Lite snö på spåret: om ord och betydelser

Språket är ett fascinerande redskap för kommunikation. Särskilt fängslas jag av olika sätt att återge betydelser och att skilja mellan betydelser. Språket är ett system som anger betydelser, men förhållandet mellan betydelse och språklig symbol är inte alltid entydigt och rakt – det är inte fråga om ett system med matematiskt rigida egenskaper. Språket är ett sinnrikt och levande system som tillåter oss att kommunicera på de mest skiftande sätt och att skilja mellan hårfina betydelsenyanser.

Jag ska här ta upp olika aspekter av betydelse och betydelseskillnader genom att diskutera konkreta exempel.

Flertydiga utsagor

En av språkets intressanta egenskaper är att språkliga utsagor kan vara flertydiga på olika sätt.

När jag åkte skidor i skogen en vårvinter blev jag varse en skylt invid skidspåret, uppsatt av kommunen: Lite snö på spåret. Först blev jag förbluffad. Jag läste satsen med betoning på ordet snö och undrade i mitt stilla sinne varför kommunen behövde påpeka att det fanns en obestämd mängd snö på spåret. Sedan gick det upp ett ljus för mig. Jag läste satsen med betoning på lite och insåg att kommunen helt enkelt hade omtanke om skidåkarna och ville varna för att snötäcket var tunt på sina ställen, att mängden snö var ringa. Hur man än läser satsen är lite ett så kallat myckenhetspronomen som är attribut till substantivet snö, men det är betoningen som avgör betydelsen. I skrift ser man inte betoningen, utan då är man beroende av sammanhanget. Kommunen skulle ha kunnat undvika flertydigheten genom att skriva till exempel snötäcket är tunt.

Motsatta betydelser

När språket utvecklas händer det att ord och uttryck får nya betydelser. Det kan till och med hända att ett och samma uttryck får två diametralt motsatta betydelser. Detta gäller till exempel uttrycket blomma ut. Den ursprungliga betydelsen är ’vissna’, ’sluta att blomma’: Du kan slänga blommorna, för de har blommat ut. Numera betyder dock blomma ut också ’blomma upp’, ’vara i sin fulla utveckling’: Kärleken har svalnat, men den kan blomma ut igen. Denna senare betydelse verkar i själva verket vara den vanligaste idag. Exempel som Rosenknopparna vägrar blomma ut, och vissa har i stället börjat vissna visar att betydelsen ’blomma upp’ är den man först tänker på. Den nya betydelsen kan ha uppkommit genom en sammanblandning av uttrycken blomma upp och slå ut i blom.

Ett annat uttryck som kan ha två nästan motsatta betydelser är substantivet uteliv. Enligt Svensk ordbok utgiven av Svenska Akademien kan det betyda både ’aktiviteter på offentliga nöjesställen’ och ’liv ute i naturen’, alltså å ena sidan ett sunt och hälsosamt liv utomhus och å andra sidan ett mindre hälsosamt liv inomhus.

Synonymer

Språket är fullt av synonymer, det vill säga olika ord och uttryck som har samma betydelse, som endast och bara. Ofta är två synonymer emellertid inte helt utbytbara. De kan till exempel representera olika stilnivå – i fråga om endast och bara är det förstnämnda mer formellt och skriftspråkligt än det senare.

Många gånger kan två synonymer ha olika betydelsenyanser. Det gäller till exempel uttrycken skriva ner och skriva upp, som är synonyma fastän de ser ut som motsatser. Bägge definieras i Svensk ordbok utgiven av Svenska Akademien som ’notera skriftligen’, och ibland kan bägge användas: jag skrev hastigt ner/upp allt hon sade. I alla sammanhang är uttrycken dock inte utbytbara. I konstruktionsordboken Svenskt språkbruk definieras skriva ner som ’ge skriftlig form’ med exemplet han har skrivit ner sina hågkomster, medan skriva upp definieras som ’anteckna’ med exemplet jag har skrivit upp hans telefonnummer. Man skulle inte gärna byta ut uttrycken mot varandra i dessa exempel.

