De vanliga små orden när och då kan användas på ett flertal olika sätt i språket. Adverbet när kan användas som frågeord både i direkt och indirekt fråga: När kommer du?; Jag undrar när du kommer. Också adverbet då kan användas i vissa frågeuttryck: Var då?; Hur då? Dessutom används då i huvudsatser för att ange tid: Hon kom hem klockan åtta, och då var det redan mörkt. Vidare kan då användas i betydelsen ’i så fall’: Då ses vi klockan sju.
Som bisatsinledare används när och då primärt i temporala bisatser, det vill säga för att ange tid. Jag har tidigare skrivit om valet mellan när och då i sådana bisatser (När eller då? https://www.sprakbruk.fi/-/nar-eller-da-). Temporala bisatser kan lätt få betydelsenyanser som uttrycker också annat än tid, och därför har sekundära betydelser utvecklats hos när och då. Bägge orden kan till exempel uttrycka villkor: Man ska stanna hemma när/då man är sjuk. Här kan när och då uppfattas som liktydiga med om. Ytterligare en sekundär betydelse hos då är motsättning: Då Lisa gillar kaffe gillar Lasse te. Här skulle då kunna ersättas av medan. När å sin sida kan ibland ha ungefär samma betydelse som fastän: Varför kom du inte när du hade lovat? I många fall är gränsen mellan temporal betydelse och sekundära betydelser glidande, och tolkningen beror på kontexten.
Då som orsaksmarkör
Det finns en sekundär betydelse hos subjunktionen då som kan sägas vara stabilare än de andra, nämligen kausal betydelse, orsaksbetydelse. Temporala bisatser implicerar ofta en orsaksrelation, och hos då har den kausala betydelsen blivit så etablerad att ordböcker tar upp den som ett eget betydelsemoment vid sidan av den temporala betydelsen. Så gör till exempel Svensk ordbok utgiven av Svenska Akademien (SO), som tar upp betydelsen ’av den orsaken att’ som ett eget moment för då. SO ger exemplet Då lönen är otillräcklig, kan hon inte anta erbjudandet. Här är då synonymt med eftersom. SO framhåller att då är formellt i denna betydelse.
Trots att då har etablerats som orsaksmarkör kan det i många fall vara oklart om ett då i en bisats har tidsbetydelse eller orsaksbetydelse, alltså om det ska tolkas som (temporalt) när eller som eftersom. Så är det i exemplet Då forskarna har kartlagt biverkningarna kan den nya medicinen framställas, där då kan tolkas på båda sätten. Ofta kan sammanhanget klargöra vilken tolkning som är aktuell, men det brukar ändå rekommenderas att skribenter använder antingen när eller eftersom i stället för då för klarhetens skull.
När som orsaksmarkör
Även subjunktionen när kan ofta ha en kausal nyans, men till skillnad från då har den har inte helt etablerats som orsaksmarkör. SO säger om när: ’ibland med funktion av en sorts orsaksmarkör’: När du inte vill, går inte jag heller. Svenska Akademiens grammatik (SAG) påpekar att det beror på kontexten och bisatsens betydelse i övrigt om en bisats med när ska tolkas som en tidsbisats eller en orsaksbisats. SAG ger exemplet När jag nu är här, vill jag passa på att tacka för senast som exempel på en bisats där när kan tolkas både temporalt och kausalt.
Finlandssvensk ordbok uppmanar oss att undvika kausal användning av när: ”Använd inte när i betydelsen eftersom.” Kan man alltså anta att kausalt när är vanligare i finlandssvenska än i sverigesvenska? I finlandssvenska dialekter förekommer kausalt eller kausalt-temporalt när eller når, och exempel från olika orter finns upptagna i Ordbok över finlandssvenska folkmål. Själv hittar jag flera exempel på kausalt när i gamla östnyländska brev med starka dialektala inslag. Här följer ett exempel ur ett brev från 1933. Det handlar såvitt jag förstår om en man som blivit befriad från militärtjänst: Här slapp en rekryt fri bara när han var så dum. Jag kan inte låta bli att ge ytterligare ett exempel på ett tydligt kausalt när, denna gång i ett barns text från senare tid: Kungen grät bara för när prinsessan dog.
