Vilka finlandismer möter barnen på dagis?

De flesta svenskspråkiga barn i Finland tillbringar flera år i dagvård utanför hemmet. Att språkbruket hos barnträdgårdslärare och övrig daghemspersonal färgar av sig på barnens språkbruk är naturligt och pedagogerna förväntas därför vara goda språkliga modeller.

Många språkvetare och språkvårdare tycker sig förmodligen ha en ganska klar uppfattning om hur en språklig förebild bör uttrycka sig. Rekommendationer är ändå inte detsamma som praktiskt bruk och säger inte så mycket om hur språket faktiskt används.

I vår undersökning har vi velat ta reda på hur blivande barnträdgårdslärare förhåller sig till finlandismer och en del andra uttryckssätt som inte följer normerna för god svenska. Vår undersökning har gjorts med hjälp av ett frågeformulär, och våra 28 informanter har ombetts ta ställning till ett femtiotal finlandismer. Finlandismerna har presenterats i exempelmeningar som alla hänför sig till daghemskontext och där finlandismen samt de de allmänsvenska orden och uttrycken har nämnts som alternativ. Informanterna har i krysscheman (se bild 1) fått ange om de har hört orden eller uttrycken tidigare, huruvida de kan tänka sig att använda dem eller inte samt vilka de helst använder.

Studerandena har fått information om att undersökningens syfte inte är att kartlägga huruvida de känner till finlandismerna. I stället har de uppmanats ange vilka ord och uttryck de kan tänka sig att använda när de arbetar i en barngrupp. Undersökningen fokuserar alltså det talade språket.

Utgående från informanternas ställningstaganden till finlandismerna samt till de allmänsvenska orden har vi bildat olika kategorier. Kategori 1 innehåller finlandismer som är klart dominerande och kategorierna 24 består av finlandismer som används i ungefär samma utsträckning som de rekommenderade orden. I kategorierna 5 och 6 finns finlandismer som inte är riktigt accepterade, medan kategorierna 7 och 8 representerar inslag som har visat sig vara obekanta för informanterna.

Kategori 1. Finlandismen dominerande – de allmänsvenska orden relativt obekanta

Till den första kategorin har vi hänfört finlandismer som är självklara val för våra informanter medan de allmänsvenska orden är sådana som de inte känner till eller som känns främmande för dem.

Informanterna kan mycket väl tänka sig att tala om huppari eller huppare medan de allmänsvenska  munkjacka och huvtröja inte möter någon stor acceptans. Ordet småkusin föredras självklart framför det allmänsvenska ordet syssling, och några informanter skriver dessutom att de inte anser syssling vara synonymt med småkusin. Uppfattningen verkar vara att barn är sysslingar om deras föräldrar är småkusiner.

Också finlandismen fara illa i exempelmeningen Vi skall sätta maten i kylskåpet så att den inte blir skämd/far illa/förskäms, är betydligt mer känd än bli skämd och förskämmas, men det verkar som om studerandena inte är helt nöjda med något av dessa tre alternativ. I stället har många föreslagit bli dålig medan någon ändrat till bli möglig.

De allmänsvenska alternativen till talko, d.v.s. arbetsfest eller arbetsgille, är också obekanta för informanterna. I det här fallet föreslår informanter­na emellertid inga egna alternativ utan anger att talko är det ord som de helst använder.

Kategori 2. Finlandismen dominerande – det  allmänsvenska ordet bekant men inte accepterat

Den andra kategorin skiljer sig från den förstnämnda såtillvida att informanterna känner till det allmänsvenska uttrycket, men de kan inte tänka sig att använda det.

Det stora flertalet av informanterna väljer alternativet stegring i exempelmeningen Jessica är hemma i dag för hon har fortfarande lätt feber/stegring trots att det allmänsvenska uttrycket lätt feber är bekant. Däremot har ett par informanter skrivit att de kan tänka sig att använda lite feber. Intressant nog gör ingen av informanterna någon anmärkning om att stegring kan missförstås i Sverige, men förklaringen kan ligga i att exempelmeningen tydligt anger sammanhanget.

