När och hur blev du en ”språkmänniska”?
Jag undrar om jag är en språkmänniska? Naturligtvis på det sättet att språket är ett redskap dels för tanken, dels för kontakten till andra människor. De möjligheter som språket öppnar för kontakt med en annan människa kanske betonas mer på andra håll än i Finland, eftersom vi snarare är tystnadens tolkar. Mitt barndomshem ökade inte mitt intresse för språk särskilt mycket, men det gjorde min skola Kallion yhteiskoulu, för där betonades det språkliga uttrycket.
Vad intresserar dig särskilt i ditt modersmål eller i andra språk?
Min styvfar var svenskspråkig eller egentligen tvåspråkig. Jag är sedan barnsben van vid att det finns många språk i Finland. Det som intresserar mig mest med språk är hur de uttrycker kultur. Att lära sig ett nytt språk är samtidigt en nyckel till ett folk, en kultur och ett sätt att tänka. Det har varit intressant att upptäcka att samma sak uttrycks på väldigt olika sätt i olika språk och olika kulturer.
Mitt eget språk har förändrats mycket under min livstid, liksom mitt förhållande till den lokala ”dialekten”, alltså Helsingforsslangen. Inte ens en flicka från Berghäll talade slang med sina föräldrar när jag var barn, men för att vara streetsmart måste man kunna prata slang.
Också engelskan, enligt mig världens mest misshandlade mötesspråk, ser olika ut beroende på land och världsdel. Engelskspråkiga klarar av att förhålla sig naturligt till att språket bara är ett medel för kommunikation. Ingen funderar på om någon annans engelska är tillräckligt bra eller inte.
Hur syns språket i ditt vardagsliv?
När jag var barn var finskan viktig. Slangen som jag lärde mig på den tiden hör redan hemma på museum. Svenskan och ryskan påverkade också mitt vardagsliv. Numera använder jag mera engelska.
När jag arbetar för hållbar utveckling är språket ett medel för att övertyga folk. Språket består av två nivåer. Förutom den språkliga nivån finns också en känslonivå. Ett korrekt språkbruk räcker inte alltid till för att påverka om inte hjärtat är med.
Vad tänker du om dagens språkliga landskap och om språkförändring?
Som många andra i min åldersgrupp är jag bekymrad över att det språkliga landskapet blir allt ensidigare. Fastän finskan har utmärkta ord används ord eller uttryck som härstammar från engelskan. När jag var ordförande för Helsingfors universitets styrelse skrevs den första kursboken i hållbar utveckling. Dekanerna ville att den skulle utkomma på finska för att de finska termerna på området skulle etableras, även om det också hade funnits en beställning på en engelskspråkig publikation.
Mitt andra bekymmer gäller svenskan. Vi har en stark svenskspråkig minoritet och det har varit ett tecken på demokrati att vi är ett tvåspråkigt land. Samtidigt utgör tvåspråkigheten en länk till det nordiska samarbetet. Det är bra att framhålla att också finskan är ett språk som talas i Norden.
Det är beklagligt att kriget i Ukraina har lett till ett sjunkande intresse för och sämre kontakt med det ryska språket. Jag önskar att vi fick den onödigt hatiska inställningen till kulturen att minska. Det är bra att hålla isär politik från språk och kultur.
Tycker du att du kan påverka attityderna till språk i Finland?
Det tycker jag och det har jag också gjort, särskilt när det gäller minoritetsspråk. Förutom att påverka svenskan har jag också påverkat ärenden som gäller samiska och särskilt romani och karelska. Romani har befunnit sig i en sårbar situation eftersom romanitalarna inte har samma geografiskt synliga identitet som till exempel samerna.
Också för invandrarspråkens del är det viktigt att komma ihåg att det är en styrka att behärska sitt eget språk. Att kunna flera språk är alltid en rikedom. Jag förstår samtidigt att kunskaper i majoritetsspråket är nödvändiga för integrationen. Det vore bra att hålla kvar språktesterna i medborgarskapstesterna.
Vad tycker du om den pågående språkliga diskussionen i Finland?