Skillnad mellan då och när
Som sagt finns det fall där det är oklart om då och när ska tolkas kausalt eller temporalt. Eftersom då har utvecklats längre som orsaksmarkör än när finns det också fall där då entydigt kan användas för att ange orsak medan när inte kan användas. Ett sådant fall har att göra med tidsrelationen mellan bisats och överordnad sats. I allmänhet är handlingen i en temporal bisats med när och då i viss mening samtidig med handlingen i huvudsatsen: När/då hon gick till butiken träffade hon Pelle. Detta krav på samtidighet gäller inte för renodlat kausala bisatser, och ett tecken på att då är helt etablerat som orsaksmarkör är enligt SAG just att det kan användas utan krav på samtidighet mellan bisats och huvudsats. SAG ger exemplet Då jag redan vid förra sammanträdet utvecklade mina skäl för detta ställningstagande, kan jag denna gång fatta mig kort. Här är handlingen i den kausala då-bisatsen förlagd till förfluten tid, medan handlingen i huvudsatsen äger rum i nutid. Då som etablerad orsaksmarkör binds inte av något krav på samtidighet och kan därför användas som liktydigt med eftersom i exemplet (Eftersom jag redan vid förra sammanträdet ...). Däremot kan när enligt SAG inte användas utan samtidighet eftersom dess utveckling till orsaksmarkör inte har gått lika långt.
Enkät om då och när som orsaksmarkörer
Jag gjorde en enkät för att få reda på i vilken mån då och när som bisatsinledare uppfattas som orsaksmarkörer. Enkäten publicerades på Språkbruks Facebooksida.
Så här lydde enkäten:
Nedan hittar du fyra grupper med tre meningar var. Den första meningen i varje grupp innehåller ordet ”eftersom”. Kryssa för vilken eller vilka av de två andra meningarna i varje grupp (a eller b eller både a och b) som enligt din uppfattning kan användas i samma betydelse som den första meningen i gruppen. Det gäller enbart betydelse, inte till exempel stilnivå.
1. Eftersom det inte fanns klara bevis kunde ingen bli dömd.
a) Då det inte fanns klara bevis kunde ingen bli dömd.
b) När det inte fanns klara bevis kunde ingen bli dömd.
2. Eftersom han gick kursen för två år sedan behöver han inte ta den i år.
a) Då han gick kursen för två år sedan behöver han inte ta den i år.
b) När han gick kursen för två år sedan behöver han inte ta den i år.
3. Hon trivdes inte på festen eftersom hon inte kände någon.
a) Hon trivdes inte på festen då hon inte kände någon.
b) Hon trivdes inte på festen när hon inte kände någon.
4. Vattentunnan är full i dag eftersom det regnade i går.
a) Vattentunnan är full i dag då det regnade i går.
b) Vattentunnan är full i dag när det regnade i går.
Deltagarna skulle uppge om de vuxit upp i Finland eller i Sverige. De som vuxit upp i Finland skulle vidare ange om de vuxit upp i Nyland, i Åboland, på Åland, i Österbotten eller någon annanstans. Jag valde med avsikt att fråga deltagarna var de vuxit upp i stället för var de var bosatta, eftersom jag tänkte mig att språket i hög grad formas av uppväxtmiljön. Vidare skulle alla ange till vilken av sex åldersgrupper (under 20, 20–35, 36–50, 51–65, 66–80, över 80) de hörde. Deltagarna fick också komma med kommentarer.
Enkäten besvarades av sammanlagt 117 personer. Av dessa var 99 uppvuxna i Finland, 17 i Sverige och en i Norge. De olika regionerna i Finland var ojämnt representerade; de största grupperna av svarande hade vuxit upp i Nyland (68 personer) och Österbotten (18 personer). Ålder verkade inte ha någon större betydelse för resultatet, så jag går inte närmare in på den aspekten.
Jag valde att bortse från stilskillnader i själva enkäten, men över lag kan säkert sägas att kausalt när är mer talspråkligt än kausalt då, som enligt SO är formellt. Ett par svarande har också kommenterat att de kan tänka sig när som orsaksmarkör i vardagligt talspråk, inte i skrift.
