De flesta torde hålla med om att ett starkt språk är en tillgång genom hela livet. Det är också klart att grunden för barnets språk läggs redan under de första åren. Till exempel ett starkt ordförråd i tidig barndom förutspår ofta starkare språkförmågor och bättre skolframgång flera år senare. Däremot är det svårare att sätta fingret på vad exakt som avgör hur ett barns språkutveckling kommer att framskrida, och vad personer i näromgivningen kan göra för att stöda språkutvecklingen. Som vårdnadshavare till ett litet barn blir man överöst av rekommendationer, tips och råd kring det mesta. Att bilda sig en uppfattning om vilka av dessa råd som är värda att följa blir lätt en övermäktig uppgift och det är lätt att känna sig otillräcklig.
Däremot är det svårare att sätta fingret på vad exakt som avgör hur ett barns språkutveckling kommer att framskrida.
I min doktorsavhandling har jag undersökt samband mellan barns temperament, vårdnadshavares emotionella tillgänglighet och barns tidiga språk- och kommunikationsutveckling. Avhandlingen är skriven inom ämnet logopedi vid Åbo Akademi och är en del av kohortstudien FinnBrain vid Åbo universitet som följer upp nästan 4 000 barn och deras familjer ända från födseln. Den kan ses som ett led i arbetet med att kartlägga vilka faktorer som bidrar till hur barns tidiga språk- och kommunikationsförmåga ter sig.
Avhandlingen baserar sig på vårdnadshavarnas rapporter om barnens temperament och en utomstående bedömning av vårdnadshavarnas emotionella närvaro i samspel med barnet i bebisåldern. Vårdnadshavarna rapporterade också själva om barnens språk och kommunikation. Närmare bestämt bedömde vårdnadshavarna barnens gestanvändning samt vilka ord barnet förstår och säger vid 14 månaders ålder och vilka ord barnet använder och hur långa meningar de uttrycker vid 30 månaders ålder. Temperament definierades som medfödd individuell reaktivitet och självregleringsförmåga för känslor, aktivitet och uppmärksamhet. Rapporteringen skedde via ett standardiserat frågeformulär.
Positiv emotionalitet och självreglering hade koppling med starkare språkförmåga
Resultaten av avhandlingen visade att en högre grad av temperamentsdragen positiv emotionalitet och självreglering hos bebisar var kopplad till starkare språk- och kommunikationsförmågor i tidig barndom, i vissa fall ända upp till två och ett halvt års ålder. Positiv emotionalitet innefattar egenskaper som aktivitet, nyfikenhet och gladlynthet, medan självreglering beskriver de tidiga förmågorna att reglera sina känslor och sitt agerande. Det kan till exempel handla om förmågan att fokusera på en och samma lek eller hur lätt barnet är att lugna efter att ha varit upprört. Sambandet verkade speciellt tydligt med tidig gestanvändning kring ettårsåldern, men fanns även med ordförståelse och ordproduktion. Bebisars negativa emotionalitet, alltså deras tendenser att reagera med negativa känslor som rädsla, frustration och sorgsenhet, verkade däremot inte ha något samband med deras språk- och kommunikationsutveckling.
Det ska vara roligt att kommunicera
Även vårdnadshavarens emotionella tillgänglighet hade ett positivt samband med barnets kommunikationsförmåga. Detta samband såg likadant ut oavsett barnets temperament. Det är sedan tidigare välkänt att vårdnadshavare kan stöda barns språkutveckling på många olika sätt genom att erbjuda dem en språkligt rik miljö och använda ett varierat och mångsidigt språk med barnet på lämplig nivå. Intressant med den aktuella studiens resultat var att endast emotionell tillgänglighet bedömdes hos vårdnadshavaren, alltså inte explicit hens språk. Till begreppet emotionell tillgänglighet hör aspekter som sensitivitet inför barnets signaler och adekvat bemötande av dem, att kunna strukturera samspelssituationen så att den engagerar barnet och är på en lämplig nivå, kunna låta barnet ta initiativ och tillåta självständighet utan att blanda sig i för mycket, samt att som vuxen kunna reglera sina egna känslor och till exempel inte uttrycka irritation eller uttråkning. Givetvis är vårdnadshavarens språk ett naturligt redskap i det emotionella samspelet, men teoretiskt sett är det möjligt att som vårdnadshavare visa hög emotionell tillgänglighet även om man är minimalt verbal. Därmed tyder resultatet på att även den emotionella sidan av samspelet med barnet är av betydelse.
