Enaresamiskans prestige har ökat och blivit mer jämbördigt med de andra samiska språken, visar Annika Pasanens (Helsingfors universitet) doktorsavhandling Kuávsui já peeivi?uovâ. ’Sarastus ja päivänvalo’ – Inarinsaamen kielen revitalisaatio(avautuu uuteen ikkunaan, siirryt toiseen palveluun). (’Gryning och dagsljus – revitalisering av Enaresamiskan’). I avhandlingen undersöks revitaliseringen av enaresamiskan på samhällelig nivå och individnivå mellan åren 1997 och 2014. Opponent vid disputationen var Tove Skutnabb-Kangas, Åbo Akademi.
På 1990-talet talades enaresamiskan inte alls av barn under skolåldern, och av bara ett fåtal ungdomar. Språket var nära att dö ut helt. Men 1997 inleddes en enaresamisk språkboverksamhet, dvs. en typ av språkbadsdagvård där de anställda bara talar Enaresamiska med barnen och varandra. Därefter blev enaresamiskan ett undervisningsspråk som användes i olika ämnen, först på de lägre klasserna, senare i hela grundskolan.
Så småningom spred sig språkkunskaperna till de vuxna och till hemmen. Nu används det i allt högre grad i skolundervisningen, medierna och kulturlivet.