I september kom två skolklasser för första gången på besök till Kulturkontakt Nords lokaler i centrala Helsingfors för att delta i det nya projektet. Kaffebröd var framdukat, borden ordnade i smågrupper för att efterlikna cafémiljö och de förväntansfulla arrangörerna stod redo att ta emot. Skulle eleverna våga tala svenska?

Projektet föddes i våras på Kulturkontakt Nord, ett nordiskt kulturcenter i Finland. Rådgivarna Camilla Cedercreutz-Bäck och Tarja Terävä hade jobbat med barn- och ungdomsverksamhet tidigare och nu ville man få finskspråkiga ungdomar att våga prata svenska och bli intresserade av svenska språket och Norden.

– Vi ville visa på ett positivt sätt att man har nytta av att kunna svenska, berättar Tarja Terävä. Det var viktigt att ungdomarna skulle få se att de kan kommunicera med andra nordiska ungdomar.

Ett pilotprojekt i form av ett kulturcafé började växa fram, det fick namnet Bit För Bit mot Norden – Pala palalta Pohjolaan. Tarja vill understryka att det hela tiden har varit ett samarbete mellan Kulturkontakt Nord, lärare i huvudstadsregionen och studenter vid Helsingfors universitet. Tyngdpunkterna låg på att skapa ett rum där eleverna skulle få prata svenska utan att vara rädda för att göra fel samtidigt som de fick lära sig mer om de nordiska länderna.

Kylskåpsdikter populärt

Så kom dagen för den första caféträffen. Och visst vågade eleverna tala svenska. Ganska snabbt visade det sig att eleverna var på mycket olika nivå språkmässigt. En del klarade att tala relativt självständigt medan andra behövde hjälp för att hitta orden. Klassernas lärare fanns alltid närvarande men elevernas diskussioner vid borden leddes av studenter från Helsingfors universitet som fungerade som gruppledare. Alla elever försökte alltid att prata svenska, finskan kom in som en nödlösning endast när orden tog slut eller nervositeten blev för stor. Oftast behövdes uppmuntran från gruppledarna. Men vid några tillfällen hördes eleverna tala svenska sinsemellan även när gruppledaren inte var där.

– Jag var överraskad att pojkarna var så modiga, säger Anu Takalo, en av gruppledarna på kulturcaféet. Man får jämt höra att pojkar inte kan språk men här var det tvärtom, trots att de inte kunde allt så vågade de och var aktiva.

Varje träff kretsade kring ett bestämt tema, som hobbyer och dikter. Dikttemat var helt klart det mest krävande temat, men kanske också det mest givande. Under den inledande poesihögläsningen hördes gäspningar här och var. Men eleverna kvicknade till och visade prov på kreativitet när kylskåpspoesin plockades fram. Kylskåpspoesi är små kylskåpsmagneter bestående av ord som kan kombineras till dikter. Det fina med kylskåpspoesi är att det är enkelt att skapa något som låter som riktiga dikter, vilket eleverna också snappade upp. Många dikter lockade till skratt medan andra var finurliga, och alla elever fick uppleva glädjen av att ha skapat något på ett annat språk.

Får det lov att vara en bit svenska?

Under alla träffar fanns det nordiska med på ett hörn. Och eftersom konceptet var kulturcafé bjöd man på kaffebröd. Eleverna fick smaka något från de nordiska länderna under varje träff. Under höstens gång mumsades det på allt från norsk mesost och åländskt svartbröd till den isländska kvargen Skyr. Men det nordiska syntes också i form av ett kunskapsspel om Norden, besök i Kulturkontakt Nords bibliotek och gästande nordbor som berättade om sina hemländer. Eleverna fick därmed möjlighet att lyssna på danska – något förenklad och blandad med skandinaviska – och även ställa frågor till gästerna.

Till arrangörernas glädje var ungdomarna under alla träffar mycket avslappnade och mestadels öppna för intryck. Även i skolorna har projektet väckt nyfikenhet. Elever från andra klasser har frågat lärarna vart de åker varje vecka och undrat om det finns möjlighet att komma med.