Teoretiskt sett är det möjligt att som vårdnadshavare visa hög emotionell tillgänglighet även om man är minimalt verbal.
Exakt hurdant förhållandet är mellan emotionella och verbala aspekter hos vårdnadshavaren i relation till barns kommunikationsutveckling behöver utredas vidare. En rimlig slutsats verkar ändå vara att barn drar nytta av positiva erfarenheter av samspel för att utveckla sin kommunikationsförmåga. Det räcker kanske inte bara att man som barn hör mycket och varierat språk, utan man behöver också få uppleva att andra är intresserade av att samspela med en och att det är trevligt att kommunicera för att man ska stimuleras att utveckla sin kommunikation.
Det kan också vara värt att som professionell poängtera för vårdnadshavare till små barn att de spelar en roll för barns språkutveckling. Barn är från födseln utrustade med olika förutsättningar att utveckla sitt språk och sin kommunikation, och i många fall är de väldigt skickliga på att plocka upp dessa färdigheter. Barn är ändå beroende av språklig och kommunikativ stimulans från omgivningen – de kan till exempel inte lära sig ord de aldrig har hört.
Försiktiga barn kan behöva mer medveten stimulans
Barn med olika temperament beter sig olika i vardagen, vilket kan leda till att vuxna kommunicerar lite olika med barnen och att inte alla barn får samma språkliga stimulans. Till exempel är vissa barn gladlynta och nyfikna och söker sig aktivt till andra, såväl bekanta som främmande. Andra är mer försiktiga, visar inte lika mycket positiva känslor och kan dra sig undan i sociala situationer. En del barn kan redan som små sitta längre stunder och bläddra i böcker eller syssla med samma leksaker, medan andra snabbt byter aktivitet och fokus. Vissa föredrar lugna aktiviteter medan andra önskar mer fart och fläng. Dessa temperamentsskillnader är medfödda och börjar framträda snart efter födseln.
Barn som är mer försiktiga kan dra nytta av att de vuxna fokuserar lite extra på att stöda och stimulera språk- och kommunikationsutvecklingen på sätt som passar dem.
Målet är naturligtvis inte att försöka förändra barns temperament, utan alla barn ska få bli uppskattade som de är. Däremot är det bra att vara medveten om att vissa temperamentsdrag eventuellt inte stöder språk- och kommunikationsutveckling lika effektivt som andra, men att alla barn behöver få tillräcklig stimulans för sin språkutveckling oavsett temperament. Barn som är mer försiktiga, tillbakadragna och mindre gladlynta och de som har svårare att fokusera längre stunder på aktiviteter, självreglera och njuta av lugna sysselsättningar kan dra nytta av att de vuxna fokuserar lite extra på att stöda och stimulera språk- och kommunikationsutvecklingen på sätt som passar dem. Det kan till exempel innebära att ordna gemensamma stunder på tu man hand med barn som är försiktiga i stökiga miljöer och aktivt hitta trevliga gemensamma sysselsättningar även om barnet självt inte är så ihärdigt med att initiera sådana. Om barnet inte spontant kommer med en bok och vill höra den från pärm till pärm kan den vuxna försöka hitta andra sätt att titta i boken eller andra språkstimulerande sysselsättningar som engagerar barnet.
Rekommendation: ha roligt!
Den här avhandlingen kan inte ge enkla svar på hur vårdnadshavare eller personal inom småbarnspedagogiken borde agera för att barnens språkutveckling ska gynnas så mycket som möjligt. Däremot ger resultaten åtminstone fog för en trevlig rekommendation för att stimulera den tidiga kommunikationsutvecklingen: ha roligt tillsammans! Det vill säga, var emotionellt närvarande i stunden och visa genuint intresse för barnet. Hitta språkstimulerande aktiviteter som engagerar barnet, anpassa dem efter barnets nivå och uppmuntra barnet.