Hon får svenskarna att gilla grammatik

Hyllad författare, lärare i svenska för invandrare och grammatikapostel – Sara Lövestam från Sverige skriver om grammatik så att man både begriper och skrattar.

– Får jag berätta om perfekt particip?

När man gör något med passion och något man är bäst på att göra, då blir det bra.

Kvinnan som sitter framför mig har mörkbruna, pigga ögon. Ivern i rösten gör det omöjligt att svara annat än ja på den fråga hon just ställt. Entusiasmen och den underfundiga humorn som kännetecknar Sara Lövestam har onekligen haft stor del i att hon så framgångsrikt lyckats täcka in något av en vit fläck på språkets karta – att skriva om grammatik på ett underhållande sätt.

Förra året utkom hennes bok Grejen med verb som med absurdism och roliga liknelser levandegör ett ämne som av många kan uppfattas som torrt. Boken, som blev en stor säljsuccé, var enligt Sara själv ett lustprojekt. Förlaget beskriver den som en bok för den som älskar grammatik eller för den som vill lära sig älska det.

Framgångarna med Grejen med verb tror Sara förklaras av att hon helt enkelt skrev som hon själv ville.

– Jag tror, med förbehåll för att man behöver ha ett visst yrkeskunnande, att när man gör något med passion och något man är bäst på att göra, då blir det bra. Sen får man bara hoppas på att det just nu finns många därute som är i behov av det man själv var i behov av när man skrev det. Det kan man aldrig förutse.

Skriver för att folk ska förstå

Trots att boken har ett pedagogiskt och lättillgängligt upplägg skrev Sara inte med en särskild marknad eller målgrupp i åtanke. Hennes lärarutbildning och masterexamen i svenska och svenska som andraspråk har bidragit till att hon skriver sina texter för att alla ska förstå.

Det är ju ett ämne, för sjutton.

– Jag har ju bloggat i flera år och då skriver man för dem som hittar dit. När jag har skrivit om grammatik på bloggen så har jag vetat att det är många språkvetare som läser men också många noviser. Det är tråkigt att skriva om något som folk inte förstår.

I och med den nya läroplanen som kom 2011 i Sverige är grammatik i svenskundervisningen obligatoriskt, vilket det inte varit tidigare. På gymnasiet har det inte undervisats i grammatik, till exempel. Sara har rest runt i Sverige och föreläst för lärarlag om varför man ska undervisa i grammatik, hur man kan göra det och hur man kan ta in elevers erfarenheter i undervisningen. Efteråt har lärarna blivit inspirerade och känt att det kan vara roligt med grammatik. Många lärare har behövt höra att grammatik är viktigt, något som för Sara är uppenbart.

– Det är ju ett ämne, för sjutton. Att bara hålla på med ord och metaforer och disposition, som förstås också är viktigt, det är lite som att vara biologilärare och säga ”det här är en groda, den kan hoppa, den är grön, titta vad söt den är” utan att någonsin gå in på att grodor har ett hjärta, lungor och hur blodet pumpas runt.

”Vill du höra om hjälpverb?”

Under sina tio år som s.k. SFI-lärare, lärare i svenska för invandrare, finns det nog inte en enda fråga Sara inte har fått om det svenska språkets struktur. Hon har märkt att människor som lär sig ett nytt språk kan ha infallsvinklar som modersmålstalare är blinda för.

– Ibland använder eleverna ord som jag tycker borde finnas i svenskan. Till exempel, varför kan man inte säga ”jättebättre”? Det finns ett svar på den frågan. Man kan inte säga ”jättebättre” för att ”jätte-” är ett prefix som inte kan kombineras med komparativ. Vi kan inte säga ”jättestörre”, ”jättemindre” eller ”jättegodare”. Men det finns inga logiska skäl till varför man inte kan göra det. För vi kan ju säga ”mycket bättre”, ”mycket godare”. Egentligen är det bara en onödig krumbukt att vi måste säga ”jättemycket bättre”, istället för bara ”jättebättre”. Språket tar inte alltid den enklaste vägen.

Människor som lär sig ett nytt språk kan ha infallsvinklar som modersmålstalare är blinda för.

