Vad är det man forskar i när man forskar i namn? ”Det måste vara någonting med namnens ursprung att göra” är med största sannolikhet gemene mans åsikt. Och det är inte helt fel; en viktig del av namnforskningen är att man utreder namnens härkomst. I en sådan etymologisk forskning har namnforskningen sin början. Men namnforskningen är mycket mera än bara etymologi; namnforskningen forskar i namnbildning och namnbruk som en del av språk och språkbruk.

En sådan här vetenskaplig namnforskning föddes i Finland vid övergången mellan sextio- och sjuttiotalet. Dess skapare var Kurt Zilliacus (vid sidan av finska Eero Kiviniemi). Ända till dess var namnforskningen nästan enbart etymologisk forskning: man studerade enskilda ortnamn och inte namnförrådet som helhet. Med Kurt Zilliacus omvandlades namnforskningen till systematisk lingvistisk forskning och blev etablerad som självständigt ämne inom språkvetenskapen. Nu ville man åstadkomma en fullständig redovisning av alla de olika namnelement som ingår i ortnamn och en sammanfattande översikt över namnförrådets sammansättning och principerna för namnbildningen under olika tider, inom olika namngrupper och i olika landsändar. Klassificeringen av ortnamn blev centralt: man klassificerade ortnamn enligt namnens innebörd och detta skedde ur namnbildarnas synvinkel. Så här kunde man också hitta våra vanligaste namngivningsgrunder: vi beskriver en plats genom att ange dess läge (berget vid bastun > Bastuberget), någonting som finns där (kullen vid ladan > Ladukullen), en utmärkande egenskap (den röda udden > Rödudden) eller genom att hänvisa till vad vi brukar göra där eller en händelse (udden där faster föll i sjön > Fastersudden).

Den nya klassificeringen och hela tänkesättet var så annorlunda än det gamla och traditionella att alla inte kunde godkänna det. Motståndet tog sig bland annat uttryck i att Zilliacus inte alltid fick sina artiklar publicerade – de var för moderna. Sedan dess har situationen ändrats helt och hållet: nu är det svårt eller nästan omöjligt för en namnforskare att skriva om den systematiska forskningen utan att nämna Kurt Zilliacus namn. Den systematiska analys- och klassificeringsmodellen är känd överallt och Zilliacus är utan tvivel en av världens mest kända och uppskattade namnforskare. Han är en banbrytare och hans arbete har stor vikt i det att Finland blev en föregångare inom namnforskningen.

Hur har det blivit så att den systematiska namnforskningen har ”upptäckts” i Finland? Som en utgångspunkt står namninsamlingen. Man hade samlat in ortnamn i olika landsändar sedan slutet av 1800-talet. Då koncentrerade man sig främst på namn på centrala platser eller mera sällsynta namn. Att samla in alla ortnamn som är i bruk i en viss trakt blev målet för namninsamlingen mycket senare. Svenska litteratursällskapet inrättade år 1966 en särskild namnavdelning vid Folkkultursarkivet, vilket gav upphov till den moderna namninsamlingen. Nu fick namninsamlarna exak­ta instruktioner och målet var att samla in namnen i alla de sjuttiosex helt eller delvis svenska socknarna i Finland. Centralt för namninsamlingen blev Rödan, Svenska litteratursällskapets nästan legendariska forskningsbåt, som tjänade arkivets namnforskare somrarna 1968–79. Rödan gjorde samarbetet mellan Finlands finska och svenska forskare och de nordiska forskarna ännu starkareoch produktivare. En orsak till den framgångsrika onomastiska forskningen i Norden har varit det mångsidiga samarbete som 1972 ledde till uppkomsten av NORNA, Nordiska samarbetskommittén för namnforskning.

Forska i namn samlar de viktigaste resultaten av Kurt Zilliacus långvariga och grundläggande arbete inom namnforskningen och namnvården. Boken ger också en mångsidig bild av namnforskningens historia i Finland – även på ett mycket varmt och mysigt sätt, inte minst med hjälp av bokens många bilder, foton och kartor. Boken är av stort värde redan därför att den innehåller ett stort antal texter som förr har varit svåra att få tag på. I boken ingår också den tidigare outgivna Onomastik från 1975, en beskrivning av systematisk namnteori, som har varit en av de mest väsentliga källorna för många namnforskare. Forska i namn är en bok som varje namnforskare behöver som grundguide och källskrift. Aktuell och betydande läsning är den för alla intresserade. 

 

Kurt Zilliacus: Forska i namn. Svenska litteratursällskapet i Finland, Helsingfors 2002. ISBN 951-583-076-1, 290 s.