Charles Goodwin inledde dagen med sin uppslagsrika föreläsning om den intersubjektiva organisationen av mänskliga handlingar. Föreläsningen var en av hans insatser som rådgivande expert för spetsforskningsenheten för intersubjektivitet i interaktion vid Helsingfors universitet (läs mer >>(avautuu uuteen ikkunaan)).
Intersubjektivitet är ett svårfångat och abstrakt begrepp, som handlar om hur människor i interaktion ömsesidigt utgår ifrån, strävar efter och uppnår samförstånd om sina inbördes relationer, sina gemensamma handlingar och sin samfällda tolkning av omvärlden.
Under föreläsningen diskuterade Goodwin intersubjektivitet utifrån tankar av bl.a. de fenomenologiska sociologerna Edmund Husserl och Alfred Schütz, men föreläsningens höjdpunkter bestod ändå av de gånger han relaterade begreppet till sin egen forskning och illustrerade med analyser av videoinspelade samtal. Att människor tillsammans skapar handlingar och betydelser blev speciellt tydligt i exemplen där Goodwins far deltog. Efter en infarkt kunde han endast yttra de tre orden yes, no och and, men med hjälp av dessa tre ord, gester och kroppspråk tog han aktivt del i samtal genom att dirigera andra att yttra det han hade att säga. Med sitt bidrag betonade Goodwin att en central förutsättning för intersubjektivitet är en ömsesidig vilja och tro att vi kan förstå varandra. Bara vi förväntar oss att den andra vill och försöker kommunicera med oss och har något vettigt att säga kan en ömsesidig förståelse uppnås, oberoende av om det i första hand sker med hjälp av gester, handlingar eller ett gemensamt språk.
Senare samma dag höll Marjorie H. Goodwin ett inspirerande föredrag som poängterade vilken stark och grundläggande modalitet beröring är i det mänskliga samspelet. Inom den samtalsanalytiskt inspirerade forskningen har mänsklig interaktion i allt högre grad börjat uppfattas som en ömsesidig växelverkan som regleras och konstrueras av en kombination av olika modaliteter så som språk, gester och kroppsspråk. Att i studier av interaktion fokusera intresset på beröring är ändå en välkommen och ny vinkling.
Marjorie H. Goodwin presenterade inte en klart strukturerad analys av sekvenserna hon spelade upp, utan valde att låta publiken överösas av en videokavalkad av olika situationer, där familjemedlemmarna genom beröring kommunicerade med varandra. Videoklippen ingår i ett unikt material om ca 30 timmar, under vilka familjer i USA generöst låtit inspelningsteamet följa med deras privata vardagsliv. Publiken fick följa med ömhetsbetygande kramar och kyssar samt mjuka inbäddningar om kvällarna, men också hur en förälder med en lätt beröring på barnets axel alldeles ordlöst kan signalera att det är dags att gå och lägga sig, eller att pianospelandet får vänta till en annan gång. Med detta grepp lyckades Goodwin övertyga publiken om vilken effektiv, emotiv och mäktig interpersonell resurs beröring kan vara.
Charles Goodwin är professor i tillämpad lingvistik och Marjorie H. Goodwin är professor i antropologi. Båda innehar sina professurer vid UCLA (University of California at Los Angeles). Även om de representerar två olika ämnen har de i sin forskning ofta närmat sig och inspirerats av varandra. De har även forskat och publicerat tillsammans. Båda två uppfattar interaktion som sociala handlingar och poängterar att mänsklig interaktion består av många fler modaliteter än endast språk, bl.a. gester, kroppsspråk och beröring.