Just nu domineras diskussionen av förhållandet till det ryska språket och den ryskspråkiga kulturen. Ska diskussionen också röra rysk musik och annan kultur?
Svenskan har en viktig ställning. Det skulle också vara lättare att lära sig svenska än engelska som första indoeuropeiska språk.
Vad är det vackraste och det värsta med språket?
Uttryck som aja hiljaa sillalla* (kör försiktigt på bron) eller käki istui keskellä keskioksaa* (en gök satt på mitten av den mittersta grenen) är vackra och roliga på samma gång. Finskan är ett vackert språk och mindre kantigt än till exempel de nordiska språken.
Det är viktigt att inte vissa grupper ockuperar ord eller symboler, till exempel politiskt. För jämlikhetens skull är det viktigt att ingen lägger beslag på eller stympar olika språk.
Om du var en språklig genre, vilken skulle det vara?
Troligen en beklaglig blandning av vardagsspråk och juridik, för de är starka hos mig. Min styvfar använde ofta ord från olika språk parallellt. I skolan fick jag höra att mitt språk var någon sorts blandning. Det har också drag från västra Nyland, min mammas hemtrakter. Därför skulle jag vara en talspråklig jurist.
Om du hamnade på en öde ö och fick ta med dig en bok, vilken bok skulle det vara?
Det beror förstås på ön. En överlevnadsguide skulle vara praktisk. Jag skulle säkert ta med boken ”Hur du överlever på en öde ö” – om det finns en sådan.
Vad mer vill du säga till läsarna?
Jag har varit intresserad av trädgårdsskötsel i åratal. Jag har märkt att det går mode också i trädgårdar. Ibland ska det vara exakta formträdgårdar, ibland ängar. Det finns köksträdgårdar, rosenträdgårdar och så vidare.
Här ser jag många likheter med språket. Olika språkformer är vackra på sitt sätt. Jag vill särskilt försvara ställningen för andra språk än engelska. Vi behöver förstås kunskaper i engelska, men jag önskar att vi skulle uppskatta mångfalden i den språkliga trädgården. Vi får inte utarma den!
Kulturen är en viktig del av att kunna ett språk. Så här under bildningens år skulle jag vilja lyfta fram ordet bildning tillsammans med sisu och bastu. Bildning är ett fint ord och dess betydelse är mycket vidare än till exempel utbildning eller kultur.
Frågorna ställdes av Leena Nissilä
Översättning: Bianca Ortiz Holmberg
Den finska originalversionen kan du läsa här: ”Kieli on se, jolla ihmiset voi saada vakuuttuneiksi” (10 kysymystä kielestä, kotus.fi, 19.2.2024)(avautuu uuteen ikkunaan, siirryt toiseen palveluun)
Tarja Halonen
Tarja Halonen är en finländsk politiker. Hon var Finlands 11 president 2000–2012, och var som statsöverhuvud både den första kvinnan och den första från Helsingfors. Hon har varit minister i tre omgångar och haft många betydelsefulla internationella uppdrag, bland annat i Europarådet, EU, Internationella arbetsorganisationen ILO, det globala nätverket för kvinnliga politiska ledare (Council of Women World Leaders) och FN.
Under sin karriär har Halonen flitigt uppmärksammat språkliga och andra mänskliga rättigheter, demokrati och medborgarsamhället. Också social rättvisa och arbete för jämställdhet har varit viktiga för henne.
I Finland har Halonen främjat de inhemska språken. Hon har särskilt arbetat för romanis ställning och utbildning för romer. Hon innehade en viktig roll när förordningen för det karelska språket gavs 2009, under hennes presidentperiod, och det var hon som skrev under den. Genom förordningen blev karelskan ett av de språk som Finland förbinder sig till att skydda enligt europeiska stadgan om regionala språk och minoritetsspråk. Tarja Halonen fyllde 80 år den 24 december 2023.
*Aja hiljaa sillalla har representerat finskan i en tävling för världens vackraste mening. Käki istui keskellä keskioksaa är en tungvrickare.