Hur skriver man sin sista ledare?

Ibland får jag skrivkramp som de flesta. Lättare blir det ju inte heller när jag vet att jag skriver för sista pappers-Språkbruk.

Det är viktigt att hitta glädjen i att skriva. Skrivglädjen borde egentligen vara självklar, men jag glömmer den ibland. Skrivglädjen infinner sig inte automatiskt eller på beställning. Men det är bara att sätta sig ner och börja, hur motsträvigt det än känns. Vi som jobbar med språk skriver ju för att vi tycker om att arbeta med ord, det är därför vi sökt oss till det här jobbet. När man jobbar med språk skriver man så gott som dagligen, oavsett vilket yrke man har.

Ibland blir det betydligt lättare när jag förställer mig en läsare, ofta en bestämd person (säger inte vem!) som ska läsa min text.

Men ibland får man som sagt skrivkramp när man ska producera text, och tyvärr kan man som bekant sällan invänta inspirationen. Då är det viktigt att komma ihåg varför det är så roligt att skriva, hur tillfredsställande det kan kännas att rada bokstav efter bokstav och formulera sig så väl man någonsin kan. Ibland blir det betydligt lättare när jag förställer mig en läsare, ofta en bestämd person (säger inte vem!) som ska läsa min text.

Jag försöker att inte skriva alltför slentrianmässigt och jag försöker hitta nya vinklingar och grepp för att inte texten ska bli trist, torftig och själlös. Det är viktigt att hitta skrivgnistan, oberoende om jag skriver en telefonmanual eller en krönika. Som läsare känner man av om skribenten skriver oinspirerat.

Det har varit oerhört roligt att göra det här numret, och samtidigt känns det lite nostalgiskt. I det här numret minns vi det som varit och hur mycket som förändrats sedan det allra första numret av Språkbruk utkom 1981.

Vid årsskiftet lämnar jag med glädje över chefredaktörskapet till min kollega Bianca Ortiz Holmberg. Jag tycker det är bra med cirkulation på chefredaktörsposten. Själv ska jag nu koncentrera mig på Stora finsk-svenska ordboken som jag är redaktör för efter Nina Martola som gick i pension i höstas. Det känns som en mycket rolig utmaning, trots att jag jobbat med ordboken i flera omgångar. Jag kommer i fortsättningen att jobba som Språkbruks redaktionssekreterare.

Språkbruk genomgår en del förändringar efter årsskiftet, om dem kan du läsa på sidan 8. Vi kommer att fortsätta fånga in intressanta språkforskare och intervjua spännande personer, men kommer nu snabbare än tidigare kunna snappa upp aktuella nyheter och publicera dem genast, och det är en enorm fördel.

Jag tackade många centrala personer i förra numret, och nu vill jag också tacka två personer som satt en extra guldkant på pappers-Språkbruk, nämligen vår egen finurliga ordlekare Henrik Hu och vår fina omslagsillustratör Antti Pokela som illustrerat det svårillustrerbara under flera år.

Vi har fått en hel del positiva kommentarer och respons genom åren. Jag hoppas ni läsare fortsätter höra av er till redaktionen, era synpunkter är väldigt viktiga.

Vi behåller den språkliga glädjen även framöver i Språkbruk!