Den sverigefinska språkvården fyller 40 år i år och Språkbruks systertidskrift Kieliviesti fyller 35. I anledning av detta ordnades det ett jubileumsseminarium på Finlandshuset i Stockholm den 6 november.
Språkvårdsverksamheten kom till tack vare en grupp eldsjälar. Liksom Svenska språknämnden, som stod modell för verksamheten, verkade Sverigefinska språknämnden i början på ideell grund. Det skapade osäkerhet, eftersom man aldrig kunde veta om man skulle få tillräckliga anslag. De båda nämnderna hade ända från början ett nära samarbete, och år 2006 uppgick de båda i den myndighet som fick namnet Institutet för språk och folkminnen. Avdelningen för språkvård benämns Språkrådet och utöver svenska och finska arbetar man med meänkieli, jiddisch, romska och svenskt teckenspråk.
Programmet på jubileumsseminariet gick på finska på förmiddagen och på svenska på eftermiddagen. Sverigefinska språknämndens tidigare chef, Paula Ehrnebo, gav en historisk tillbakablick över den sverigefinska språkvården. Hon ställde sig frågan om det i dag ens vore möjligt att få till stånd språkvårdsverksamhet på ideell grund. Verksamheten kom till som svar på ett stort behov. Den finska inflyttningen till Sverige var stor på 1960- och 1970-talen och icke-svenskkunniga behövde översättning och tolkning. Det behövdes dessutom finska termer för svenska samhällsfenomen. Vad man skulle kalla t.ex. landsting och försäkringskassa var ingen självklarhet då. Ehrnebo konstaterade också att det i hög grad är samma typ av fenomen som den sverigefinska språkvården och den finlandssvenska språkvården ställs inför.
I förmiddagens andra föredrag fick publiken höra om hur finska talas i dag. Institutet för de inhemska språkens direktör Pirkko Nuolijärvi fastslog att språkvarieteter överlappar varandra och att vissa dialektala drag lever kvar i dagens finska. Eftersom flyttningen går söderut kan man också skönja att tavastländska drag i viss mån vinner terräng.
Eftermiddagens program gick på svenska och kan sägas ha varit ägnad åt den miljö som den sverigefinska språkvården verkar i. Generaldirektör Ingrid Johansson Lind gav en presentation av Institutet för språk och folkminnes omfattande verksamhet. Kaisa Syrjänen Schaal från Svenska kyrkan presenterade utmaningar med minoritetsspråksarbetet i Sverige och Olle Josephson, tidigare chef för Språkrådet och numera professor vid Stockholms universitet diskuterade kategorisering av språk (huvudspråk, grannspråk, modersmål, minoritetsspråk, främmande språk, moderna språk). Han framhöll också att sverigefinskan gått i spetsen för den utveckling som skett vad gäller minoritetsspråkens utveckling mot bättre status.
Seminariet avslutades av Språkrådets nytillträdda chef Harriet Kowalski.