Rapautuva kieli. Kirjoituksia vähemmistökielten kulumisesta ja kadosta. Red. Kimmo Granqvist & Päivi Rainò. Suomalaisen kirjallisuuden seuran toimituksia 1404. 254 sidor.
Ett språk som är statiskt och inte utvecklas längre är ett dött språk, menar redaktörerna i förordet till boken Rapautuva kieli, medan ett språk som lever, förändras och anpassar sig är ett tecken på att språket fortlever och mår bra. Vilka är orsakerna till språklig förvittring? Boken Rapautuva kieli tar upp en mängd olika orsaker till språkdöd, både på individplanet, men också på samhällelig nivå. Orsakerna till attrition, alltså försämrade språkkunskaper, kan vara bl.a. historiska och politiska. Boken innehåller åtta artiklar som belyser attrition i Finland. Naturligt nog är det utsatta minoritetsspråk som drabbas av attrition, och boken diskuterar för första gången attrition som språkligt fenomen i Finland. Språken som diskuteras är romani, jiddish, ingermanländska, samt finskt och finlandssvenskt teckenspråk.
Fil.dr Karin Hoyer, som arbetar på Dövas förbund, beskriver i en artikel hoten mot det finlandssvenska teckenspråket och vad som lett till att det är så få i dag som behärskar språket. En av orsakerna är att den svenska dövskolan i Borgå stängdes år 1996, och många unga döva finlandssvenskar flyttade till Sverige för att gå i skola där i stället.
Trots att minoritetsspråken som beskrivs i boken har drabbats på väldigt olika sätt är det mycket som är gemensamt, och därför kan boken vara till nytta för dem som arbetar med eller är intresserade av minoritetsspråk. Boken är ett viktigt bidrag till den finländska minoritetsspråksforskningen.