”Jag vill stanna kvar i min trygga bubbla.” Så säger en kvinna som bor i ett Göteborgsområde som brukar beskrivas som segregerat.
Det är viktigt att minnas att det inte är vissa områden eller grupper som är segregerade utan att segregation är något som berör städer som helhet.
Idag förekommer begreppet segregation ofta i det offentliga samtalet där det framställs som något kopplat till etnicitet och invandring och begränsat till vissa stadsdelar. Därför är det viktigt att se det relationella i segregation, och minnas att det inte är vissa områden eller grupper som är segregerade utan att segregation är något som berör städer som helhet. Såsom påtalas av forskaren Jonas Lindström i forskningsrapporten Segregation från 2019 handlar segregation om ojämlikhet och hur denna upprätthålls genom åtskillnad. Han diskuterar även begreppet självsegregation som kan illustrera hur människor och befolkningsgrupper utifrån olika motiv väljer att avskilja sig från det omgivande samhället.
Språkets roll för segregationen
”Ingen bryr sig, för där jag bor så pratar man många olika språk.” Så skriver en elev i en webbenkät som svar på frågan: Hur tror du folk i din stad uppfattar ditt modersmål?
Webbenkäten är gjord inom ramen för det nyligen avslutade forskningsprojektet Språkets roll i segregations- och gentrifieringsprocesser: språkliga landskap i Göteborg (finansierat av Vetenskapsrådet). I projektet undersöks hur språk används i och om fyra stadsdelar i Göteborg, och det syftar till att klargöra hur processerna segregation och gentrifiering samverkar och hur de (re)produceras i det språkliga landskapet, dvs det språk vi ser omkring oss.
Vår utgångspunkt är, såsom uttryckts av forskaren Nazem Tahvilzadeh, att segregation är en rumslig åtskillnad mellan människor som en konsekvens av ojämlikheter i samhället, ofta på grundval av rasifiering och inkomstskillnader. Men vad spelar egentligen språket för roll i detta? För att försöka förstå detta ställer projektet forskningsfrågor såsom: Vilken synlighet har olika språk i olika stadsdelar? Hur framställs olika stadsdelar och språk av planerare, exploatörer, media, boende och verksamma? Hur påverkar föreställningar om olika språks värde och användningsområde människors agerande och rörelsemönster i staden och samhället? Projektet har undersökt ett antal stadsdelar som på grund av varierande demografiska sammansättningar är tänkta att ge en bild av Göteborg som helhet. Ett par av dem brukar utpekas som segregerade.
Materialet är relativt litet men ger en bild av hur ungdomarna resonerar.
Syftet med webbenkäten, som distribuerades i högstadieskolor i de studerade områdena, var att ge underlag för att bättre förstå språkets och flerspråkighetens roll i segregationsprocesser i Göteborg ur ett ungdomsperspektiv. Hur upplever ungdomar sitt bostadsområde och dess relation till övriga staden och andra platser? Vilken synlighet och status tillskrivs olika språk? Hur ser de på språklig (och kulturell) mångfald? Var och när känner de sig bekväma och trygga? Vilka sociala och diskursiva kopplingar finns egentligen mellan olika platser i staden? Materialet är relativt litet men ger en bild av hur ungdomarna resonerar.
Flerspråkighet naturligt i vissa områden
I de områden som brukar omtalas som segregerade är nästan alla barnen flerspråkiga. Flerspråkighet och mångfald är norm i deras områden och uppfattas som helt naturligt, precis som citatet ovan ger uttryck för. ”Alla är lika värda” skriver en elev. ”Det är ändå fullt med blattar hemma i Bergsjön så alla pratar massa blattespråk” skriver en annan. En majoritet av eleverna uppger att de trivs i sitt område: det är vackert, alla är snälla, folk känner varandra. De flesta eleverna upplever området de bor i som ”tryggt”. Samtidigt rör sig eleverna som bor i mer mångkulturella områden sällen utanför dess gränser. Någon skriver att hen ”undviker svenska områden”.
Samtidigt rör sig eleverna som bor i mer mångkulturella områden sällen utanför dess gränser.
I webbenkäten efterfrågades även ungdomarnas tankar om olika språks status, och här menar elever från flerspråkiga områden att språk som syns på till exempel texter och talas mycket i ett visst område, såsom arabiska, får hög status lokalt. I övrigt förmodar flera elever att just arabiskan är ett språk som kopplas till negativa värden. Några elever tror att språk som talas av ”invandrare” har låg status hos majoritetsbefolkningen. Flera elever tycker att svenska och engelska har hög status ”eftersom de är så vanliga”. Många upplever att just det språk som är deras modersmål är vanligast i deras område. Som svar på frågan om man undviker att tala sitt modersmål på någon plats i staden svarade alla nekande, till skillnad från vuxna i en intervjustudie inom projektet (se nedan).
