Allt detta innebär att det språk som används för att kommunicera om fotboll – från offside till huliganism – måste betraktas som världens största fackspråk. Härvidlag har, sedan den moderna fotbollens födelse i England på 1860-talet, det engelska fotbollsspråket kommit att spela en dominerande roll som impuls- och långivare till andra språk. Det gäller direktlån som just offside eller översättningslån som t.ex. svenskans fotboll eller finskans jalkapallo (språk som italienska och tjeckiska använder dock mera ”självständiga” ord i stället, calcio respektive kopaná).

Världens största fackspråk?

Trots fotbollsspråkets karaktär av närmast ”offentligt” fackspråk framgår dess speciella prägel tydligt vid t.ex. följande engelska mening: Giggs crossed into the box for Rooney to head home. För en icke fotbollskunnig engelsktalande person framstår den som kryptisk. För att en svensk skall kunna dechiffrera det engelska fikonspråket krävs kunskap om specialbetydelsen hos följande vanliga engelska ord: cross, box, head och home. Kort sagt, här skulle ett lexikon över engelskt och svenskt fotbollsspråk vara till stor hjälp: Giggs slog ett inlägg mot straffområdet så att Rooney kunde nicka bollen i mål.

Något sådant lexikon står emellertid inte till buds. I själva verket råder för alla språk, trots fotbollens globala genomslag, en brist på lingvistiskt stringenta speciallexikon över fotbollsspråkets ord och fraser, till skillnad från de flesta andra fackområden. Detta förhållande sammanhänger med den relativt blygsamma mängd språkvetenskaplig forskning som hittills ägnats fotbollsspråket, väl att skilja från böcker om t.ex. fotbollsspråkliga klichéer, inte minst på engelska, av mer lättsam, ofta kåserande karaktär.

Det lexikon vi själva sedan en tid är sysselsatta med att utarbeta är avsett att åtminstone till viss del råda bot på denna bristsituation. Den planerade ordboken, den mest ”publika” delen av ett större forskningsprojekt om engelskt och svenskt fotbollsspråk, är tänkt att bestå av två delar: en engelsk-svensk och en svensk-engelsk. Trots sin tvåspråkiga uppläggning kommer lexikonet att huvudsakligen rikta sig mot svenskspråkiga användare, med svenska som genomgående metaspråk (upplysningar om ordklass, stilvärde m.m.), men med exempel från båda språken.

Det lexikografiska arbetet bygger på en omfattande lexikologisk genomlysning av engelskt och svenskt fotbollsspråk samt, inte minst, relationerna dem emellan. Liksom för alla tvåspråkiga lexikon gäller ett kontrastivt perspektiv, där språkjämförelse spelar huvudrollen. Det bör här påpekas att fotbollsspråket i vid mening inte enbart handlar om ett relativt begränsat antal fotbollsspecifika ord som free kick/frispark eller side-foot/bredsida. För att kunna kommunicera om fotboll i olika sammanhang krävs givetvis också en mängd ord och fraser som tillhör sportspråket i stort, t.ex. dribble/dribbla och game/match, liksom uttryck som – med eller utan särskild fotbollsbetydelse – utgör en del av allmänspråket, som win/vinna och opponent/motståndare.

Ett någorlunda komplett fotbollslexikon måste således redovisa uttryck från samtliga tre ”sfärer” av fotbollsspråket, men samtidigt – särskilt vid allmänspråkliga ord – begränsas till just de i fotbollssammanhang relevanta betydelserna och användningarna. Exempelvis bör ett vanligt engelskt verb som draw tas upp med sina två huvudsakliga ”fotbollsbetydelser”, motsvarande svenskans spela oavgjort resp. lotta, däremot inte med en rad andra vanliga betydelser (’dra’, ’teckna’ etc.). Motsvarande gäller dess substantiviska motsvarighet (t.ex. i frasen goalless draw, dvs. match som slutar oavgjort 0–0), som i ordboken får ett eget uppslagsord. Separering efter ordklass tillämpas genomgående.

