BANAER 3,95 mk/kg.

Jag minns att jag blev innerligt glad när jag för ungefär 40 år sedan såg bananerbjudandet i fönstret i matbutiken. BANAER! Jag blev smått uppspelt för att jag upptäckt ett skrivfel. Det saknades ju ett N! Jag har nog aldrig varit mer språkpolis än då, som tonåring. Det har alltid funnits språkpoliser, och det kommer alltid att finnas människor som på ett icke-konstruktivt sätt vill uppmärksamgöra sina medmänniskor på att de säger eller skriver fel. Men hur man gör det är absolut avgörande. Och nej, jag gick naturligtvis inte in i affären och påpekade skrivfelet. För 40 år sedan översköljdes vi inte av oändliga textmassor. Det var inte alla förunnat att få skriva då. Inte ens ett bananerbjudande.

Vågar man alls öppna munnen? Ja, det vågar man, och det ska man.

”Ja, det blir säkert en självuppfyllande profeeeetsia”, sa jag en gång på jobbet när jag var rätt färsk språkvårdare, och när en omtänksam kollega raskt och vänligt påpekade att det inte uttalas så, utan ”profetsiiia”, blev jag lite till mig. Hur kunde jag? I dag är jag enbart glad om någon rättar mig. Ju snabbare desto bättre! När jag för många år sedan korrekturläste Finlandssvensk ordbok var jag rätt tyst följande dag på jobbet, för det kändes plötsligt som om halva mitt ordförråd bestod av finlandismer. Vågar man alls öppna munnen? Ja, det vågar man, och det ska man.

Det brukar sägas att ju mer man vet desto mer vet man att man inte vet. Det är fascinerande och lärorikt att vara språkvårdare, för det finns alltid mer att lära sig. Jag blir skeptisk när någon säger att den aldrig gör fel. Att göra språkliga misstag är inte ett brott. Och dessutom, som den danske fysikern och Nobelpristagaren Niels Bohr sagt: ”En expert är en person som gjort alla misstag man kan göra inom ett begränsat område”. Är inte det rätt trösterikt? Vi lär oss av fel och misstag. I det här numret av Språkbruk säger språkambassadören Tuija Löfgrén i Bianca Holmbergs intervju: ”För att lära sig tala ett språk måste man våga göra fel. Jag gör fel på svenska varje dag, men lär mig också varje dag något nytt”.

Det gäller oss alla: Våga göra ”fel”! På Språkinstitutet handlar våra språkvårdande insatser inte om felfinneri eller språkpolisiära åtgärder. Vi vill stöda frågeställarna och skribenterna i språkliga frågor så att de kan skriva bättre texter. Det centrala är att få sina tankar och idéer framförda på ett smidigt sätt så att de som läser texterna uppfattar budskapet rätt, och som skribenten avsett.

***

Innehållet i årets sista nummer känns lite som en välfylld julklappssäck med språkklappar. Jag tror till exempel att det är första gången vi har en artikel som är skriven i Mexiko, på andra sidan jordklotet. Trots att texterna i Språkbruk till synes är väldigt olika, handlar de alla om det som är det allra viktigaste, kommunikation.

Jag önskar alla ett kommunikativt gott nytt år 2020!