Retorik är konst

”Mitt mål är att utbilda den perfekte talaren. Det grundläggande för en sådan är att han är en god människa.”

Aristoteles är en, Cicero en annan och Quintilianus (omkring 37–96 e.Kr.) är en tredje av de antika retoriker och retoriklärare som brukar nämnas på grundkursen i retorik. Alltför få av oss som studerar och undervisar i det fascinerande ämnet retorik besitter sådana kunskaper i grekiska och latin att vi kunde gå direkt till källorna. I stället arbetar vi med tolkningar och sammanfattningar av tidigare mästares verk. Vår uppfattning bygger på det som andra sagt redan innan.  Och det är vi inte ensamma om. Cicero (106–43 f.Kr.) kände till sin Aristoteles (384­­–322 f.Kr.) och Quintilianus i sin tur sin Cicero.

De goda människornas konst

Quintilianus, den romerska retor som levde under det första århundradet under vår tideräkning har kallats ”den första professorn” eftersom hans retorikskola fick ett understöd direkt av kejsaren, och därmed kan kallas den första statliga skolan i Europa. Nämnas kan att detta skedde under det romerska kejsardömets tid, då retoriken som medel att föra en samhällsdebatt hade tämjts till att bli en konst att utveckla unga män till att bli ”goda människor” och goda talare. Samhällskritiken blev en sekundär fråga. Quintilianus har gått till eftervärlden framför allt genom sitt verk Institutio Oratoria, boken – eller snarast böckerna – om hur en talare fostras.

Institutio Oratoria finns att läsa på engelska, i översättningar gjorda 1922 och 2001. Men vem var egentligen människan bakom verket? Hans Gunnarson ger, genom ett omfattande forskningsarbete och en inkännande läsning av Quintilianus, en nyanserad bild av denne förste professor. Hans Gunnarson, själv mångårig retoriklärare och författare, för ett inspirerande och varmhjärtat samtal med, som han uttrycker det, en kollega från 2000 år tillbaka i tiden. Gunnarson inleder sin bok med att visa på Quintilianus förståelse för barnet, en syn som känns förbluffande modern. Quintilianus skapar ett system för en utbildning som inleds redan med att föräldrarna ska välja en bra amma, en amma som talar ett gott språk och helst själv är filosof. Då det kan vara ont om så kvalificerade ammor räcker det emellertid om hon är en god förebild. Därefter presenterar Gunnarson Quintilianus hela pedagogiska system fram till att den unge mannen, tolv böcker senare, är färdig att träda ut i samhället som en god människa och en god talare. Läraren ska förstå eleven och hans förutsättningar, inte missbruka sin makt, inte använda våld men inte heller acceptera curlande föräldrar. Genom sin framställning kommenterar Gunnarson samtidigt dagens svenska skolsystem och föreslår bland annat att följande sentens kanske borde sitta på väggen i alla Sveriges klassrum i dag: Likväl som det är lärarens skyldighet att undervisa är det elevens skyldighet att visa sig mottaglig för undervisningen.

Framhåller kontexten

Efter detta inledande, enligt min mening det viktigaste, kapitlet i boken om Quintilianus visar Gunnarson på retorikens ställning i Rom innan han återvänder till det pedagogiska programmet, nu med tonåringen i fokus. I avsnittet om retorikens delar får läsaren bekanta sig med detaljerade anvisningar beträffande röst- och kroppsspråk, vilket kan förefalla komiskt och daterat. Men Quintilianus framhåller oavbrutet att både val av argument och språklig stil alltid är beroende av sin kontext. En god talare kan exempelvis tala ”allvarligt, strängt, skarpt, med lidelse, energi, fyllighet, bitterhet, genialitet, tyst, enkelt, smickrande”, och kan alltså också tillåta sig att blanda hög stil med låg. Att försöka imponera med fina uttryck är ingenting han rekommenderar: Sådana passager lyser bara i avsaknad av solljus som vissa insekter i nattens mörker ser ut att förvandlas till små bloss.

I det avslutande kapitlet presenteras den åldrande Ouintilianus mogna reflektioner över vad retorik egentligen är, och hurdan en god talare egentligen är. Han menar att retorik är konst och hänvisar till sina föregångare, särskilt Cicero, som ju även han i sin De Oratore hade skapat ett program för retorisk fostran. Ledord är studier, övning och moral. Hans Gunnarsons bok är underhållande och lärorik, och speciellt värdefulla är referenserna till dagens samhällssystem. Gunnarsons bok har fått ett eminent förord av professor Lars-Gunnar Andersson, så vältaligt formulerat att jag inser att han säger allt som finns att säga om den här boken. Det är en bok som alla som har det minsta intresse av skola och retorik har stor glädje av. Och ett måste för varje retoriklärare.