Ord som kan tolkas fel

Det finns ord vars yttre form på sätt och vis står i konflikt med deras betydelse. Jag tänker till exempel på muskulös (från franskans musculeux), som betyder ’som har kraftiga muskler’ men som av många säkert uppfattas som ’utan muskler’ (muskel-lös) eftersom slutstavelsen -lös har samma form som den svenska slutstavelsen -lös till exempel i kraft-lös, tråd-lös.

Till samma grupp hör björntjänst som betyder ’tjänst som blir till skada för mottagaren’ men kan uppfattas som ’stor tjänst’. Förledet björn används ju ibland i betydelsen ’stor’ eller ’stark’, till exempel i orden björnkram ’intensiv omfamning’ och björntråd ’extra stark och grov sytråd’.

Ytterligare ett ord av detta slag är oblyg, där förledet -o helt enkelt har tolkats som ’inte’ i följande beskrivning av dagisbarns uppträdande vid ett biskopsbesök: barnen var livliga och oblyga. Förledet o- har ju ofta betydelsen ’inte’ (opersonlig, obekant, odelad, oanvänd), men i oblyg (’som handlar i eget intresse utan hämningar’) är det fråga om en annan betydelse hos o-, nämligen att något utgör ett slags negativ variant av en företeelse, som i odjur och oskälig. Oblyg är snarast synonymt med skamlös, fräck och ogenerad, och det kan man ju hoppas att dagisbarnen inte var vid biskopsbesöket.

Ords betydelse i ett sammanhang

Till sist ska jag ta ett exempel som belyser ords betydelse i förhållande till varandra i ett sammanhang. Det gäller användningen avpronomenet flera i följande passus. (Det är fråga om en definition av termen tidiga nutidsmänniskor.)

Tidiga nutidsmänniskor. Våra föregångare, som var lika nutidsmänniskan och räknas till släktet Homo.

Tidiga nutidsmänniskor fanns ännu för flera tiotusental år sedan.

Det står helt klart att det pronomen som borde användas är några, inte flera. Varför? Om man håller sig till en strikt ordboksdefinition är det inte så stor skillnad på flera och några. Så här står det i Svensk ordbok utgiven av Svenska Akademien:

                             flera: antal av minst två och helst ytterligare ngn el. några

                             några: äv. i vissa uttryck som anger ett antal av en el. en aning fler

Flera är i allmänhet fler än några, men det är inte bara antalet som gör skillnaden. Det är perspektivet. Flera innebär att det är fråga om ett relativt stort antal (i exemplet en relativt lång tidsrymd) i förhållande till något annat. Flera kan också betyda ’åtskilliga’. Några kan däremot ange att det är fråga om ett relativt litet antal (en relativt kort tidsrymd) i förhållande till något annat.

Det är emellertid inte heller perspektivskillnaden som gör att flera absolut inte kan användas i definitionen ovan. Boven i dramat är adverbialet ännu. Utan ännu skulle både flera och några kunna användas (visserligen med en perspektivskillnad): tidiga nutidsmänniskor fanns för flera tiotusental år sedan/tidiga nutidsmänniskor fanns för några tiotusental år sedan. Adverbialet ännu fungerar i detta fall som en markör som betonar att det är en relativt kort tidsrymd sedan de tidiga nutidsmänniskorna fanns. Att kombinera flera med ännu som i definitionen leder till en logisk kullerbytta eftersom de två orden betydelsemässigt pekar i olika riktningar.

Här har alltså betydelsen att göra med perspektiv och med sättet att kombinera ord, och då är en kort ordboksdefinition av enskilda ords betydelse inte nödvändigtvis till stor hjälp. När vi använder språket uppträder orden för det mesta i ett sammanhang, inte lösryckta, och de måste tolkas i förhållande till varandra. Det är sällan man helt kan bortse från sammanhanget i den språkliga världen.