1. Enligt satsschemat står objektet i en huvudsats normalt efter mittfältsadverbialet: Vi träffade inte Kalle i Helsingfors (inte är adverbial, Kalle objekt); Numera ringer Lisa sällan Kalle (sällan är adverbial, Kalle objekt). Om objektet i en huvudsats är ett personligt pronomen står objektet emellertid ofta före mittfältsadverbialet: Vi träffade honom inte i Helsingfors (honom är objekt, inte adverbial); Numera ringer Lisa mig sällan (mig är objekt, sällan adverbial).
Den här omkastningen kan ske när pronomenet är obetonat. Är pronomenet av någon anledning betonat står det på objektets vanliga plats efter adverbialet: Vi träffade inte honom men väl henne; Lisa ringer sällan mig men ofta Kalle.
2. Enligt satsschemat står subjektet i en sats i allmänhet före objektet: Lisa läser en bok (Lisa är subjekt, en bok objekt); I går träffade jag Kalle (jag är subjekt, Kalle objekt). Om objektet är ett reflexivt pronomen kan det emellertid stå före subjektet i en huvudsats där subjektet inte är satsbas: Då vände sig Lisa om (sig är objekt, Lisa subjekt); I går gifte sig Lisa och Kalle (sig är objekt, Lisa och Kalle subjekt). Det går dock också att säga Då vände Lisa sig om; I går gifte Lisa och Kalle sig med objektet efter subjektet.
Ingen omkastning är möjlig om själva subjektet är obetonat: Då vände hon sig om; I går gifte de sig. Här utgörs subjektet av ett obetonat pronomen (hon; de).
Både i fall 1 och i fall 2 har avvikelserna från satsschemat att göra med att pronomen ofta är obetonade. Orsaken till detta är att pronomen har en tunn deskriptiv betydelse jämfört med till exempel substantiv. Det reflexiva pronomenet sig är de facto nästan alltid obetonat och har därför en tendens att stå intill det betonade verbet i satsen.
Källa
Svenska Akademiens grammatik