller vara livskraftiga och allmänt använda. Två andra ord med rysk bakgrund, snaja och bonja ’förstå’, är visserligen kända, men de anses förlegade – om inte uråldriga: helt out! – av dagens svensktalande Helsingforsungdomar.

Då vi stannar vid följande anhalt västerut, i Ekenäs, ser den språkliga fördelningen alldeles annorlunda ut. I Ekenäs har ungdomarna angivit flera engelska ord, 7 %, än finska, 5 %. Blandade former förekommer, men bara med ingredienserna engelska och svenska. Bland de 50 vanligaste orden finner vi endast ett finskt, nämligen kaveri ’kamrat’. I stället står svenskan för 80 % av alla givna slangord. Bland dessa finns en del särfinlandssvenska ord som till största delen är dialektala, t.ex. maga ’mage’ och slutåå, slut av ’sluta!’. Speciellt för Ekenäs är också den maskulina nominativändelsen -er som fogas till adjektiv, i t.ex. fuller ’berusad’, höger ’narkotikapåverkad’ och trötter ’tråkig’. Det dialektala inslaget delar Ekenässlangen för övrigt med Närpes, vilket jag skall återkomma till senare.

Trots den svenska dominansen inom slangordförrådet kan man ändå notera, som ett kuriosum, att den finskklingande formen bailu ’fest’ (från det ursprungligen spanska ordet bailar ’dansa’), som är det allra vanligaste slangordet i Helsingfors, tydligen har nått Ekenäs, där det samsas med det ”allsvenska” ordet party ’fest’ om sextonde plats på tjugo-i-topp-listan över vanliga slang­ord. Skillnaden är bara den att då den vanligaste böjningsformen i Helsingfors är bailut enligt finsk pluralisböjning, så är den i Ekenäs bailun, enligt svenskt mönster. Oklart är däremot om bailun står i bestämd form singularis eller i pluralis. Båda torde vara möjliga trots att grundformen förefaller vara en bailu, med genus utrum. Finska substantiv som lånas in i finlandssvenskan förefaller nämligen nästan alltid få genus utrum, samtidigt som de böjs i pluralis med suffixet -n, enligt mönster för neutrer. Men också standardfinska ord finns i Ekenässlangen, och inte sällan anpassas de till svenskan genom böjning eller stavning som i nucka från nukkua ’sova’ och hollo från hullu ’galen’.

En detalj som visar på den svenska trenden i Ekenäs är att ungdomarna där hellre tar då de ’super’, till skillnad från Helsingforsungdomarna som nästan uteslutande dokar. Bägge dessa detaljer visar på tendenser som redan finns belagda i slangordsundersökningar gjorda i slutet av 80-talet på de båda orterna och som av det nya materialet att döma är aktuella fortfarande: Det sverigesvenska inslaget är mer dominerande i Ekenäs, även om det också har sin stabila ställning i Helsingforstrakten.

Något som däremot förändrats över tio år är den ökande andelen engelska slangord: I dag talar Ekenäsungdomar om att peya, om face, cash och mani/money oftare än de talar om att ’betala’, om ’ansikte’, och ’pengar’. Det nya i huvudstadsregionen är hela engelska slangfraser som shut up ’var tyst’ och so what? ’det spelar ingen roll’ som slagit igenom och etablerats under 1990-talet.

Den åländska slangen domineras, precis som väntat, av närheten till Sverige. Tre fjärdedelar av de åländska slangorden är sverigesvensk slang eller högsvenska ord. Bara ett hundratal av totalt dryga 3 500 ord är särfinlandssvenska, försåvitt man inte räknar med det ursprungligen latinska krappola ’baksmälla’. På fyra undantag när har nämligen alla ungdomar på Åland angivit anting­en krappola eller krappis på bjudordet ’bakfull’. Av de fyra övriga anger två i stället ordet krapolantisk. De övriga finlandssvenska orden är mest sådana som betecknar könsorgan eller sexuell läggning.

