Frasen hast du mir gesehen används en del i svenskan och kunde helt ordagrant översättas så här: ”har du sett åt mig”. Så begrips den emellertid inte av dem som använder uttrycket. En uppslagsbok från början av 1900-talet beskriver uttrycket på detta vis:
Hast du mir gesehen?, en i Sverige gängse tysk fras med ungefärliga betydelsen: det var allt en oväntad tilldragelse; hvem skulle trott det? Har man sett på maken! (Nfb XI 1909 Harrisburg–Hypereides: 67–68)
I uttrycket hast du mir gesehen uttrycker talaren (mir) med andra ord sin förvåning över något som meddelas den (du) som erhåller budskapet. Detta torde fortfarande i dag vara klart för många svensktalande i Finland, framför allt de äldre.
Mestadels svenska belägg
Även om frasen verkar tysk, återfinns de flesta belägg jag har hittat i svenska källor. Jag har inte hittat ett enda ordagrant belägg i någon tysk källa. Det äldsta belägget som jag känner till härstammar från Stockholm och första hälften av 1800-talet:
Man bör därjemte veta, att Kongl. Operahuset är ett hus för sig sjelf; icke så att förstå, som ville jag härmed beteckna, att det är fristående och utan att med andra vara sammanhängande, hvilket hvar och en förut vet, utan så att förstå, att hvad som i förtroende hviskas 6 trappor upp i nordöstra hörnet — hast du mir gesehen — inom 2 à 5 minuter med högan röst afficheras på understa botten af det sydvestra. (Torsslow 1835: 137)
En i Finland utgiven reseskildring från slutet av 1800-talet innehåller följande:
Vi kryssade nu några dagar upp mot Port Nolloth, hvars skimrande kopparrika bärg redan lyste, i fjärran. Dock „Hast Du mir gesehen!“ En ihärdig frisk kultje blåste emot, och då lasten till Nolloth var obetydlig, beslöt kaptenen vända om och styra kosan på Goda Hopps udden. (von Alfthan 1892: 24)
Det intressanta med hast du mir gesehen är att uttrycket vid första anblicken inte stämmer överens med tysk grammatik, eftersom det inte är naturligt att ha ett dativobjekt (mir, ”åt mig”) i detta sammanhang. Men enligt mig kan den vid första anblicken märkliga grammatiska konstruktionen troligen förklaras med att mir i uttrycket hast du mir gesehen är ett belägg på så kallad etisk dativ, det vill säga dativ som används för att uttrycka att en annan person än subjektet eller objektet (ofta den som uttalar sig) lägger in en värdering i det sagda. Korlén (1987:89–90) skriver att frasen är en svensk prägling och troligen har kommit till under den tid då etisk dativ hörde till tyskundervisningen i svenska skolor.
Etisk dativ i andra språk
Denna kategori tarvar några tilläggsförklaringar. Den förekommer nämligen i rätt många europeiska språk, bland annat i forngrekiskan och latinet, och är uppenbart talspråklig. Nedan ett exempel ur latinet:
Quid tibi vis? Vad vill du då (egentligen)? …
Mihi illam laudas? Berömmer du verkligen henne? (Sjöstrand 1960: 170)
Tibi och mihi är exempel på latinska dativformer. I citatet betyder tibi ordagrant ”till dig” och mihi ”till mig”. I en fotnot erbjuder Sjöstrand några tilläggsexempel från diverse andra europeiska språk:
Jfr sv. ’Du var mig en stackare’; ty. ’Du bist mir der Rechte’; fra. ’Tu m’es un drôle de garçon’. — Regarde-moi cela (ça)!
Svenska Akademiens stora grammatik innehåller somliga kommentarer och ett par intressanta exempel:
Mig som objekt vid värderande subjektspredikativ. I deklarativa huvudsatser med ett nominalt subjektspredikativ som har värderande innebörd används mig optionellt som objekt […]:
Du var mig en klurig en.
Det var mig en skicklig pianist. (Teleman, Hellberg & Andersson 1999, 262)
Argumenteringen är aningen omständlig, men slutsatsen är klar: i en fras som uttrycker en värdering, betecknar mig värderaren. Termen ”etisk dativ” används inte här; likheten med tidigare anförda exempel från andra språk är emellertid uppenbar. Det betyder att mir i uttrycket hast du mir gesehen inte är ett felanvänt dativobjekt utan uttrycker talarens värdering av det som hon eller han talar om.
Beträffande hur etisk dativ uppkommit och spritt sig i europeiska språk, så är min uppfattning åtminstone för närvarande att den nog ytterst beror på kontaktinflytande från forngrekiskan; detta torde gälla även ett visst antal andra betydande sameuropeiska språkliga egenheter, såsom t.ex. perfektum med ha (jfr Drinka 2017) och pronominas plurala artighetsformer (jfr Zilliacus 1953).
Källor
Ahlqvist, Anders 2017 Hast du mir gesehen, Germano-Celtica: A Festschrift for Brian Taylor, utgiven genom Anders Ahlqvist och Pamela O’Neill, Sydney Series in Celtic Studies 16, 21–33.
von Alfthan, G. E. 1892 En afrikansk resa, Helsingfors: P. H. Beijers Bokhandel.
Blanche, Thore 1905 Skollofskolonier, Idun 34, 437–438.
Drinka, Bridget 2017 Language Contact in Europe: The Periphrastic Perfect through History, Cambridge University Press.
Humbert, Jean 1960 Syntaxe grecque, Paris: Klincksieck.
Korlén, Gustav 1987 Bemerkungen zum deutschen Einfluß auf den schwedischen Wortschatz der Nachkriegszeit, Stockholm Studies in Modern Philology, New Series 8, 86–95.
Nfb = Nordisk familjebok 1904–1926, Stockholm: Nordisk familjeboks förlagsaktiebolag.
Sjöstrand, Nils 1960 Ny latinsk grammatik, Lund: Gleerup.
Tandefelt, Marika 2002 Rothe-Wahlska, Viborgs fyra språk under sju sekel, utgiven genom Marika Tandefelt, Esbo: Schildts 167–233.
Teleman, Ulf, Staffan Hellberg och Erik Andersson 1999 Svenska Akademiens grammatik 2 Ord, Stockholm: Norstedts Ordbok.
Torsslow, Gustaf Ludvig 1835 Första Afdelningen, Handlingar rörande Kongl. Teatern I, Stockholm: D. M. Lublin 1–126.
Zilliacus, Henrik 1953 Selbstgefühl und Servilität: Studien zum unregelmässigen Numerusgebrauch im Griechischen, Commentationes Humanarum Litterarum 18 3, Helsingfors: Finska Vetenskaps-Societeten.