Vad har du sysslat med sedan du blev pensionerad för tre år sedan?
Jag har inte legat särskilt mycket på sofflocket! Jag fortsatte med det jag sysslade mycket med också som anställd – skrev recensioner. 2020 blev ett rekordår med ungefär 50 bokrecensioner, i fjol något färre. Är också fortfarande kolumnist i Österbottens Tidning och Vasabladet.
Just nu tar jag lite paus från recenserandet. I november utkom min historik över trailertillverkaren Ekeri, ”Från tandborstar till jättesläp”. Den ynglade med det samma av sig en ny beställning, så under våren är jag mer eller mindre fullt sysselsatt med jordbruksmaskintillverkaren Elho i Bennäs.
Vad saknar du mest från det dagliga redaktionsjobbet?
Umgänget med kolleger, möjligheten att stiga upp från skrivbordet och ägna sig åt lite kreativ management by walking around. Och när det hettar till i politiken saknar jag möjligheten att tycka till i en ledare.
Vad är det i en text, oberoende av dess genre, som gör att du uppfattar den som välskriven?
Flytet, känslan av närvaro, det där odefinierat vibrerande som får en text att leva. Rytmen. Fantasin. Också en facktext mår bra av att skribenten läser prosa.
Vad är det mest intressanta med språket?
Dess outgrundlighet, möjligheten att säga saker mellan raderna, flertydigheten. Fenomenet undertext har alltid fascinerat mig, liksom möjligheterna att anspela på texter ”alla” känner till. Jag inleder kapitlet om det mekaniserade lantbrukets historia i historiken jag nu skriver med meningen ”I begynnelsen var åkern, årdret och bonden”.
Vad gör du för att hålla språket i trim?
Läser, läser och läser! Har hela tiden flera böcker på gång parallellt i en blandning av genrer, facklitteratur, gärna kring 1900-talets historia, romaner, deckare, massor av tidningsartiklar, och mycket gärna högläsning för barnbarnen. Jag skriver nästan dagligen.