Då accepteras som orsaksmarkör
Det är tydligt att då uppfattas som orsaksmarkör i mycket högre grad än när. Av de svarande har en stor grupp (84–97 procent) valt varianten med då i exemplen, medan endast 10–29 procent har valt varianten med när. I exempel 1, 2 och 4 är andelen då-svar 91–97 procent och andelen när-svar 10–18 procent. Exempel 3 (Hon trivdes inte på festen då/när hon inte kände någon) avviker i någon mån från de andra, eftersom när-svaren där är lite fler (29 procent) än i de andra exemplen, medan då-svaren är färre (84 procent).
Är kausalt när vanligare i Finland än i Sverige?
Eftersom 99 av de svarande är uppvuxna i Finland och bara 17 i Sverige är det svårt att dra några säkra slutsatser om skillnader mellan länderna utgående från resultaten. Några trender kan dock skönjas. I alla exempel är det en något större andel av dem som vuxit upp i Sverige som valt varianten med då och som alltså uppfattar då som en orsaksmarkör.
Det som särskilt intresserade mig var om enkäten visar några skillnader mellan Sverige och Finland i fråga om kausalt när. Som sagt avråder Finlandssvensk ordbok från när som orsaksmarkör, vilket tyder på att detta drag kan betraktas som en finlandism. Enkäten stöder denna uppfattning i någon mån, eftersom svarande som vuxit upp i Finland i högre grad har valt varianterna med när än svarande som vuxit upp i Sverige. Mest påfallande är skillnaden mellan länderna när det gäller exempel 4, där inte en enda av dem som är uppvuxna i Sverige valt när, medan 17 procent av dem som är uppvuxna i Finland gjort detta val. Exempel 3 avviker från de övriga, eftersom procenttalet för när är lika högt (29 procent) för Finland och Sverige. I detta exempel verkar kausalt när alltså vara mer acceptabelt än i de andra.
När det gäller de olika uppväxtorterna i Finland kan det noteras att en större andel av dem som vuxit upp i Nyland över lag har valt varianterna med när än av dem som vuxit upp i Österbotten, men man bör hålla i minnet att den österbottniska gruppen är liten jämfört med den nyländska.
Används kausalt när utan krav på samtidighet?
Exempelmeningarna i enkäten avviker från varandra i ett viktigt avseende. I meningarna 1 och 3 är handlingen i bisatsen samtidig med handlingen i huvudsatsen, men i meningarna 2 och 4 är handlingen i bisatsen förlagd till en annan tid (förfluten tid) än handlingen i huvudsatsen (nutid). Enligt SAG finns ett krav på samtidighet för temporala bisatser men inte för kausala bisatser. Att då kan användas i bisatser som inte är samtidiga med huvudsatsen visar alltså att det är etablerat som orsaksmarkör. Enligt SAG kan när däremot inte användas på detta sätt, vilket visar att dess utveckling till orsaksmarkör inte har gått lika långt. Utifrån SAG passar det alltså inte med när i meningarna 2 och 4.
Genom enkäten ville jag få reda på i vilken mån människors språkkänsla överensstämmer med SAG:s tolkning att när inte kan användas som orsaksmarkör när handlingen i bisatsen inte är samtidig med handlingen i den överordnade satsen. Frågan var alltså om människor skulle reagera annorlunda på när-varianterna i exempel 2 och 4 än i de övriga exemplen. Svaret blev försiktigt jakande: de som valt när-varianten i exempel 2 och 4 är färre (10 respektive 15 procent) än de som valt denna variant i exempel 1 och 3 (18 respektive 29 procent). Det förefaller också som om de som vuxit upp i Sverige har en starkare känsla för samtidighetsregeln än de som vuxit upp i Finland: 6 procent av sverigesvenskarna mot 10 procent av finlandssvenskarna har valt när-varianten i exempel 2, medan inte en enda sverigesvensk valt denna variant i exempel 4 (mot 17 procent av finlandssvenskarna). Också bland finlandssvenskarna verkar det finnas skillnader: det är en betydligt mindre andel av österbottningarna än av nylänningarna som valt när i exempel 2 och 4. SAG:s krav på samtidighet mellan huvudsats och bisats i de fall där när används som orsaksmarkör tycks alltså åtminstone i någon mån ha stöd i människors språkkänsla.