Engelska lån i fotbollssvenskan

I ett tvåspråkigt speciallexikon av det aktuella slaget fokuseras såväl likheter som skillnader mellan engelskt och svenskt fotbollsspråk. Engelskans kraftiga och kontinuerliga påverkan har här lett till betydande likheter mellan språken. Särskilt tydligt blir detta vid de talrika direktlån från engelskan som svenskan sedan drygt hundra år importerat. Exempel, i olika grad fonologiskt och morfologiskt integrerade i svenskan, är ord som forward, huligan och tackla. I tidigare svenska användes för övrigt också verbet scora (från engelskans score ’lägga mål’; jfr norskans score/skåre).

Även de besläktade kategorierna betydelselån och översättningslån finns rikligt representerade i det svenska fotbollsspråket och vittnar på ett mer indirekt sätt om dess påverkan från engelskan. Den förra typen kan exemplifieras med ord som hörna (corner) och skjuta (shoot); den senare med sammansatta uttryck som mittfältare (midfielder) och straffspark (penalty kick). Det kan också förekomma hybridbildningar där direktlån ingår, som i offsidefälla (offside trap).

Förrädiska skillnader och likheter

Även om likheter och paralleller mellan språken ofta kan vara slående är det förmodligen av större intresse för lexikonanvändaren i gemen att bli uppmärksammad på de skillnader som ger sig till känna i förhållandet mellan svensk och engelsk fotbollsvokabulär. Det är trots allt i olikheterna man lättast går vilse. Ett sådant exempel är det svenska verbet filma, dvs. att låtsas bli regelvidrigt attackerad (t.ex. nersparkad) av en motspelare, ett tyvärr alltför vanligt beteende i dagens fotboll. Det motsvarande engelska uttrycket är dive (’dyka/dykning’). Samma fenomen beskrivs således med två olika slags metaforer i de båda språken. I detta sammanhang kan man också notera att det svenska ordet språngskalle – man kastar sig raklång för att nicka bollen – på engelska motsvaras av diving header, där således ordet diving inte har något med filmning att göra. Uttrycket visar också att det svenska ordet nick normalt motsvaras av header, en avledning av verbet head.

Det finns givetvis en mängd ytterligare exempel på liknande brister i överensstämmelse mellan engelskt och svenskt fotbollsspråk, där den lexikologiska relationen mellan språken är ogenomskinlig. Särskilt besvärligt blir detta i sådana fall där det finns en försåtlig likhet mellan engelska och svenska uttryck. Ett exempel på sådana s.k. falska vänner är engelskans goal kick, som inte innebär att lägga mål utan i stället motsvaras av svenskans inspark. På liknande sätt motsvaras svenskans tunnel – man spelar bollen mellan benen på en motspelare – inte av engelskans tunnel, vilket betyder ’spelargång (mellan omklädningsrum och plan)’, utan – något gåtfullt –  av nutmeg (egentligen ’muskot’).

En delvis likartad, förrädisk relation föreligger mellan engelskans goal line och svenskans kortlinje: goal line kan syfta på såväl kortlinjen som själva mållinjen. Dessutom, som en ytterligare komp-likation, finns ett annat engelskt ord för kortlinje till skillnad från mållinje, nämligen byline (eller byeline). Trots detta exempel, där ordet goal line har två svenska motsvarigheter, är det vårt intryck så här långt att det är vanligare att stöta på synonyma uttryck för samma företeelse i engelskt än i svenskt fotbollsspråk. Så motsvaras t.ex. svenskans lag av både team och side i engelskan, en anledning till att ordleken i titeln till David Beckhams självbiografi från 2003, My Side, fick lämnas därhän i den svenska översättningen (Mina ord). Ett annat exempel är tackle/challenge motsvarande svenskans tackling. Ett än tydligare exempel rör den del av varje planhalva som kallas straffområdet, med följande engelska motsvarigheter: the penalty area, the penalty box, the 18-yard box samt förkortningarna the area och the box.

