Vad gör vi med skrivpedagoger i en samtid där AI kan konkurrera ut både fysiska klassrum och lärare? Inför det här läsåret känner många lärare både osäkerhet och uppgivenhet inför de pedagogiska utmaningar som de stora språkmodellerna för med sig.
Vad gör vi med skrivpedagoger i en samtid där AI kan konkurrera ut både fysiska klassrum och lärare?
”Skrivandet tar en massa tid och jag har inte den tiden.” Eller: ”Att stötta under skrivprocess och inte bara bedöma slutprodukten knäcker mig. Jag räcker inte till.” När jag under de tre senaste åren talat om betydelsen av läraren som en aktiv stöttare genom skrivprocessen, är det här rätt vanliga invändningar jag fått höra. Speciellt ämneslärarna i årskurs 7–9 känner tidspress med relativt få veckotimmar.
I det skrivpedagogiska projektet Skrivande skola(siirryt toiseen palveluun) (2020–2023) lanserade vi i våras Verktygsbacken(siirryt toiseen palveluun), en plattform med skrivstöd till elever i grundläggande utbildning och på andra stadiet. Verktygsbacken kan användas i alla läroämnen. Den ligger inte heller bakom betalvägg.
I Verktygsbacken kan lärare nå samsyn inför skrivprocesser. I korthet handlar det om att tala samma språk och använda samma skrivstöd, alltså skrivmallar, checklistor och genremodeller för att skapa trygga och tydliga ramar för skrivandet. På så sätt ökar vi chansen för att fler elever och helst alla upplever att de lyckas i skrivandet. Känslan av att lyckas stärker identiteten som skrivande människa: ”Jag tillhör skrivarklubben, det här med skrivande är också tänkt för mig.” I lärarnas samsyn och samarbete föds också smarta system som gör att en enskild lärare inte blir tvungen att uppfinna skrivhjulet på nytt i varje grupp.
Känslan av att lyckas stärker identiteten som skrivande människa: ’Jag tillhör skrivarklubben, det här med skrivande är också tänkt för mig.’
Stöd är däremot inte det samma som stöttning. Genremodeller, sex- och fyrfältare, layoutmallar, checklistor och olika visuella material är just stöd och inte stöttning. En genremodell för laborationsrapporten behöver modelleras, bli närläst och aktivt öppnad av läraren tillsammans med klassen. Om stöttningen uteblir, överger läraren eleven inför skrivandet och idén med skrivstödet blir verkningslös. Häri ligger lärarens superkraft, att med skrivstöd som språngbräda visa på hur eleverna ska bete sig, alltså skriva i en viss kontext.
En aktiv och stöttande skrivpedagog som ser processen som avgörande för resultatet är en svårslagen resurs.
En aktiv och stöttande skrivpedagog som ser processen som avgörande för resultatet är en svårslagen resurs. AI kan vara skrivkompis och hjälp på vägen, men läraren ska vara superduperbäst på att vara människan som möter, ser och läser eleven genom hela skrivprocessen. IRL-klassrummet, om vi ska ha ett sådant, bör vara arenan för interaktion där vi gör saker som blir svåra med AI som läromästare. Den superkraften ska pedagogerna vara rädda om och förädla med smarta och samspelta strategier. Utan att vi jobbar ihjäl oss.