Kategori 3. Finlandismen dominerar bruket – åtminstone ett allmänsvenskt ord accepteras

Det är mycket vanligt att både finlandismen och de allmänsvenska orden och uttrycken accepteras av våra informanter, även om finlandismen är det som används. Till en del finlandismer rekommenderar språkvårdarna flera motsvarigheter och om åtminstone en av dem accepteras av informanterna har vi hänfört finlandismen till kategori 3. Även om tarra är det ord som föredras går också kardborrband för sig, och fastän informanterna helst använder limsa accepterar de också läsk eller lemonad.

Av finlandismerna i denna kategori har två stycken föranlett många kommentarer. För länkare har vi angett alternativen gympadojor och sportskor (se gummitossor i kategori 4). Några informanter har också gett egna förslag till alternativ, d.v.s. jumppaskor/gympaskor, lenkkitossor, tossor och gumidojor.

Ett annat ord som har gett upphov till kommentarer är glansbild med motsvarigheten bokmärke. Informanterna kan tänka sig att använda båda, men det är tydligt att orden inte uppfattas som syno­nyma.

Till kategori 3 hör också tutt för napp. Några skriver emellertid att de är medvetna om att tutt kan missförstås i sverigesvenska sammanhang och att de därför väljer att tala om napp då de talar med sverigesvenskar.

Andra ord och uttryck i kategorin är klotta på sig (kladda ner sig), lippis (där keps är något populärare än skärmmössa), gå på vessan (där uttrycket gå på toaletten är mer accepterat än gå på toa), julgubbe (där jultomte är mer accepterat än julbock bland de föreslagna motsvarigheterna), i misstag (av misstag), gravgård (där begravningsplats och kyrkogård är lika populära men långt ifrån lika accepterade som finlandismen), söndra (ha sönder), batteri (där det allmänsvenska ordet värmeelement accepteras, medan ingen kan tänka sig att använda radiator) och halare (overall).

Kategori 4. Finlandismen accepteras – något av de allmänsvenska orden föredras

Kategori 4 är den största kategorin. Det förhåller sig med andra ord ofta så att informanterna visserligen accepterar finlandismen men i slutändan föredrar ett eller flera av de föreslagna allmänsvenska orden.

Kurakläder kan de flesta tänka sig att använda, men det är ändå regnkläder som är mest accepterat. Eventuellt kan exempelmeningen Det regnar fortfarande så alla måste ta på sig galonkläderna/kurakläderna/regnkläderna/regnstället när vi går ut ha styrt in informanternas tankar på just regn. Resultatet skulle kanske ha blivit ett annat om exempelmeningen talat om en lerig gårdsplan. Informanterna verkar också föredra att säga tårta i stället för fyllkaka även om tre informanter påpekar att de inte säger fyllkaka utan fylld kaka eller fylldkaka.

Andra ord och uttryck i kategorin är sähly (innebandy), spela fotis (spela fotboll), småbyxor (där underbyxor är något vanligare än trosor) karkki (det allmänsvenska ordet godis föredras framför snask och sötsaker), farmare (jeans), gummitossor (där både gympadojor och sportskor är mer accepterade än finlandismen), i året (om året), förstaklassist (där elev i första klassen är det uttryck som föredras, medan förstaklassare är mycket okänt), överhastighet (fortkörning), lämna (här med motsvarigheterna bli kvar, stanna, dock utan att något av de rekommenderade orden är klar favorit), slå fast (bestämma), sätta fast ögonen (med det allmänsvenska blunda som favorit framför sluta ögonen) och kaveri (där kompis föredras framför kamrat).

Kategori 5. Finlandismen känd men ej helt accepterad

Av finlandismerna i kategori 5 är de flesta kända av alla informanter. Ett undantag är emellertid få kisibrått (bli kissnödig) som en fjärdedel av informanterna uppger att de aldrig har hört, medan en tredjedel har kryssat för att de helst använder just detta uttryck. En blick på informanternas hemorter avslöjar att de som är obekanta med uttrycket kommer från Österbotten, medan de som föredrar just detta uttryck kommer från Nyland och Egenliga Finland.

