Den 18 maj 2021 ordnades Hanaholmens språkvårdsdag i samarbete med Hugo Bergroth-sällskapet, Institutet för de inhemska språken och Hangö sommaruni. Årets tema var ”Rätt ord i rätt tid. Om nya begrepp och laddade ord. Hur väljer jag när världen förändras?”. Språkvårdsdagen ordnades online och var gratis, vilket gjorde att långt över 300 personer kunde delta.
Rätt ord räcker inte
Först ut som talare var Don Kulick, professor i antropologi vid Uppsala universitet, med föredraget ”När språket är lika med handling riskerar handlingen att stanna vid språket”. Han berättade om sin forskning där han jämfört hur personer med olika funktionsnedsättningar bemöts i Danmark och Sverige. I Sverige lägger man relativt stor vikt vid ett politiskt korrekt språk, medan man i Danmark till vardags använder ord som skulle vara stötande på svenska när man refererar till de här personerna. Också de danska personerna med funktionsnedsättning använder i stor utsträckning de här orden om sig själva. Syftet med forskningen var att undersöka om ett politiskt korrekt språk också innebär att personerna med funktionsnedsättningar i praktiken behandlas bättre av vården.
I själva verket visade resultaten det motsatta. I Danmark bemöttes personer med funktionsnedsättning i högre grad som vuxna människor med vuxna känslor, behov och rättigheter. I Sverige visade Kulicks forskningsresultat att personer med funktionsnedsättning i större utsträckning behandlades som omyndiga eller som barn. Ett exempel på det här var att danskarna med funktionsnedsättning kan få hjälp av sina vårdare även i sexuella sammanhang. Vårdaren kan hjälpa personen att leva ett liv där även sex ingår som en naturlig del av personens vardag. I Sverige anser man i stället att det här inte hör till vårdarens uppgifter.
Man lägger så mycket energi på att använda de rätta orden för att inte kränka någon, att det verkar som att man engagerar sig väldigt mycket i frågan.
Don Kulick menar att den här skillnaden beror på att man i Sverige fokuserar för mycket på att använda politiskt korrekta termer. Man lägger helt enkelt så mycket energi på att använda de rätta orden för att inte kränka någon, att det verkar som att man engagerar sig väldigt mycket i frågan. Samtidigt glömmer man att engagera sig i sådant som faktiskt skulle kunna förbättra tillvaron för personerna det handlar om. I slutändan har engagemanget stannat på ordnivå. Med andra ord menar Kulick att det kan vara farligt att lägga alltför mycket vikt vid språket, eftersom ett språkligt engagemang kan få det att verka som om de faktiska förhållandena har förbättrats, trots att inget konkret har hänt. Dessutom understryker han att språket konstant förändras, och det som ses som politiskt korrekt i dag kan komma att ses som kränkande i morgon.
Ord kan utesluta
Den andra talaren var Maria Swanljung, kommunikationschef vid Diskrimineringsombudsmannens byrå, med föredraget ”Vi och de andra – hur ordval kan stärka polarisering”. Hon visade exempel på hur man i bland annat tidningstexter har använt sig av ordval som i onödan uteslutit vissa personer och grupper. Ett av exemplen var hur en rubrik använde ordet studentfest, och därmed endast syftade på dem som tar studentexamen. Ett mer neutralt och inkluderande ordval hade varit examensfest, eftersom man då också syftar på dem som tar examen från exempelvis en yrkesskola. Swanljung höll med Kulick om att man inte ska lägga allt fokus på språket utan också på handling, men samtidigt visade hon hur man enkelt kan bli mer inkluderande med hjälp av språket.
Språknormering
Dessutom hörde vi Sofia Tingsell, språkvårdare på Språkrådet i Sverige, som talade under rubriken ”Språkvårdens kakofoni – vad tar man hänsyn till vid språknormering?”. Föredraget handlade om hur språket ständigt utvecklas, och hur språkvården går till väga för att balansera mellan att normera språket och samtidigt inte vara för strikt. Ett exempel var ordet kakofoni. Stavningen kakafoni är traditionellt sett felaktig, men i och med att den har blivit allt vanligare har språkvårdarna konstaterat att det inte längre finns anledning att motarbeta den.
Vems perspektiv presenteras?
Pia Mikander, lektor vid Helsingfors universitet, talade om ”Förändringar i läromedelstexter – vems röst hörs, när behövs nya ord och perspektiv?”. Det här handlade om på vilket sätt olika ämnen beskrivs i läroböcker, och ur vilka personers perspektiv. Bland annat hade hon exempel där berget Uluru i Australien (även känt som Ayer's Rock) beskrivits ur en turists synvinkel, trots att platsen är mycket viktig för ursprungsbefolkningen i området. Ett annat exempel var att man i historieböcker har använt ord som erövra för att beskriva hur araber tog sig till Europa, medan romarna endast ”fanns” eller ”bodde” i allt större områden.
Kontroversiella ord i ordböcker
Slutligen talade Emma Sköldberg, huvudredaktör för Svensk ordbok, om kontroversiella ord i Svensk ordbok. Sköldbergs inlägg handlade om hur man i Svensk ordbok har valt att göra med sådana ord som inte längre anses politiskt korrekta, eller på annat sätt är kontroversiella. Redaktionen har alltså valt att ha kvar de kontroversiella orden i ordboken, men med kommentarer som ”kan uppfattas som nedsättande” och ”starkt nedsättande”. Dessutom finns det hänvisningar från de kontroversiella orden till de mer neutrala orden, men inte tvärtom.
Hugo Bergroth-priset är ett pris på 5 000 euro som årligen delas ut till någon som har bidragit till en ökad kunskap om betydelsen av en god svenska. I år gick priset till tolkarna Tiina Sjelvgren och Annica Törmä. Motiveringen var att de har haft en mycket viktig roll i att förmedla information på svenska från myndigheterna, inte minst under coronapandemin. Sjelvgren och Törmä beskrivs som flexibla, kunniga och utmärkta språkliga förebilder. Dessutom delades priset Språksporren ut. I år gick Språksporren till språkexperten Jenny Sylvin och journalisten Jens Berg, för deras arbete med språkpodden Näst sista ordet. Svenska kulturfonden finansierar båda priserna.