Det går inte direkt att säga vad olika människor tycker är svårast när det gäller att lära sig svenska, men Sara nämner reduktion i talspråk som något som försvårar hörförståelsen för de som lär sig språket. Vi pratar helt enkelt inte som vi skriver. I rikssvenska, som ofta går längre på den punkten än finlandssvenskan, reducerar man ju alla -rt, -rd, -rs- rl-, -rn, många andra ändelser, och man reducerar även mellan ord.

– Hur ska en elev veta att ”sku” betyder ”skulle”? Att ”e” betyder ”är”, att ”å” betyder ”och”? Det går nästan inte att lära sig svenska genom att bara ha teoretiska studier, man behöver vara bland folk som pratar svenska, kanske inte förstå något den första månaden och sen börja fatta hur det hänger ihop.

Sara slutade med SFI i december 2014 men kan inte riktigt hålla sig borta från att berätta för andra människor om svensk grammatik och håller därför i en kvällskurs till hösten.

– Det blev tråkigt, jag satt hemma med min sambo och frågade henne ”Ska jag berätta lite om hjälpverb?” Till slut fick jag ringa min chef och komma tillbaka!

Drömmer om läromedel och musikal

Sara var något av ett språkligt underbarn och lärde sig läsa som tvååring och skriva redan som treåring. Generellt tror hon dock inte att man kan lära tvååringar att läsa, men man kan se på små barn om de är starkt intresserade av någonting och då kan de lära sig mycket om just det.

– Som ord och bokstäver. Det var min grej, konstaterar hon.

Sara är en minst sagt produktiv författare, hennes första roman kom 2009 och bara i år har hon gett ut två romaner och en tredje kommer senare i höst. Förutom heltidsjobbet som romanförfattare har hon alltså jobbat som SFI-lärare samtidigt som hon svängde ihop Grejen med verb. Två av årets böcker, Sanning med modifikation och den kommande Önska kostar ingenting, handlar om Kouplan, en ung papperslös iranier i Sverige som bestämmer sig för att bli privatdetektiv. Somliga recensenter prisar Sanning med modifikation för att den otypiske karaktären Kouplan blåser nytt liv i deckargenren medan andra inte vill kalla det deckare utan en roman om utsatthet.

– Genrer är ett verktyg för bokhandlar, författare förhåller sig inte alls till genrer. Jag har skrivit min femte roman, inte en deckare, menar Sara.

Sanning med modifikation har aldrig marknadsförts som en deckare från förlagets sida, utan det var recensenterna som antog att det var en deckare på grund av handlingen med privatdetektiven. Boken förhåller sig enligt Sara själv ganska anarkistiskt till genren, hon tycker inte att hon kan skriva enligt en mall.

Svenska folket älskar grammatik.

I somras kom Sara ut med sin första ungdomsbok, Som eld. Hon vet redan vad nästa ungdomsbok ska handla om men har inte tid att skriva den just nu. Inte heller när det kommer till hennes framtida drömprojekt lider hon av någon större idétorka.

– Jag har så många! Jag har idéer om att skriva läromedel. Jag ska skriva klart min serie om Kouplan och jag vet vad jag ska skriva efter Kouplan.

Succén med Grejen med verb gjorde att Sara upptäckte att svenska folket älskar grammatik. Hennes förhoppning är att det ska bli totalt sex böcker i serien om svenska språket. Är det en blivande klassikerserie som ser dagens ljus?

– Man hoppas ju det. Jag ser boxen framför mig! säger Sara med ett skratt.

Den första boken är grön och hon tänker sig att alla ska ha olika färger. Men det får ta sin lilla tid. En av böckerna i ”boxen” blir språkhistoria.

– Jag kommer troligen inte skriva en bok för varje ordklass, det finns inte tillräckligt mycket att säga om räkneord, till exempel. Substantivboken kanske blir om substantiv, adjektiv och nominalfraser, säger Sara.

När hon har gjort allt det andra vill hon anta en musikalisk utmaning.

– Jag är ju musiker också i grunden. Det skulle vara väldigt kul att skriva en musikal, baserad på min tredje bok Tillbaka till henne.

Tanken på en musikal med grammatiktema får henne att skratta gott.

– Varför inte? Jag har många idéer men lite tid.

 

Läs Sara Lövestams blogg på saralovestam.se.(avautuu uuteen ikkunaan, siirryt toiseen palveluun)