– Det var lätt att motivera eleverna att komma med i projektet, kanske för att de inte skulle behöva göra så mycket på förhand, säger Reetta Ellenberg som undervisar i svenska och deltog med sin elevgrupp från Pukinmäen koulu.

Reetta överraskades ändå av att de elever som inte är så bra på svenska och har lågt betyg i ämnet ändå vågade öppna munnen och säga något. Projektet har dessutom inneburit konkreta resultat för elevernas del.

– Åtminstone en elev höjde sitt betyg genom sin muntliga prestation i Bit För Bit-projektet, tillade Reetta.

Vill göra skillnad

På Kulturkontakt Nord utvärderar man just nu höstens runda av kulturcaféer. Av elevernas feedback på kursen framkom att deras upplevelse av deltagandet var övervägande positiv på alla punkter. En elev berättade att hen ”insett att man förstår mer svenska än man tror”. I framtiden vill man i större utsträckning dra nytta av de resurser som organisationens eget bibliotek i Kajsaniemi erbjuder i form av böcker, musik och film.

– I våras sade vi att ”vi provar det här, för att se om det finns underlag, blir det bra så fortsätter vi”, säger Tarja Terävä.

Hon berättar att man har fått överväldigande god respons. Dels från skolor som vill vara med, dels från lärare som berömt projektet när de fått höra om det.

Man ser gärna att caféerna blir ett fast inslag hos Kulturkontakt Nord framöver.

– Vi vill även vidareutveckla konceptet så att de som deltagit i första caférundan kan gå en fortsättningskurs, säger Tarja.

Förhoppningen är att projektet inte ska bli endast en parantes i elevernas bekantskap med svenskt språk och kultur.

– Ibland är det just detaljerna som spelar roll, för en viss elev kan det göra stor skillnad att ha varit med i ett projekt som det här, säger Piia Suomalainen som studerar nordiska språk vid Helsingfors universitet, och som under hösten varit med som gruppledare på kulturcaféerna.

En viktig poäng är att visa finskspråkiga ungdomar att svenskan öppnar dörren till Norden. Niilo, 13 år och från Pukinmäen koulu, reser ibland till Sverige genom sin idrottshobby.

– Det blir ju lättare att förstå svenskarna, säger han.

En kurskamrat till honom invänder då att man med engelskan klarar sig överallt i Norden, och även i resten av världen. Men det finns en poäng i att kunna kommunicera med 20 miljoner människor i de nordiska länderna – på ett språk som är den ena partens modersmål. Särskilt när alternativet är att använda ett lingua franca som engelskan som inte är någondera partens modersmål.

I nuläget utestängs finska ungdomar från exempelvis arbetsmarknaden i Norge. Norge har ett skriande behov av arbetskraft inom bland annat servicesektorn och även om kunskaper i engelska är en fördel så ska man i regel kunna kommunicera på skandinaviska. Ser finskspråkiga elever det som ett rimligt mål att lära sig tala svenska flytande? En inställning som går helt i linje med Kulturkontakt Nords strävanden om kravlös språkinlärning återfinns hos Jani, 15 år och även han från Pukinmäen koulu:

– Man kan åtminstone alltid bli bättre.

Fakta:

Kulturkontakt Nord är en av Nordiska ministerrådets institutioner.

Organisationen har lokaler i Kajsaniemi och på Sveaborg i Helsingfors.

Två grupper med finskspråkiga högstadieelever, en från Gamlas och en från Bocksbacka, deltog i kulturcaféet.

Eleverna var 12–15 år gamla.

Varje skolgrupp deltog en gång i veckan under hösten i totalt i fyra caféträffar.

Är du intresserad av att få veta mer om de nordiska caféerna eller är du lärare och vill delta med din klass? Kontakta Camilla Cedercreutz-Bäck eller Tarja Terävä på Kulturkontakt Nord: ccb@kulturkontaktnord.org, tt@kulturkontaktnord.org.