Verb som framställa och tillfoga brukar kallas fast sammansatta, medan motsvarigheterna ställa fram och foga till kallas löst sammansatta. Egentligen är det inte riktigt logiskt att kalla verb av det senare slaget för löst sammansatta eftersom de i själva verket inte alls är sammansatta. Termerna fast och löst sammansatta verb används de facto inte heller på detta sätt i den stora grammatikboken Svenska Akademiens grammatik, men eftersom det är så man för det mesta använder termerna gör jag det för enkelhetens skull också i denna artikel.
Med eller utan motsvarigheter
Löst sammansatta motsvarigheter är till exempel avbryta – bryta av, avfalla – falla av, avskriva – skriva av.
En del fast sammansatta verb saknar löst sammansatta motsvarigheter, till exempel inviga, påverka, tillåta, utbilda, övertala. Till denna grupp hör flera av verben med av som förled, till exempel avbilda, avfatta, avgöra, avvärja, men en del av dessa verb har också löst sammansatta motsvarigheter, till exempel avbryta – bryta av, avfalla – falla av, avskriva – skriva av.
Fasta sammansättningar är ofta semantiskt ogenomskinliga, så att delarna inte ger någon ledtråd när det gäller betydelsen.
Det finns också löst sammansatta verb som saknar fast sammansatta motsvarigheter, till exempel blomma ut, bjuda till, glömma bort, hålla med, koka över, passa på, tycka om. Dessa verb är i allmänhet mer vardagliga än de verb som enbart förekommer i fast sammansatt form.
I de fall där fast sammansatta verb har löst sammansatta motsvarigheter kan det semantiska och stilmässiga förhållandet mellan de fasta sammansättningarna och motsvarande lösa sammansättningar vara av olika slag. Jag ska gå lite närmare in på detta förhållande.
Samma betydelse
I många fall har fasta sammansättningar och motsvarande lösa sammansättningar mer eller mindre samma betydelse. Det finns dock ofta en stilskillnad, så att de fasta sammansättningarna är mer formella och skriftspråkliga än de lösa. Det gäller till exempel avtorka – torka av, ifylla – fylla i, inlämna – lämna in, medta – ta med, uppvärma – värma upp, utdela – dela ut. Språkvården brukar rekommendera att lösa sammansättningar av sådana verb ska användas i vanlig sakprosa för att texten ska bli ledigare.I vissa fall har de lösa sammansättningarna en lite längre preposition: motta – ta emot, genomläsa – läsa igenom.
De fasta sammansättningarna är ofta mer formella och skriftspråkliga än de lösa.
Det finns också fall där det varken finns någon betydelse- eller stilskillnad mellan fasta och lösa sammansättningar som motsvarar varandra, till exempel avfrosta – frosta av (vi borde avfrosta/frosta av frysen), fastslå – slå fast, ingripa – gripa in.
Olika betydelse
I vissa fall har fast sammansatta och motsvarande löst sammansatta verb olika betydelse. Då är det ofta så att den fasta sammansättningen har en mer abstrakt, överförd betydelse och den lösa en mer konkret betydelse, till exempel avbryta – bryta av (vi avbröt samtalet – hon bröt av en gren), avkasta – kasta av (fonden avkastar inte tillräckligt – hästen kastade av honom), injaga – jaga in (injaga skräck – jaga in hönsen) uppgå – gå upp (intäkterna uppgick till 700 euro – solen gick upp över skogen).
Lös sammansättning håller på att bli allt vanligare också i överförd betydelse.
I de ovannämnda exemplen är betydelsen hos fast och lös sammansättning olika, men den abstrakta betydelsen hos de fasta sammansättningarna påminner ändå på något sätt om den konkreta betydelsen hos de lösa, och man kan tänka sig att de ofta har ett gemensamt ursprung. Så kommer till exempel avkasta ’frambringa ekonomiskt resultat’ troligen från tyskans abwerfen, som ursprungligen har använts om träd som fäller frukt (till nytta för ägaren).
Här kan det påpekas att lös sammansättning håller på att bli allt vanligare också i överförd betydelse: vi blåser av bjudningen, ställer in lektionerna, tar över verksamheten.
