Den 1–2 december ordnade Lingvacity i Vasa det internationella symposiet Language Planning – State of the art. På symposiet talade forskare och centrala aktörer inom området språkplanering om språksituationen i olika länder. Professor Miquel Strubell från Universitat Oberta de Catalunya i Spanien presenterade sin teoretiska modell för faktorer som påverkar ett språks etnolingvistiska vitalitet i ett samhälle. Modellen har han döpt till Catherine Wheel efter en snurrande fyrverkeripjäs.

Colin H Williams från Cardiff University, School of Welsh talade om språkplaneringserfarenheter i Irland och Wales. På Irland har en språkkommissionär för iriskan, trots stora protester från irländarna själva, lagts ner av (till synes) ekonomiska skäl. Williams budskap till finlandssvenskarna i publiken var att man inte ska ta status quo för givet, och att indragningar av olika poster kan sägas göras av ekonomiska orsaker även om den verkliga orsaken är ideologisk.

Minoritetsspråkssituationer jämfördes under symposiet med en rulltrappa. Ett minoritetsspråk kan ses som en person som försöker gå uppåt i en rulltrappa som rullar neråt. Det går att komma uppåt bara man är målmedveten och jobbar hårt, men släpper man taget och tar det lugnt åker man snabbt ner igen. Ett minoritetsspråk kan aldrig vila på lagrarna.

Sylfest Lomheim från universitetet i Agder talade om norsk språkpolitik. Lomheim kan tänka sig ett Norge om hundra år där de två norska språken har blivit ett, alternativt engelskan har tagit över. Svagheten i den nuvarande norska språksituationen är de två skriftspråken nynorska och bokmål, och norskan skulle enligt honom stärkas om man kunde enas om en skriftspråksnorm. Han underströk också att vi i Norden har vi ett trumfkort mot resten av världen i den ömsesidiga skandinaviska språkförståelsen.

Pirkko Nuolijärvi från Forskningscentralen för de inhemska språken presenterade den finländska situationen, och tog de tvåspråkiga skolorna till tals. Hon anser att förslaget är intressant, och att vi inte ska skjuta det i sank utan att först utreda saken ordentligt.

Många av talarna under symposiet underströk att språkkunskap är en viktig faktor i om ett samhälle klarar sig i globaliseringen eller inte. Det krävs ett starkt modersmål i kombination med kunskaper i främmande språk för att vi ska kunna skapa ett samhälle som är konkurrenskraftigt i fråga om kvalitet.

Symposiet var både givande och välarrangerat. Det är ändå synd att så få politiker var närvarande. Mycket av det som sades under konferensen kunde ha varit nyttigt för politiker som har olika språks, särskilt minoritetsspråks, status på sin agenda. Även mediernas intresse för symposiet var förvånande svagt.

Lingvacity, som är ett samarbetsprojekt mellan Vasa universitet, Åbo Akademi och Vasa stad, presenteras närmare i nästa nummer av Språkbruk.