Emilia Aldrin: Namnval som social handling. Val av förnamn och samtal om förnamn bland föräldrar i Göteborg 2007–2009. Institutionen för nordiska språk. Namn och samhälle 24. Uppsala 2011. 299 sidor.

Svenska medier skrev flitigt om namn och namnval i våras med anledning av Emilia Aldrins doktorsavhandling Namnval som social handling. Avhandlingen, som försvarades 29 april 2011, belyser vår syn på oss själva via de namn vi bär. Men vi väljer sällan våra egna namn, utan de berättar egentligen mer om våra föräldrar. Vad vill då föräldrar säga med namnen de väljer till sina barn och varför?

I sin undersökning rör sig Aldrin inom socioonomastiken, som ser på namn ur ett socialt perspektiv. Socioonomastiken saknar en självständig teori, men kombinerar olika metoder från separata forskningsområden. Aldrin har valt att göra dels en enkätundersökning, dels djupgående intervjuer. I enkätundersökningen använder hon sig av variationslingvistiska kvantitativa metoder då hon kartlägger om och hur namnval hänger samman med faktorer som ålder, utbildning och boende hos cirka 600 föräldrapar i Göteborgsområdet. I intervjuerna använder hon sig av samtalsanalytiska kvalitativa metoder för att få fram hur man i grupp vill framställa sig. Intervjuerna är gjorda med 23 andra föräldrar, även de från Göteborgsområdet.

Aldrin använder sig av termen namngivningsprocess för att beskriva identitetsskapandet på lokal nivå. Föräldrar positionerar sig socialt på olika sätt i sitt namnresonemang och namnval, som nödvändigtvis inte behöver överensstämma. Att man t.ex. positionerar sig som ”vanlig” i sitt resonemang, behöver inte betyda att man väljer ett vanligt namn. Utgående från föräldrarnas namnval och namnresonemang delar Aldrin in dem enligt fyra olika skalor med två ytterpoler: vanlig-originell, traditionell-modern, praktisk-estetisk och svenskorienterad-utlandsorienterad/internationellt orienterad.

Föräldrarna i Aldrins material tenderar att kombinera olika positioneringar och undvika ytterpoler. Sambanden mellan olika namn och sociala variationer är rätt svaga, men vissa iakttagelser kan ändå utläsas ur Aldrins forskning. Åldern har störst betydelse för namngivningsprocessen. Medan äldre föräldrar framställer sig som mer konservativa vill de yngre vara kreativa och originella. En mellangrupp utgör ”de moderna”, som främst består av de mellersta åldersgrupperna. En intressant iakttagelse är att det är en mycket större andel av föräldrarna som har valt ett trendigt namn än de som har värderat egenskapen ”är modernt” som mycket viktig. Man är alltså modern i tron att man inte är det.

Namnet man väljer, dess stavning och associationer, ens motiveringar till namnet i fråga samt kategoriseringar av andra utgående från deras namn fungerar som resurser för att positionera sig. Men fastän man framställer sig som t.ex. ”vanlig” med hjälp av en viss resurs kanske man med hjälp av en annan positionerar sig som ”originell” eller kanske ”modern” i sin ”originalitet”. Originalitet i form av avvikande stavning eller internationell orientering verkar i stället för att vara avvikande snarare vara modernt. En kontroll i Befolkningsregistercentralens namnstatistik visar att stavning med c i stället för k och med w i stället för v är mycket vanlig bland de femtio vanligaste namnen som getts åt barn som har registrerats som svenskspråkiga i Finland år 2010, speciellt bland pojknamnen. Lucas och Wilma är bland tio i topp, medan Lukas och Vilma lyser med sin frånvaro. Pojknamnen är ofta också av angloamerikanskt ursprung, vilket även Aldrin påpekar. Dryga femtio procent av de namn som är kulturellt markerade i Aldrins forskning är förknippade med angloamerikansk kultur.

Bland svenskregistrerade i Finland år 2010 var angloamerikanska ”moderna” pojknamn som William, Liam och Melvin bland de trettio vanligaste, dock jämsides med ”traditionella” och ”klassiska” namn som Alexander och Erik. Bland flicknamn favoriserades mjuka tvåstaviga namn som Molly, Moa, Alva, Venla, Wilma, Emma, Ellen, Maja, Nea och Alma. En del av dem har nordiskt eller svenskt ursprung, men även här finns det en strävan efter att göra namnet ”avvikande” med hjälp av stavningen. Edith med th och Maya med y kan nämnas som exempel.

Iakttagelserna bekräftar Aldrins resultat. Också i Finland förekommer det både konservativa och kreativa drag oavsett kön. Pojkarna får oftare internationellt orienterade namn, vilket Aldrin ser som ett tecken på originalitet eller kreativitet. Pojknamnen knyter också an till tradition av något slag. Flicknamnen är ofta av svenskt ursprung, men ofta med estetiska förtecken.

I vår kultur verkar det överlag vara viktigt att ett namn låter bra och in­ger positiva associa­tioner. Så många som hälften av föräldrarna i Aldrins undersökning värderar ”estetiskt tilltalande” som viktigt. Däremot finns det olika uppfattningar om vad som är tilltalande. Aldrin menar att det råder en spänning mellan ”mjuka”, ”gulliga” och ”mysiga” värden å ena sidan och ”tuffa”, ”fräcka” och ”kaxiga” å den andra. Bland de svenskspråkiga i Finland ser man som kontrast till ”gulliga” och ”söta” Elin och Ida även Ebba och Julia, som åtminstone utgående från Aldrins undersökning skulle värderas som ”tuffa” och lite ”kaxiga”. Oberoende av vad man upplever som tilltalande, och hur man beskriver eller motiverar sitt val av namn, är föräldrarnas smak alltid avgörande. Man kan inte undvika att positionera sig.

I Namnval som social handling presenterar Emilia Aldrin exakta uträkningar med en stor medvetenhet om att resultaten inte gäller för alla. Hon blir heller inte långrandig i sin diskussion, även om det ibland kan vara svårt att skilja på när diskussionen gäller uttryckligen enkätsvaren eller gruppintervjuerna. Med avhandlingen lyfter Aldrin fram hur viktigt dagens föräldrar upplever att namnval är. Oavsett om man är medveten om det eller inte så säger ens barns namn något om en själv och kanske ens förhoppningar och förväntningar på barnet. Trots positioneringarna som namnvalet och namnresonemanget vittnar om är det dock viktigt att komma ihåg att det finns olika orsaker bakom ett namnval, vilket Aldrin också påpekar. Medan någon väljer ett namn för att det är modernt, finns samma namn i familjen för en annan. Och visst finns det de som kanske inte heller funderar så mycket på hur ett visst namn uppfattas, om än de kan tänkas höra till en minoritet i dagens individualistiska samhälle.

Det är vi själva som i dag tillskriver namnen så stor betydelse. Men vi ska kanske vara aktsamma med att kategorisera allt för mycket, eftersom alla har sina egna associationer och förhållningssätt till olika namn och människor. Ett namn man tycker låter fult kan efter ett möte med en person med det namnet klinga hur vackert som helst. Huruvida ett namn bara är en etikett beror på oss. Med detta i åtanke utgör Aldrins forskning mycket intressant läsning.