Som språknörd gillar jag att fundera på nyansskillnader och betydelseskiftningar i språket. Den här gången handlar det om att hitta semantiska orsaker till att två ord som kombinerats i en text inte riktigt tycks passa ihop med varandra.
De två ord det gäller ingår i en passus som en alert frågeställare gjorde mig uppmärksam på för en tid sedan: tillväxten ökade endast något år 2020. Frågeställaren stördes av uttrycket endast något. Hen ansåg att det inte gick att kombinera endast och något på detta sätt. I stället föreslog hen ordalydelsen endast marginellt. När jag smakade på kombinationen endast något måste jag erkänna att inte heller jag tyckte att den lät bra. Men varför? Jag beslutade mig för att försöka reda ut orsakerna.
Något betyder ’lite’
Det visade sig inte vara så lätt att bena ut varför det inte lät bra att kombinera endast och något på detta sätt. Jag fick anledning att ge mig ut på en liten semantisk exkursion och kartlägga betydelsen av såväl något som endast.
I exemplet har något en adverbiell funktion och används som ett gradadverbial. Enligt ordböckerna har det betydelsen ’lite’, ’en smula’. Det går utmärkt att använda något i denna betydelse utan endast och säga tillväxten ökade något år 2020. Enligt min mening skulle det också vara fullt möjligt att kombinera lite och en smula med endast i vårt exempel: tillväxten ökade endast lite/en smula år 2020. (Stilmässigt låter det visserligen inte så bra, eftersom endast är mer formellt än lite och en smula, men det är en annan sak.) Det skulle också gå bra att säga tillväxten ökade endast marginellt, som frågeställaren föreslog. Men varför inte endast något, om något har samma betydelse som de ovanstående uttrycken?
Något är obestämt
Jag tror att orsaken till att endast något inte låter bra har att göra med att något i denna adverbiella användning utöver betydelsen ’lite’, ’en smula’ också har andra semantiska nyanser. Det är dessa konnotationer som gör att ordet inte passar ihop med endast. Något i adverbiell användning överensstämmer formellt med neutrumformen av pronomenet någon, och kan säkert också sägas ha kvar en nyans av betydelsen hos detta pronomen, det vill säga ’enskild person eller företeelse som inte är närmare känd eller angiven (Svensk ordbok utgiven av Svenska Akademien) eller ’en obestämd’ (Bonniers svenska ordbok). Det är alltså fråga om någonting obestämt, och en orsak till att endast och något inte passar ihop kan vara att det adverbiella något också har detta element av obestämdhet, medan endast är mer bestämt och exakt.
Logisk kullerbytta
En annan, viktigare, orsak tror jag ligger i perspektivet. Motsatsen till pronomenet någon är ingen. På ett plan kan det adverbiella något alltså uppfattas som motsats till inget eller ingenting, och det anger då ett slags positiv riktning i förhållande till ingenting. Adverbet endast har å sin sida ett slags negativ riktning: det anger att en avsedd mängd är ’oväntat eller oönskat liten’ (Svenska Akademiens grammatik). Endast betyder enligt Svenska Akademiens ordlista ’ingenting annat än’ och enligt Svensk ordbok utgiven av Svenska Akademien ’inte mer än’. Om vi ersätter endast med inte mer än i vårt exempel skulle det lyda tillväxten ökade inte mer än något år 2020, en sats som är tydligt oidiomatisk. Orsaken till att det inte låter bra att kombinera endast och något kan alltså ligga i det blir en kombination av en positiv och en negativ semantisk riktning. Man kan säga att det blir ett slags perspektivkrock eller en logisk kullerbytta.