Svenskt uttal – eller inte?

Typiska exempel på försvenskat uttal är att svenska kungahusets släktnamn Bernadotte har tryck på första stavelsen liksom t.ex. Belfrage (uttalat /bellfra:g(e)/) och av tradition även det finlandssvenska de la Chapelle (med tryck på de, mot alla regler i franskan) och att namnet Rotkirch normalt uttalas /ro:ttjirk/, inte /rå:tkirç/ (där ç står för tyskt s.k. ich-laut). Andra exempel är de kända finlandssvenska namnen Boucht och von Schoultz som uttalas med vanligt svenskt u: /bukt/, /fån∫ults/ (∫ står för sje-ljud).

Det blir inte lättare av att olika personer med samma namn ibland följer olika regler: många av dem som heter de la Chapelle uttalar det på franskt vis, och en del av som heter Rotkirch uttalar det på tyskt vis.

En namngrupp som står mig själv nära är ursprungligen tyska namn som innehåller diftonger eu, bland annat Creutz (och sammansatta namn som Adlercreutz, Cedercreutz) och Reuter. I dem skall nämligen eu uttalas som öj, inte enligt moderna tyska uttalsregler som åj. Creutz uttalas alltså /kröjts/, och Reuter rimmar på flöjter (men nyhetsbyrån är inte svensk, så den uttalas råjter). Däremot uttalas Geust som det skrivs, alltså med diftongen eu.

Stavningen kan leda vilse

I många fall kan avvikande stavning leda oss till ett oriktigt uttal. Hur många är det inte som uttalar namnet Enckell med tryck på senare stavelsen, trots att det skall uttalas precis som det enkla svenska ordet enkel? (Samma betoningsmönster har vi för övrigt i namnet Mankell, känt genom författaren Henning Mankell.) Och hur många tror att Aejmelaeus, Groundstroem  och Oker-Blom uttalas annorlunda än Emeleus, Grundström och Åkerblom? Eller att Ramm-Schmidt uttalas som ett dubbelnamn, med jämnt tryck på bägge leden.

Inte ens förekomsten eller avsaknaden av accent är alltid att lita på. De som skriver Nystén uttalar sitt namn lika som Nysten utan accent. Gallen och Gallén uttalas visserligen vanligen olika (det förra med tryck på första stavelsen) men både Londen och Londén har tryckt på senare stavelsen.

Ett namn som ser franskt ut kan uttalas enligt tyska eller svenska regler, som Paetau (/pe:tau/, inte /petå), och tvärtom, som von Schalien /fån∫alienn, fån∫aliäng/.

Namnet Steinby är inte tyskt, och första stavelsen uttalas följaktligen precis som stein i våra dialekter, inte /∫tajn/. Och det finlandssvenska von Wright uttalas som känt /fånvrikt/ och inte /rajt/ som de flygande brödernas namn.

Många namn på –an betonas på sista stavelsen som Avellan och Porthan,  men det gäller inte Carpelan som har trycket på första stavelsen /karpelan/.

Liksom i Elfving (och Hufvudstadsbladet) uttalas f-et som ett v i Schjerfbeck /∫ärvbek/. Och självfallet uttalas namnpartikeln af som prepositionen av.

Uppdatering 31.12.2018: En uppdaterad lista över finlandssvenska efternamn finns på Språkinstitutets webbplats(siirryt toiseen palveluun).