Tjena i Sverige och god dag i Finland

Interaktion, variation och kommunikativa mönster. Det var fokuset för ett pluricentriskt forskningsprogram som inleddes 2013 och avslutades 2020.

Ett språk som har flera kraftcentrum, politiska eller kulturella, kallas pluricentriskt. Svenskan är pluricentrisk eftersom den både är officiellt huvudspråk i Sverige och ett av Finlands två nationalspråk. Till karaktären hör också att ett pluricentriskt språk får standardvarieteter som skiljer sig från varandra när det talas i mer än ett land.

I åtta års tid har forskarna – Catrin Norrby, Jan Lindström, Jenny Nilsson och Camilla Wide tittat på likheter och olikheter mellan finlandssvenska och sverigesvenska.

Över tusen samtal i olika situationer

Sammanlagt har 1 300 samtal spelats in på 18 orter jämnt fördelade mellan Sverige och Finland. Ambitionen var att få med orter av olika storlek och att ha en god geografisk spridning. För att få ett grepp om samtalsmönster i mer än en samtalstyp eller situation spelades samtalen in i tre olika domäner: service, lärande och vård.

– Samtalen är alla nyinspelningar. Utöver de 1 300 samtalen har vi dessutom haft tillgång till två korpusar med lärare-patientsamtal, från Finland och Sverige, berättar Catrin Norrby från Stockholms universitet

Orsaken till att forskarna inte valde att analysera vardagsinteraktioner och samtal mellan kollegor eller vänner har sin förklaring:

– Det är svårt att hantera den typen av material. Om man tar en aktivitet som exempel så blir samtalet mer naturligt, och också mer uppgiftsstyrt, säger Norrby.

I samtliga samtal fanns det mer direkthet bland finlandssvenskarna.

En av dessa aktiviteter handlade om att boka biljett på en lokal teater, med telefonsamtal eller samtal på plats. Här märktes det redan i hälsningsfraserna att finlandssvenskar och sverigesvenskar kommunicerar olika. Alla förekomster av tjena, utom en, fanns i Sverige, medan goddag användes på alla platser i Finland, men aldrig i det sverigesvenska materialet.

– Det var även mer niande i de finlandssvenska samtalen, säger Catrin Norrby.

I samtliga samtal, både inom service, lärande och vård, fanns det också mer direkthet bland finlandssvenskarna.

– Med en generalisering kan man säga att finlandssvenskar snabbare kommer till saken och använder färre ord för att komma dit. De är mer fokuserade på innehållet, medan sverigesvenskar är inriktade på relationen. Sverigesvenskarna tenderar att brodera ut mera och använder oftare positiva tillrop.

Forskningen visade att sådana positiva tillrop, värderingsord med högre intensitet, är vanligare i sverigesvenskan. Ord som fantastiskt, kanon eller lysande förekom bara i samtalen i Sverige.

”Inte har ni några lediga platser?”

Något som däremot är rätt unikt för finlandssvenskarna är de passiva formuleringarna.

– De frågar till exempel: ”Om det skulle finnas biljetter till i kväll?” istället för: ”Jag vill ha två biljetter till i kväll”. Finlandssvensken använder gärna omskrivningar vid tilltal, i stil med: ”Skulle det vara något till kaffepausen?”.

Omskrivningarna gäller också formuleringar som inleds med inte, som ”inte har ni några lediga platser?”.

– Det finns ingen som säger så i Sverige i vårt material, konstaterar Catrin Norrby.

En paus kan vara mycket längre i Finland än i Sverige.

Även i det som inte sägs finns det skillnader.

– En paus kan vara mycket längre i Finland än i Sverige, säger hon.

Norrby understryker att de flesta skillnaderna i språkanvändningen trots allt inte hindrar kommunikationen varieteterna emellan. Men de visar på hur kulturen formar vår användning av språket och våra interaktioner.

– I jämförelser av skillnader mellan finlandssvenska och sverigesvenska fokuseras det ofta på lustiga uttryck eller ord, av typen semla och fralla. Men de interaktionella mönstren diskuterar man sällan. Ändå är det sådana som kan göra att man går från ett samtal och tänker ”det här kändes inte helt bra”.

”Bra” eller ”jättebra”?

I värsta fall kan de interaktionella och språkliga kulturskillnaderna skapa missförstånd och en känsla av att man inte förstår varandra.

– När jag presenterade en forskningsplan för en finlandssvensk i teamet svarade han med ett ”bra”. Då förklarade jag lite till för att övertyga honom och han sa igen bara: ”Bra”. Han tyckte säkert det var konstigt att jag fortsatte. Jag igen förstod inte att han genom att säga ”bra” var okej med planen! Ett ”bra” i Finland betyder just att det är bra. I Sverige måste man ofta säga ”jättebra”. När vi kom underfund med det här skrattade vi åt det, men det visar att sådana kulturellt betingade missförstånd kan ske även i vår grupp som forskar i pluricentrisk kommunikation.

Norrby förklarar hur språkanvändning influeras av den kulturgemenskap någon tillhör.

– Finlandssvenskar delar sin kulturgemenskap med de finskspråkiga. Värderingar, normer inverkar på hur de pratar och det förklarar en del av skillnaderna i uttryckssätt. Det här är intuitiv kunskap som alla socialiseras in i – och inget man tänker på aktivt på.

De dominantas intresse är svalt

Norrby har märkt att projektet fått mer uppmärksamhet i Finland än i Sverige. Det stöds också av annan pluricentrisk forskning som visar att intresset för andra varieteter oftast är ganska svalt hos den dominanta gruppen, i det här fallet av sverigesvenskarna.

– Många i Sverige har ingen eller dålig, felaktig uppfattning om finlandssvenska. De kan säga till exempel: ”Oj, vad bra svenska du pratar”.

I Sverige upplevs finlandssvenska som en gammaldags variant av sverigesvenskan.

– Det kan bero på att språket förändras snabbare i en dominant variation än i mindre grupper.

Catrin Norrbys och hennes kollegors forskning har utmynnat i en bok med samma namn som projektet: Interaktion och variation i pluricentriska språk. Kommunikativa mönster i sverigesvenska och finlandssvenska.

Teamet hoppas att boken ska komma till användning i många sammanhang.

– Den är till för alla som vill veta mer om likheterna och olikheterna mellan sverigesvenska och finlandssvenska. Det kan ge insikter i små subtila skillnader i hur vi interagerar och det kan vara viktig kunskap.