I samma krysschema finns också få vessabrått som visserligen är obekant för många men som sex studerande ändå kan tänka sig att använda. Ett par av dem har dessutom få vessabrått som favorit.

Till kategorin hör också hämta (motsvaras här av ta med sig), gå på tuppen (gå på toa, gå på toaletten), pipo (luva, mössa), senaste sommar (förra sommaren), kumpan (kompanjon, partner) och sparkbräde (kickboard, sparkcykel).

I vårt frågeformulär finns också det finska ordet reppu som fått en viss spridning ochvars accep­ta­bilitet vi har velat testa. Som jämförelseord har vi valt ryggsäck och rygga, av vilka det senare främst förekommer i sverigesvenska texter. Så många som tio av våra studerande kan tänka sig att använda reppu i en svensk daghemsgrupp, vilket i och för sig är anmärkningsvärt, men samtliga föredrar ryggsäck. Av informanterna är dock ingen villig att tala om rygga.

Kategori 6. Finlandismen relativt okänd, ej accepterad

Till kategori 6 har vi hänfört finlandismer som få informanter känner till och som inte heller accepteras av dem som känner till dem.

Relativt okända och oaccepterade finlandismer är spela fodis (spela fotboll), lapphalare (hängselbyxor, snickarbyxor), farkkur (jeans), hålla semester (ha semester, vara på semester), lämna ringbud (be någon ringa, lämna telefonmeddelande) och vara fast i (bero på, hänga på). Några av informanterna har uppgett att de i stället för farkkur använder farkkun. En av informanterna har dessutom uppgett att hon har hört ordet farkkuhalare i betydelsen snickarbyxor.

En finlandism som tagits emot med stor tveksamhet i vår undersökning är på sätt eller annat. Fem informanter har aldrig hört frasen och bara en informant kan tänka sig att använda den. Den allmänsvenska motsvarigheten, på ett eller annat sätt, är det alternativ som samtliga informanter föredrar att använda. Att finlandismen har så låg acceptabilitet hos studerandena, som alla är i 20-årsåldern, kan tyda på att uttrycket håller på att försvinna ur den unga generationens språkbruk. 

Byxbunt (byxben) är en finlandism som tagits emot med blandade känslor, och det finns en regional skillnad i hur informanterna förhåller sig till ordet. Tolv infomanter har aldrig hört ordet, medan sex stycken uppger att de använder byxbunt hellre än byxben. De som helst använder byxbunt kommer från både Egentliga Finland och Nyland, medan det främst är österbottningar som aldrig har hört ordet.

Kategori 7 och 8. Obekanta inslag.

Vi hade också valt att ta med ordet koppa i betydelsen barnvagnsinsats, men informanterna har inte hört talas om vare sig koppa eller de allmänsvenska motsvarigheterna insats och lift. Förmodligen gör informanternas ålder och livssituation att de ännu inte stiftat bekantskap med barnvagnar och barnvagnsterminologi.

Förvånansvärt många är också obekanta både med finlandismen morgonnatt och med den allmänsvenska motsvarigheten efternatt som vi har presenterat i meningen På efternatten/morgonnatten började det blåsa igen. Flera informanter har föreslagit andra sätt att uttrycka tidpunkten på, bland förslagen finns t.ex. de gångbara fraserna ”mot morgonen” och  ”på morgonsidan av natten” samt det mer ovanliga ”sennatten”.

Ska vi börja sätta oss i bordet?

Med hjälp av vårt frågeformulär har vi också velat undersöka hur de blivande barnträdgårdslärarna förhåller sig till vissa fraser som vi upplever har fått fäste i finlandssvenskan under inflytande från finskan. För att undersöka acceptabiliteten hos dessa fraser har vi gjort en annan typ av krysschema (se bild 2 på sidan 6) där vi har presenterat olika exempelmeningar och där vi bett informanterna ta ställning till huruvida de kan tänka sig att uttrycka sig som i exemplet eller inte. Ifall svaret är nej har vi också bett dem kommentera vad i meningen som känns fel och hur de hellre skulle uttrycka sig.

I det följande redogör vi för hur informanterna förhållit sig till några av de fraser som vi testat.

