Språket har många fascinerande medel för att uttrycka subtila betydelsenyanser. Denna artikel ska handla om något som kallas räckvidd. Det är en egenskap som reglerar hur vissa ord eller uttryck ska tolkas i förhållande till varandra i en sats. Av två räckviddsuttryck har det ena i allmänhet större räckvidd, och detta uttryck anger då ett slags tolkningsram för det andra uttrycket. Det är alltså fråga om ett slags styrkerelation mellan uttrycken. I allmänhet står det uttryck som har större räckvidd tidigare i satsen än det uttryck som har mindre räckvidd, och ofta är det ena av uttrycken en negation. I satsen De har fortfarande inte kommit har adverbialet fortfarande större räckvidd än negationen inte och står följaktligen före inte i satsen. Negationen ska tolkas inom ramen för fortfarande, och satsen kan parafraseras ’det är fortfarande så att de inte har kommit’.
Större och mindre räckvidd
Vissa uttryck har över lag större eller mindre räckvidd än andra. Adverbialet fortfarande har till exempel i allmänhet större räckvidd än negerande uttryck och placeras därför tidigare i satsen än dessa, som i exemplet ovan. Det finns också uttryck som normalt har mindre räckvidd än negationen. Det gäller till exempel adverbialet längre. Satsen Lisa arbetar inte här längre kan parafraseras ’det är inte så att Lisa arbetar här fortfarande’.
Vissa uttryck har över lag större eller mindre räckvidd än andra.
Kvantitetsuttryck som alla och varje har i allmänhet mindre räckvidd än negationen även om de står tidigare än den i satsen. Så betyder till exempel Alla kunde inte komma samma sak som Inte alla kunde komma, det vill säga ’det var inte så att alla kunde komma’.
Satsadverbialet heller har å sin sida större räckvidd än negationen oberoende av om ordningsföljden är heller inte (Lisa har heller inte läst boken) eller inte heller (Lisa har inte heller läst boken). Negationen ska alltså alltid tolkas inom ramen för heller. Intressant nog tycks människors språkkänsla trots allt kunna uppfatta något slags skillnad i räckvidd beroende på placeringen av heller. I en artikel i Språkbruk 1/2020 redogjorde jag för en enkät om hur människor uppfattade heller inte/inte heller. Vissa svarande gav uttryck för ett slags räckviddstänkande, till exempel att heller och hela uttrycket får mer emfas om heller står före inte, samt att inte betonas i inte heller och att kopplingen till det tidigare då kommer i bakgrunden.
Ordningsföljd och räckvidd
I många fall kan det variera vilket av två räckviddsuttryck i en sats som har störst räckvidd. Då varierar också tolkningen av satsen. I allmänhet står det av uttrycken som har större räckvidd tidigare i satsen än det som har mindre räckvidd. I satsen Hon vill framför allt inte översätta lyrik står satsadverbialet framför allt före inte och har också störst räckvidd; betydelsen är ’det är framför allt så att hon inte vill översätta lyrik’, det vill säga hon vill under inga omständigheter översätta lyrik. I satsen Hon vill inte framför allt översätta lyrik är det tvärtom: inte står först och har störst räckvidd. Betydelsen är ’det är inte så att hon framför allt vill översätta lyrik’, det vill säga hon översätter lika gärna andra texter som lyrik.
I allmänhet står det av uttrycken som har större räckvidd tidigare i satsen.
Ett exempel till: I satsen Kalle mår inte ofta bra har negationen större räckvidd än adverbialet ofta, och satsen kan parafraseras ’det är inte ofta som Kalle mår bra’. I satsen Kalle mår ofta inte bra har däremot ofta större räckvidd än inte, och parafrasen kan bli ’det är ofta så att Kalle inte mår bra’. Här är betydelsenyanserna hårfina.
Betoning och räckvidd
Det finns också andra sätt än ordningsföljd att ange vilket av två räckviddsuttryck som har störst räckvidd i en sats. I vissa fall kan räckviddsrelationen tydliggöras med hjälp av betoning. Satsen Några släktingar besökte han inte kan till exempel tolkas på två olika sätt beroende på betoningen. Om ordet släktingar betonas kan satsen betyda samma sak som Han besökte inte några släktingar, det vill säga ’det var inte så att han besökte några släktingar’, med andra ord ’han besökte inga släktingar’. Då har negationen störst räckvidd trots att den inte står först. Det andra alternativet är att ordet några betonas i satsen Några släktingar besökte han inte. Betydelsen blir då ’det fanns några släktingar som han inte besökte’, det vill säga ’vissa släktingar besökte han inte’. Då har några större räckvidd än inte.
I vissa fall kan räckviddsrelationen tydliggöras med hjälp av betoning.
Jag har tidigare (Språkbruk 3/2014) skrivit om tvetydigheten hos frasen lite snö på spåret, som jag läste på en varningsskylt invid ett skidspår. Om ordet lite betonas betyder det en varning för att mängden snö på spåret inte är stor, att snötäcket är tunt. Det var naturligtvis detta som var meningen med skylten. Om ordet snö betonas blir betydelsen däremot att det finns en obestämd liten mängd (’en smula’) snö på spåret, men fokus ligger inte på mängden. En sådan utsaga blir ologisk i sammanhanget. När det gäller räckvidd kan exemplet tolkas så att räckviddsrelationen mellan orden lite och snö varierar beroende på betoningen. Exemplet visar också att sammanhanget kan ha betydelse för räckviddstolkningen.
Passiv och räckvidd
Också passiv konstruktion kan användas för att ge ett uttryck större räckvidd. Den aktiva satsen Alla elever läste tre böcker betyder vanligen att alla elever läste sammanlagt tre böcker, vilka som helst. Om vi däremot ändrar satsen till passiv (Tre böcker lästes av alla elever) kan satsen tolkas så att det är fråga om några bestämda böcker, inte vilka som helst. Då har frasen tre böcker störst räckvidd.
Olika slags räckviddsuttryck
Ofta är det ena av två räckviddsuttryck i satsen en negation, men så är det inte alltid. I frasen lite snö och i exemplen under rubriken Passiv och räckvidd är inget av räckviddsuttrycken en negation. Ett tredje exempel på räckviddsuttryck som inte är negationer finns möjligen i fraserna de tre första veckorna respektive de första tre veckorna. Den första ordföljden (tre första) är den normala i enkla definita nominalfraser, men enligt Svenska Akademiens grammatik (SAG) är också ordföljden första tre möjlig. Pronomen som första, sista, förra, nästa kan nämligen stå både före och efter grundtal i en definit nominalfras. Det kan säkert finnas en räckviddsskillnad mellan pronomen och grundtal beroende på vilket av uttrycken som står först. SAG säger ingenting explicit om detta men tycks antyda en sådan skillnad i ett exempel där läsaren uppmanas jämföra satsen De sista två orden uttalades med stark betoning med satsen Vid de tre sista orden slog han med skeden till höger om sig. Man kan tänka sig att ordet sista är viktigast i det förra exemplet, medan grundtalet tre är viktigast i det senare.
Ofta är det ena av två räckviddsuttryck i satsen en negation, men så är det inte alltid.
Räckviddsuttrycken kan alltså vara av olika slag, men ofta är de negationer och andra satsadverbial eller kvantitetsuttryck. Som sagt kan också räckviddsrelationerna uttryckas på olika sätt, vanligen genom ordningsföljden mellan räckviddsuttrycken men också till exempel genom betoning och passiva konstruktioner. Också semantiska faktorer kan spela in.
Källa
Svenska Akademiens grammatik