Det finns också fall där en fast sammansättning och motsvarande lösa sammansättning har helt olika betydelse, till exempel avgöra (det avgör saken) – göra av (var har jag gjort av paraplyet?), avskriva ’avföra ur räkenskaper;lägga ner (åtal)’ – skriva av ’göra avskrift av’.
Ordgruppssammansättningar
Det finns många fasta verbsammansättningar som har en ordgrupp som förled. Ordgruppen utgörs normalt av en hopskriven prepositionsfras. Exempel: försiggå, igångsätta, omhänderta, tillhandahålla, tillrättavisa. Flera av dessa verb har löst sammansatta motsvarigheter som innehåller en särskriven prepositionsfras. Exempel: ifrågasätta – sätta i fråga, omintetgöra – göra om intet, tillfångata – ta till fånga, tillmötesgå – gå till mötes.
För sammansatta verb med en ordgrupp som förled gäller samma principer som för sammansatta verb med ett adverb eller en preposition som förled. Vissa av de fasta ordgruppssammansättningarna saknar löst sammansatta motsvarigheter, till exempel tillgodogöra, tillfredsställa, uraktlåta. I andra fall existerar det en motsvarande lös sammansättning som har ungefär samma betydelse som den fasta sammansättningen: omintetgöra – göra om intet, tillfångata – ta till fånga.
Slutligen finns det fall där den lösa sammansättningen har en helt eller delvis annan betydelse än den fasta. Gå för sig ’gå an’ betyder till exempel något annat än försiggå ’äga rum’. Det fast sammansatta tillrättavisa ’läxa upp’ har ett semantiskt släktskap med det löst sammansatta visa till rätta ’visa rätt väg’, men det förra verbet har en negativ betydelse som det senare saknar. Det fast sammansatta upprätthålla (vi försöker upprätthålla en viss standard) har en abstrakt innebörd, medan det löst sammansatta hålla upprätt (han hölls upprätt av två karlar) har en konkret innebörd.
Gå för sig ’gå an’ betyder till exempel något annat än försiggå ’äga rum’.
Substantiv, adjektiv och particip
Substantiv, adjektiv och particip som hör ihop med fast och löst sammansatta verb är normalt fasta sammansättningar: avfrostad, ifylld, mottagande, tillmötesgående, tillrättavisning, uppvärmning, uppbygglig, utbildning. Också när det gäller verb som enbart förekommer i löst sammansatt form är motsvarande substantiv, adjektiv och particip fast sammansatta: bortglömd, medhåll, omtyckt, påpasslig, utblommad.
Finlandssvenska partikelverb
Hinna till (räcka till), korva om (stuva om, flytta om), kruxa för/i (pricka för, kryssa för).
Det finns ett antal särfinlandssvenska partikelverb. I allmänhet förekommer de endast i lös sammansättning, eftersom de är vardagliga och talspråkliga. Här följer ett antal exempel ur Finlandssvensk ordbok med standardsvenska motsvarigheter inom parentes: betala bort (betala av), brinna fast (brännas vid), falla emellan (komma i kläm, bli lidande, falla mellan två stolar), gå om (gå över, om sjukdom eller sinnesstämning), hinna till (räcka till), korva om (stuva om, flytta om), kruxa för/i (pricka för, kryssa för), lämna bort (utelämna, sluta med), lämna emellan (stå över, hoppa över, avstå), rådda till (röra ihop, stöka till), trampa in (trampa i klaveret, göra bort sig), tura om (turas om), vara fast (vara upptagen).
Fast sammansatta finlandssvenska partikelverb är det ont om, men några sådana hittar jag trots allt i Finlandssvensk ordbok: sammankomma (sammanträda, samlas), understrecka (ofta: stryka under), utdimittera (utexaminera).
Källor
Hultman, Tor G., 2003, Svenska Akademiens språklära. Stockholm: Svenska Akademien.
af Hällström-Reijonen, Charlotta och Reuter, Mikael, 2008, Finlandssvensk ordbok. Helsingfors: Schildts Förlags AB.
SAG, Svenska Akademiens grammatik, 1999. Stockholm: Svenska Akademien.
Thorell, Olof, 1981, Svensk ordbildningslära. Stockholm: Esselte Studium AB.