Av informanterna har hälften uppgett att de kan tänka sig att uttrycka sig som i exemplet i bild 2. De flesta av dem som svarat nekande har ändrat slutet av meningen till ”kvar på stenen där du glömde dem i går”.

Vi har också bett informanterna ta ställning till meningen Lisa och Pelle får sätta sig i bordet. Anmärkningsvärt nog har en fjärdedel av våra informanter angett att de kan tänka sig att säga så, de övriga har svarat nekande och angett att de använder frasen ”vid bordet” i stället.

Ett annat exempel vi har bett studerandena utvärdera är Ni andra får fortsätta leka medan vi går och hämtar jordgloben med Janne. Bara två personer ryms i det lilla förrådet. Tanken är alltså att undersöka om informanterna kan tänka sig att använda konstruktioner av typen vi+med Janne om två personer. Inte helt oväntat anser hälften av studerandena att det är naturligt att uttrycka sig så, medan lika många är av annan åsikt. De flesta av dem som har förhållit sig negativa till konstruktionen har uppgett att de skulle säga ”Janne och jag går”. En studerande har helt riktigt noterat att ”vi ... med Janne antyder att det skulle vara minst tre personer inblandade”. Ett par studerande har inte uppmärksammat just den omständigheten utan upplevt t.ex. ordföljden i den senare meningen som felaktig.

För att ytterligare testa hur villigt informanterna accepterar konstruktioner av den ovanstående typen har vi också bett dem ta ställning till meningen När vi gifte oss med Svante hade vi stort bröllop där sammanhanget anger att det kan vara fråga om endast två aktörer. På detta exempel har fler studerande reagerat negativt, medan så många som en fjärdedel  kan tänka sig att använda meningen i fråga. De som har svarat nekande har gett goda förslag till förbättringar, och en studerande har skrivit ”Det låter ju som bigami”.

Språkliga förebilder

Vår undersökning visar att de blivande barnträdgårdslärarna är bekanta med finlandismer och är benägna att använda dem också i sitt arbete i daghemmen, men endast ett fåtal av finlandismer­na är så pass dominerande att informanterna inte känner till de föreslagna alternativen eller förhåller sig avvisande till dem. De finlandismer som verkar vara djupast rotade är talko, småkusin och stegring. Det är också tydligt att informanternas benägenhet att acceptera finlandismer har ett klart samband med huruvida det finns ord eller uttryck som de kan tänka sig att använda i stället. Om alternativen känns helt främmande är det naturligt att de väljer en finlandism, trots att de kanske är medvetna om att ordet inte förstås i Sverige.

I många fall känner studerandena till och accepterar de ord och uttryck som föreslås men använder finlandismer i alla fall. De vet alltså hur de borde säga, men de är inte beredda att anstränga sig medvetet för att följa språkvårdarnas rekommendationer. Så verkar det vara med bland annat tutt i stället för napp och halare i stället för overall. Det som också är vanligt är att informanterna använder de allmänsvenska orden parallellt med finlandismer­ na eller lånord från finskan. Med andra ord används värmeelement parallellt med batteri och godis parallellt med karkki.

Våra möjligheter att påverka studerandenas språkanvändning med hänvisning till deras viktiga roll som språkliga förebilder varierar också beroende på vilken typ av finlandism det är fråga om. Om de allmänsvenska orden känns alltför främmande eller om en övergång till ett annat ord känns ansträngande och onödig kan det vara svårt att övertyga studerandena om det önskvärda i att de frångår finlandismerna.

Utgångspunkten är något bättre om det finns allmänsvenska alternativ som känns naturliga och som studerandena kan tänka sig att använda (t.ex. innebandy i stället för sähly), trots att de spontant föredrar finlandismer eller lånord. Det är förmodligen här vi kan påverka studerandenas inställning mest. Vi kan alltså uppmana dem att frångå slentrianmässig användning av t.ex. finska ord om det finns goda svenska alternativ.

Att så många studerande utan att reflektera närmare accepterar när vi gifte oss med Svante och sitta i bordet är lite skrämmande. Vår undersökning ger en antydan om att sådana konstruktioner faktiskt accepteras och används i stället för att på sin höjd vara intressanta kuriositeter.