De finska orden givna på Åland kan räknas i tiotal, och domineras av orden pää ’huvud’ och nama ’ansikte’, stavat med enkelt /a/. I stället är de engelska orden långt fler till antalet. Den stora andelen engelska ord delar Åland med Helsingfors. Liksom i Helsingfors är hela en tiondel av orden givna på Åland engelska. De engelska orden behandlas dock mycket olika på de två orterna. På Åland anpassas engelska ord ute­slutande till svenskan, aldrig till finskan, vilket är mycket vanligt i Helsingfors.

Innan vi fortsätter finns det ytterligare en detalj värd att peka på: De vanligaste engelska orden återfinns längs hela södra kusten. Det gäller orden face, party, paya, money och cash. Att det gäller precis de här orden är kanske inte särskilt överras­kande med tanke på att åtminstone face, party och money har funnits och använts i huvudstadsslang­en sedan 50-talet. Oklart är däremot om orden har spridit sig från huvudstaden till de andra orterna eller kommit in i slangen på de andra orterna samtidigt som de kom till Helsingfors.

Men det är inte bara i södra Finland vi har partyn, face och cash. De fem nämnda engelska orden finns också i materialet från Österbotten. Såväl i Närpes som i Vasa har de här orden belagts av mer än 15 ungdomar. Skall vi alltså kalla orden för typiska finlandsvenska slangord? Eller är de bara finlandssvenska? Samma ord återfinns också i de övriga skandinaviska länderna. Och de begrepp orden står för är centrala i den kraftigt anglosaxiskt orienterade ungdomskultur som så gott som alla västerländska ungdomar möter i dag, via massmedier och Internet. Kanske har vi i stället att göra med en ny trend: tjugohundratalets gemensamma västerländska ungdomsslang? Jag ser det inte som omöjligt och ser man exempelvis på företagsvärlden, framförallt inom IT-branschen, har en liknande anglosaxisk trend av allt att döma redan etablerats. Man talar om de nya stilarterna ekonomiska eller corporate bullshit.

För att återgå till Närpes finner man där ett lokalt mönster för inlåningen av engelska verb i slangen. Apokope – dvs. vokalbortfall i infinitiv, typiskt för den lokala dialekten – gör att engelska verb ser ut som om de bibehållit sin ursprungliga engelska infinitiv: pay och buy anges av Närpes­ungdomarna för ’betala’ och’köpa’, där paya och buya dominerar på alla andra orter.

Utöver de engelska verben är engelskan dock inte särskilt framträdande i ungdomsslangen i Närpes. De sverigesvenska slangorden och ord i dialektal tappning dominerar i stället. De dialektala orden står för knappt hälften av alla nedskrivna ord, medan slangorden importerade från Sverige utgör en tredjedel. Speciellt är att ordet brud, som på alla andra orter används för ’flicka’, i Närpes uteslutande används för ’flickvän’. När det gäller den manliga motsvarigheten ’pojkvännen’ betecknas han inte heller med samma ord som vilken ’pojke’ som helst. Han kallas friarin.

De finska orden kan nära nog räknas på ena handens fingrar och detsamma gäller ord där finska och svenska blandas. I bägge fallen är det de finska könsorden som gör sig gällande. I det fallet kan man jämföra med den åländska slangen där finskan också kommer in framför allt i form av könsord.

Slutligen kan det vara värt att notera att Närpesborna själva ställer sig en aning tveksamma till huruvida det över huvud finns något som kan kallas Närpesslang. En lärare säger t.ex. att ”ungdomarna i Närpes använder dialekt i stället”. En sådan uppfattning stöds däremot inte av mitt material som klart visar att det åtminstone finns kännedom om slangord som delas av hela Svenskfinland och som kommer från Sverige. Dialekt och slang verkar i stället existera parallellt så att den förra bidrar till att forma och omforma den senare.

