Försök Til et Swenskt Skogs- och Jagt-Lexicon Af M.H. Brummer. 159 sidor. Svenskt Skogslexikon uppstäldt af Axel Cnattingius. 224 sidor.
Kungliga Skogs- och Lantbruksakademien och Föreningen Skogen har detta år parallellt låtit återpublicera M.H. Brummers Försök Til et Swenskt Skogs- och Jagt-Lexicon (från 1789) och Axel Cnattingius’ Svenskt Skogslexikon (från 1894). Samtidigt läggs Föreningen Skogens Skogsencyklopedi ut på Internet. Skogsencyklopedin kom i bokform år 2000. Vi har alltså fått en ypperlig grund till att kunna följa utvecklingen av det man kallar skogssvenska genom två århundraden.
M.H. Brummers lexikon var när det gavs ut 1789 det första skogs- och jaktlexikonet på svenska. Detta lexikon utges nu utan svårläslig frakturstil och har i.o.m. nytrycket försetts med ett alfabetiskt register. Ursprungligen var inte Brummers lexikon strikt alfabetiskt uppbyggt.
Lexikonet omfattar 122 ordartiklar av varierande längd. Artikeln Ekorre klaras av på fem rader medan artikeln Hund är över två sidor lång. De flesta uppslagsord berör djur- och trädarter; ett digert innehåll har t.ex. artikeln Fogel, vari uppräknas 108 ”swenska foglar”, bl.a. hönstjufwen, träpickan och swenska papegojan. Också ordartiklar med angelägenheter av administrativ och juridisk art för jägeripersonalen är talrika, ex. Domstol, Kronoskjött och Riks-öfwer-jägmästare. Ordartiklarna innehåller många praktiska råd och ger därmed den moderna människan ett givande perspektiv vad beträffar skogs- och viltförvaltning.
Lexikonet föregås av en artikel av Kerstin Ekman, ”Ensam, fattig och flitig”, som skildrar lexikografen och människan M.H.Brummer. Brummer var en av inspiratörerna till Ekmans bok Herrarna i skogen (2007). Roger Bergström och Kjell Danell sätter i sin artikel in Brummers arbete i ett historiskt sammanhang.
Cirka etthundra år efter Brummers lexikon, år 1894, utkom Axel Cnattingius’ Svenskt skogslexikon. Detta verk utges nu i faksimil tillsammans med två inledande artiklar. Per Eriksson presenterar Axel Cnattingius för en större publik medan Bengt Eks artikel ”Tre sekel, tre skogslexikon” bjuder läsaren på en lättläst jämförelse mellan de olika skogslexikonen.
Cnattingius’ skogslexikon är klart modernare än Brummers. Upplägget känns bekant och lexikonet är lätt att använda för läsaren. Ordartiklarna uppgår till ca 1 400 och här består merparten av ord som behandlar virke och färdiga produkter, exempel är Aska, Skeppsvirke, Stäfvar, Urplocksved och Warnich. Men även i detta lexikon ingår naturligtvis många ord som handlar om träd, växter, skadeinsekter och dylikt, t.ex. Canadapoppel, Kråkris (”anses vara förträffligt till skurviskor för kammargolf”), Masteträd och Ollonborrar. En stor grupp ord behandlar själva skogsbrukandet, t.ex. Kata, katning (som även tar upp den speciella betydelsen ordet haft i Finland), Kolmilor, Rödjning och Sulfitcellulosa. Industrialiseringen inom skogsbruket syns starkt i Cnattingius’ lexikon.
Brummers och Cnattingius’ lexikon utgör en utmärkt införing i den svenska skogshistorien samtidigt som de exemplifierar den s.k. skogssvenskans utveckling. Det är bara att tacka för denna återutgivning.