Boken Laddade ord är ett efterlängtat inlägg i debatten om vilka ord som är mer rätt än andra. Boken har undertiteln En bok om tankens makt över språket. Redan i det inledande kapitlet står det klart att författarna Mikael Parkvall och Lars Melin inte har särskilt mycket till övers för uppfattningen och teorierna om att språket har inflytande på tanken och att språket därmed mer eller mindre ensamt kan styra vår syn på världen och olika fenomen. Det är alltså helt klart att språket inte har sådana ”magiska krafter”. Det handlar om det så kallade politiskt korrekta språket, det språkbruk som så många ängsligt försöker tillägna sig för att visa att man står på rätt sida i debatten om laddade frågor och ord. Författarna tar upp olika teorier där ämnet tankens makt över språket ingår, men inte heller här finner de stöd för den överdrivna tron på språkets magiska krafter. Vi förändrar inte världen genom att byta namn på företeelser.
Betydelser förändras
Författarna visar däremot klart på hur vissa ords betydelse förändras med tiden och övergår från att vara neutrala till att bli laddade. Betydelser förändras och här har språkbrukarna själva en aktiv roll. I boken tar författarna upp många av de vanligaste argumenten som brukar kastas fram i debatterna om laddade ord som t.ex. n-ordet. Här ges en beskrivande redogörelse över olämpligheten i att enbart hänvisa till etymologi och ursprungliga betydelser och hävda att ”X egentligen betyder Y” och att det därför visst också går bra att använda. Författarna hänvisar här bland annat till en av språkvetenskapens grundstenar, dvs. att språket är godtyckligt, men att det finns en kulturellt betingad konvention som ändå leder oss till rätt språkbruk. Det är språkbrukarna själva som bestämmer hur språket ska se ut. Språkbruket förändras med tiden – ord får nya betydelser och nya neutrala ord kan bli laddade.
Hen, en och man
Det är många ord som diskuteras, bland annat ordet en som ersättare för det passiva pronomenet man. Här presenterar författarna en tabell med argument för och emot samtidigt som de jämför en med hen (både som komplement för han/hon och som ersättare för han/hon) och konstaterar att en åtminstone tillsvidare främst används som en medveten markering och att det inte fyller någon språklig lucka som hen har gjort. Därmed kan man lätt ana sig till att författarna inte spår någon lysande framtid för en på någon bredare front, utan ser att dess främsta funktion, i alla fall för tillfället, är identitetsmarkering och att visa att man som språkbrukare är mer upplyst än någon annan.
Laddade ord är en kompakt bok där alla bekanta argument skärskådas. Även om vissa ord behandlas som underlag för diskussionen så är den inte något uppslagsverk för den som vill veta ”hur det ska heta”. Boken är däremot en synnerligen nyttig och välgrundad granskning av de argument som används i debatten om laddade ord, såväl bland allmänheten som bland vissa forskare.