Då man från Närpes förflyttar sig till det två­språkiga Vasa är skillnaden stor, större än mellan Närpes och Åland eller Närpes och Ekenäs. Det finska inslaget är betydande och flera av slangorden delar Vasa med Helsingfors. Liksom i Helsingfors talar ungdomarna nämligen i Vasa om att doka, att känä eller kännä ’supa’ så att man blir i dokun ’berusad’. De använder ordet rava för    ’springa’ och går på bileet eller bailu ’fest’ med sina kaverin ’kamrater’. Några enstaka ord finns det i Vasa som inte alls återfinns i Helsingfors, det gäller doga [dωga]’dö’ där Helsingforsungdomarna talar om dela, pollare ’polis’ mot främst snut och kyttä i Helsingfors och feta ’tjock person’ mot fläskis, tjockis och läski i Helsingfors.

Trots att likheterna mellan orden i Helsingfors och i Vasa är stora är kvantiteterna olika. Över 60 % av orden givna i Vasa är svenska. En fjärdedel av dem är sverigesvenska slangord, medan de sverigesvenska slangorden i Helsingfors bara står för en sjättedel. I stället är det finska inslaget mindre i Vasa: 15 % mot 31 % i Helsingfors. En egenhet som skiljer Vasamaterialet från alla de övriga är att så många engelska ord anpassas till svenskan. I Vasa har de flesta engelska verb fått en svensk infinitivändelse, t.ex. casha ’betala’. Eng­elskans kid ’barn’ har med svensk pluralisböjning blivit kiddar, money får dubbel pluralböjning, en engelsk och en svensk, i formen moneysar ’peng­ar’ och t.ex. ugly stavas på svenskt vis agli ’ful’.

Ytterligare ett drag som förenar Helsingfors och Vasa i denna undersökning finner jag anmärkningsvärt: den stora mängden ettbeläggsord och nypåfunna ord. Jag tycker mig även hos Vasaungdomarna finna en hemmastaddhet i slang­ens värld som liksom i Helsingfors ger upphov till en stor verbal uppfinningsrikedom och kreativitet. Ungdomarna leker med de ord och det språk som de känner sig hemma i­ – sin slang.

Finlandssvensk slang eller lokala varianter?

Finns det alltså en finlandssvensk slang? Min uppfattning är att den finlandssvenska slangen både lever och har hälsan. Visserligen har det på alla orter som undersökts funnits ord eller ordbildningsmönster som är klart lokala, men den gemensamma faktorn förefaller ändå dominera. De centrala begreppen – om än i olika form – är desamma från nordväst till sydost. Samma sverigesvenska och engelska slangord lånas in i Kotka och i Österbotten, samma särfinlandssvenska ord finns, mer eller mindre frekvent, belagda på nästan alla orter. Vad som verkligen skiljer de olika orterna åt är den finska influensen på slangorden. Den är som väntat störst i Kotka och huvud­stadsregionen följda av Vasa som ligger klart före Ekenäs i detta hänseende. Slangen på Åland och i Närpes är däremot väldigt lika i att de finska inslagen på båda orterna är närmast obefintliga. En övergripande trend sedan tio år tillbaka förefaller också vara att de engelska order och de sverigesvenska slangorden är på kraftig frammarsch. Kanske är det inte bara engelskan utan också Sverige som idag är in, som det sägs bland tjejerna och killarna over there (’i Sverige/USA’). Who knows?

 BJUDORD

1 238  FLICKA

1 064  MANNENS KÖNSORGAN

   940   POJKE

   908   KVINNANS KÖNSORGAN

   861   HOMOSEXUELL MAN

   851   DUM, OINTELLIGENT

   817   KAMRAT, VÄN

   794   BERUSAD

   787   TJOCK PERSON

   718   FEST

 

GIVNA SLANGORD

  259    HOMO           

*258   LESBO

  243    FITTA

  241    BÖG

  238    KAVERI

  222    KUK

*206   KRAPULA

*201   FACE

  201    KOMPIS

  184    TJEJ

 184     PARTY