Lexikografiska problem

Det skall samtidigt framhållas att såväl engelskan som svenskan har ett rikt utvecklat ordförråd för centrala begreppsområden inom fotbollen. Det kan gälla hur en boll sätts i rörelse (skjuta, smeka, tjonga etc.) eller olika mer eller mindre drastiska eller målande beskrivningar av hur en motståndare besegras (slå, krossa, utklassa etc.). I sådana fall är det inte alltid helt enkelt att finna exakta motsvarigheter på de två språken. Detsamma gäller självfallet andra fall där engelskan och svenskan inte stämmer helt överens. Ett exempel är svenskans utspark (till skillnad mot inspark), som inte har någon klar engelsk motsvarighet. Ett annat frekvent uttryck är frasen i djupled, som i Han är bra i djupled . Denna fras verkar sakna direkt motsvarighet i engelskan och utgör således ett konkret lexikografiskt problem, liksom vissa mindre centrala ord, som gärdsgårdsserie och strumprullare. Även i motsatt riktning, från engelska till svenska, förekommer liknande fall. Exempelvis är det inte helt lätt att komma på en fullödig svensk motsvarighet till det engelska verbet wrongfoot, t.ex. i The free kick wrongfooted the goalkeeper. I detta exempel skulle visserligen det svenska verbet ställa kunna användas (Frisparken ställde målvakten totalt), i brist på ett svenskt verb av typen *felfota eller liknande.

Som torde ha framgått av ovanstående resonemang innebär utarbetandet av en ordbok över engelskt och svenskt fotbollsspråk i många avseenden en lexikografisk utmaning. Det kan tilläggas att det också finns en historisk dimension att beakta. Fotbollsspråket innehåller ett antal ord och uttryck som numera är föråldrade, av språkliga och/eller fotbollsinterna skäl, t.ex. förändringar av regler eller taktik. Detta leder till frågan i vad mån sådana uttryck skall inkluderas i lexikonet. Att numera övergivna spelarbeteckningar som centre-half/centerhalv eller inside-left/vänsterinner bör redovisas, med en speciell markering, förefaller oss lika självklart som att stilistiskt varierade uppslagsord skall finnas med. Ett sedan länge i svenskan utrangerat ord som scora ’lägga mål’ är kanske mer tveksamt att inkludera. Det finns således både detaljproblem och mera principiella lexikografiska frågor att fundera över. Då det i väsentliga stycken rör sig om ett pionjärarbete, där förlagor till stor del saknas, är det fråga om en synnerligen stimulerande men också tidskrävande uppgift. I färdigt skick beräknar vi att lexikonet kommer att omfatta 8 000–10 000 uppslagsord.

Avslutningsvis vill vi åter påminna om fotbollsspråkets karaktär av just specialspråk, där det inte bara är de enskilda ordens användning och betydelser som utgör ett hinder för den icke invigde att forcera. Även bruket av speciella ordkombinationer – fraser och kollokationer – bidrar till dess särskilda prägel. Var annars än i fotbollssammanhang kan man stöta på exempelvis an educated left foot, på svenska vanligen en känslig vänsterfot? Sådana ordsammanställningar bör också i görligaste mån beredas utrymme i ett fotbollsspråkligt lexikon. Detsamma gäller det rent metaforiska ord- och frasbruket i t.ex. följande engelska mening: Parking the bus away is no good if you leave the back door open at home. En ordagrann svensk översättning låter sig inte göras, men andemeningen är följande: att spela extremt defensivt på bortaplan är ingen idé om man lämnar stora luckor i försvaret på hemmaplan.

Som sagt: ett mycket speciellt idiom, fotbollsspråket.