Negativa attityder till arabiska
Ett av de undersökta områdena kan beskrivas som mycket välbärgat. Eleverna är med få undantag enspråkigt svenska. De flesta uppger att de trivs i området och upplever det som ”tryggt”. Flera elever ställer sitt område i relation till andra stadsdelar som de beskriver som ”otrygga” och präglade av kriminalitet. Flera elever uttrycker oro för att bli rånade av ”invandrare”. Flera beskriver hur de undviker områden som i media brukar beskrivas som ”särskilt utsatta”. I flera av svaren kopplas dessa områden samman med arabisktalande invånare och just arabiska omnämns överlag i negativa termer.
Inom ramen för projektet gjordes även en intervjuundersökning som omfattar drygt hundra intervjuer med vuxna göteborgare som talar finska, somaliska och arabiska. Syftet med den var att fånga upplevelser av att tala dessa språk och hur flerspråkigheten påverkade människors fysiska och sociala mobilitet och möjligheter till livsval. Även här kopplades vissa språk till vissa områden i staden och de intervjuade berättar om den trygghet det innebär att se, höra och kunna använda sitt starkaste språk i det område de bor i och den otrygghet som upplevs i vissa delar av staden. Vidare visar intervjuundersökningen hur frågor som språk, rasifiering och social klass samvarierar och ofta inte går att skilja åt.
Flera beskriver hur de undviker områden som i media brukar beskrivas som ”särskilt utsatta”.
Trygghet i det egna området
Vid analys av elevernas svar blir begreppet självsegregation, alltså hur människor och befolkningsgrupper av olika anledningar väljer att avskilja sig från det omgivande samhället, relevant. Det som bäst kan beskrivas som självsegregation syns tydligast i de två områden som kan beskrivas som satellitområden, dvs de ligger i stadens geografiska periferi (dessa har dock helt olika socioekonomisk profil). Samtidigt tycks barnen i dessa områden, enligt svaren, känna sig mer ”trygga” än de andra. Över huvud taget är trygghet och kriminalitet centrala begrepp i svaren från flera områden, och det är intressant att ställa sig frågan om det är reproduktion av en dominant samhällsdiskurs eller reell upplevelse. Det är också intressant att fråga sig om detta spelar roll för elevernas känsla för platsen.
Olika syn på flerspråkighet
En iakttagelse är att de flerspråkiga barnen i de områden som präglas av mångfald i sina svar uttrycker färre fördomar och större tolerans gentemot talare av andra språk. De betonar i flera fall att ”alla språk är lika mycket värda” och beskriver hur de använder ett språk hemma och ett annat i skolan och i vissa fall ett tredje i kamratgruppen. Vidare identifierar de sig i högre grad med just sin stadsdel än med hela staden, precis så som uttrycks av kvinnan i det inledande citatet. Materialet visar att ungdomar från de olika områdena sällan möts och att de har olika sätt att se på den språkliga variation som finns i staden.
En iakttagelse är att de flerspråkiga barnen i de områden som präglas av mångfald i sina svar uttrycker färre fördomar och större tolerans gentemot talare av andra språk.
Delar av forskargruppen fortsätter att undersöka flerspråkighet och segregation i Göteborg genom forskningsmiljön Segregationens språk (finansierad av Vetenskapsrådet). Forskningsmiljön planerar att göra detta på fyra sätt: genom att analysera hur samtalet om segregation har sett ut och förändrats inom svensk politik och i media under de senaste femtio åren; genom att studera områdesbaserade anti-segregationsprogram; genom att studera hur segregation materialiseras i språk- och designval på skyltar och andra texter; samt undersöka hur invånare i både socioekonomiskt förfördelade och privilegierade områden i Göteborg uppfattar det offentliga samtalet om segregation och sin egen roll i segregationen, liksom hur de upplever sin språkliga omgivning.
Segregationens språk: Swecris - Segregationens språk: tvärvetenskapliga perspektiv på rumslig, social och symbolisk uppdelning i städer (vr.se(avautuu uuteen ikkunaan, siirryt toiseen palveluun))
Artikeln är utgiven med stöd av Kulturfonden för Sverige och Finland.