Bristfälligt stöd i skolan för personer med dyslexi ger konsekvenser för arbetsliv och livsmöjligheter i vuxen ålder. Det visar Anna Foughantine från Stockholms universitet i sin avhandling Dyslexi genom livet – ett utvecklingsperspektiv på läs- och skrivsvårigheter. I avhandlingen undersöker Fouganthine hur personer med dyslexi hanterar sina svårigheter under och efter skoltiden.

Studien visar att skillnaderna i läsförmåga mellan personer med dyslexi och de utan inte minskar under skoltiden, trots specialpedagogiskt stöd. Allra viktigast för hur väl läs- och skrivinlärningen lyckas är istället elevernas förutsättningar vid skolstarten.

Och skillnaderna består även i vuxen ålder. Läsutvecklingen avstannade för ett flertal informanter med dyslexi efter avslutad skolgång. När de läsrelaterade funktionerna testades vid 29 års ålder fanns en dramatisk skillnad mellan personer med dyslexi och personer utan dyslexi. Skillnaderna i läsförmåga mellan grupperna hade inte minskat alls jämfört med utgångsläget i årskurs två.

”Skolan har en sammanhållande effekt genom undervisning och träning, men efter skoltiden ökar skillnaden. Läsförmåga är en färskvara, säger Fouganthine. Studien visar att de som vuxit upp med dyslexi haft svårt med att få sina problem uppmärksammade i den svenska skolan. De har även fått ett bristfälligt specialpedagogiskt stöd. Många har inte fått någon förklaring till sina svårigheter och fått hantera problemen på egen hand”

”Elever med dyslexi behöver få information och kunskap om sina egna svårigheter. Dessa elever kan uppleva skolarbetet som ett hot mot självkänslan och är på så vis extra sårbara. Studien visar också att ett starkt stöd hemifrån är viktigt.”

Hinder i läsutvecklingen får konsekvenser på ett flertal områden, såsom arbetsliv och livsmöjligheter, visar studien. Personer med lässvårigheter valde program i den svenska gymnasieskolan som krävde så lite läsning och skrivning som möjligt, och endast ett fåtal gick vidare till universitetsstudier. Vissa personer hade dock utvecklat extra styrkor inom vissa områden som de kunnat använda till sin fördel i arbetslivet, till exempel organisationsförmåga och social kompetens.